Någonstans går det alltid en gräns.
En gräns som säger att nej, nu.. NU räcker det!
Min personliga gräns, har jag med åren lärt mig, är inte kompatibel med så många andras.
För mig är detta nämligen löjligt.
Föräldrar nekar hjälp, och då kan inte socialtjänsten göra någonting..
Om inte de gör något när föräldrarna inte kan, vem ska då ta det ansvaret!?
Polisen?
Då måste vi först vänta på att det ska gå käpprätt åt h... först.
Det finns enligt artikeln många som tror att barn plockas från sina biologiska föräldrar hipp som happ. Om man inte gör som socialtjänsten tycker så försvinner barnen..
Ja, socialtjänsten ska ta barnen från en familj när det är klarlagt att de inte kan klara av barnen själv och jag är stentuff i detta. Det finns inget mer destruktivt än barn som hamnar i kläm.
Varför det blir en omsorgsbrist är olika, men min uppfattning är att det bästa som kan göras är att flytta på barn när föräldrar inte längre klarar av dem.
Här kommer det att protesteras men min uppfattning är glasklar.
Min uppfattning är nämligen att det inte spelar någon roll om föräldrarna gör sitt bästa om "sitt bästa" inte är tillräckligt. När barnen går med i terrororganisationer, blir gängkriminella eller när det kommer in mängder av orosanmälningar mot familjen, då anser jag inte att det ska finnas något alternativ.
Föräldrarna ska inte kunna neka hjälp.
De SKA ta hjälpen och om situationen inte förbättras så bör barnen omhändertas.
Någonstans måste vi nämligen förstå att det daltande som vi håller på med i vårt land, knäcker alla instanser.
Att vara förälder är inget du bara kan vara, utan något du måste förvalta.
Du bör ha ett arbete, sköta det och se till att dina barn alltid har det de behöver.
Är idrottskläderna med till lektionerna?
Ligger det både handduk och skor där?
Kommer barnen i tid?
Sköts alla samtal och lappar?
Är barnet sjukanmält som det ska eller borta mycket?
Det måste bli lite tuffare för genom det mesandet som nu sker, så kommer vi att sänka hela vårt land.
Så ditt barn har gått med i ett gäng?
Men du känner inte att det är ett problem och du vill absolut inte ha någon hjälp?
Tyvärr, då måste barnen omhändertas.
Tyvärr, då måste barnen omhändertas.
Det är nämligen det enda sättet att rädda barnen från föräldrarna som är den svaga länken.
Det borde inte få vara något alternativ.
I ett av mina seminarium i veckan sa föreläsaren att när en elev har ett bekymmer i skolan och inte sköter sig, så är det i de absolut flesta fallen mentorns fel. I min värld är det alltid vårdnadshavarnas men läraren är för klassen vad föräldrarna är för sina barn och fallerar det där så måste alla andra reagera.
Barnen måste sättas först.
Föräldrarna skulle inte ges något val - sök hjälp!
Bild från sr.se.
