De stackars femtonåriga kompisarna satt på bussen.
Stilla på sina platser, tittandes på sina mobiler och plötsligt hoppade busschauffören fram och skrek.
Han slängde av en av dem från bussen varpå kompisarna följde med honom.
Helt oprovocerat skrek han sedan att de skulle flytta hem.
Min gissning trots att jag inte var på bussen eller ens i närheten:
Ungdomarna betedde sig illa, blev tillsagda upprepade gånger men fortsatte.
När de hade fortsatt att provocera och störa en längre stund blir busschauffören arg och säger till dem att gå av. När de sedan inte gör det så drar han handgripligen av killen vars kompisar följer med.
Ett mynt har alltid två sidor, vilket inte är något märkligt.
Min erfarenhet från många års bussresande säger dock att det finns en anledning till busschaufförens agerande och att denne förmodligen förtjänar en medalj för att ha vågat agera.
Min erfarenhet från många års bussresande säger dock att det finns en anledning till busschaufförens agerande och att denne förmodligen förtjänar en medalj för att ha vågat agera.
Att femtonåringen intervjuas efteråt och menar att han och kompisarna bara hade lite kul, pekar på samma sak. Att de när de åker av bussen använder ord som "knullar" mot busschauffören lär inte bättra på något och därefter säger chauffören till honom att åka hem.
Här ser man skillnaden i föräldraskap.
Om jag hade kommit hem och berättat att jag blivit avslängd av bussen, när jag var femton, så hade jag med största sannolikhet fått en avhyvling till.
Om något av mina barn hade kommit hem och berättat detta hade jag tvingat med dem till bussbolaget för att be om ursäkt och sedan hade jag dragit in deras "rättigheter" ett tag.
Klarar man inte av att bete sig så ska man varken ha mobil eller pengar till något.
För det är just här som föräldraskap kommer in och någon frågar mig.
Om din telning inte klarar av så simpla saker som att sitta på en buss utan att störa någon annan, då får de väl helt enkelt cykla istället.
Märkligt i det hela är att det är lättare att hänga ut chauffören än femtonåringen.
Jag minns en gång under min egen skoltid där några satte i system att ständigt plinga till varenda stopp, vilket resulterade i en vansinnig busschaufför.
Det slutade med att den som pekades ut slängdes av bussen.
Om det var rätt person vet jag inte, men det hände inte igen.
Plingandet slutade.
Med den utsatta situation detta yrke har, så tycker jag att föraren agerade väldigt lugnt.
Tack för att du sätter andra människors trivsel före några halvbusar som förmodligen alltid "bara hänger med kompisarna". Hänsyn är ett magiskt ord som har tappat mycket av sin mening i dagens Sverige och politiker kan nog göra vad de vill, för utan att den som utför arbetet verkligen agerar för majoritetens bästa, så kommer ingen att komma någonstans.
Bild från svt.se
