Folkpartiet. Liberalerna.
Det finns partier som ständigt förändras både på gott och på ont, men det finns också de som med tidens tand inte längre behövs och precis det är vad som nu syns i det politiska landskapet i Sverige.
Sedan Sverigedemokraterna tog plats så märks det tydliga förändringar.
Min uppfattning har, så länge jag kan minnas, varit att det ständigt behövs förändring.
Jag tror inte det är bra att något parti har makten för länge, oavsett vilket det är.
Jag tror nämligen på att man ska ha det flytande för att kunna förnya sig.
Risken är nämligen väldigt stor att det blir som en liten familj och tanken är inte att kommuner, regioner och absolut inte landet ska styras med svågerpolitik.
För där är akilleshälen.
Det krävs ingenting av politiker av idag.
De behöver inte ha någon form av utbildning, ingen form av arbetslivserfarenhet och behöver inte vara ansvariga för någonting då det är de själv som befriar sig efter hand.
Detta gäller inte bara ett parti utan samtliga som sitter i någon form av maktställning.
På samma sätt höjer de sina egna löner och hyllar sig själv genom monument av olika slag.
De i toppen skor sig dessutom men påstår sig sedan stå för demokrati.
Ingen av dem erkänner att politik och den plats man har är viktigast på grund av det ekonomiska incitamentet för det blir som ett ekorrhjul där människor gör sig beroende av pengar som de inte borde tjäna utan att ha förtjänat dem.
Nyamko får nu öppet kritik för att hon har sagt saker i media som inte var förankrade i partiet. Jag skrattar rakt ut för när ska media börja granska på riktigt.
Media kan ju istället peka ut det parti i riksdagen som verkligen har demokrati på riktigt.
Jag vet med hundra procent att det inte finns i moderaterna för där la jag väldigt mycket av min tid och det var en lika stor överraskning varenda gång något kom i media.
Jag vet med hundra procent att det inte finns i moderaterna för där la jag väldigt mycket av min tid och det var en lika stor överraskning varenda gång något kom i media.
Det var nämligen oftast där man fick veta vad man skulle tycka och värst av allt är fårskocken som bräker ikapp över hur bra det är. Som ett gäng från de forna öststaterna som gjorde allt ledare sa.
För se på det.
Moderaternas ledare berättar nu att de visst kan samarbeta med Sverigedemokraterna.
När jag sa det för tio år sedan höll jag på att bli utesluten. Då.
Jag fick inte umgås med dem och absolut INTE spela för dem.
Nu har man gjort en kappvändning och hänvisar till att deras retorik har blivit bättre.. men hallå! Det var ju deras historia som var fel!? Har den förändrats?
Han menar dessutom att de har blivit mer konstruktiva i sin politik.
Med andra ord, med tanke på att samma Ulf hejade på Reinfelds-regeringen, men nu har tagit exakt samma saker till sig som SD har sagt under årtionden, så var det helt enkelt ledningen i partiet som var korkad. Det går nämligen inte att se det på något annat sätt.
Regeringen och människor i riksdagen har blivit personer som gör vad som helst för lönen och makten. För mig ska politik handla om sakfrågan och inte lön.
För att förändra detta tänk, oavsett nivå på politiken, så behövs det nytt liv där fokus blir förändring istället för den egna positionen och vad den ska kallas.
Det behövs ett nytt parti där demokratin kommer underifrån och grodor som i Liberalernas ledares mun kommer ut, alltid ska vara förankrade underifrån.
Politik ska komma från folket, inte från toppen.
Jag vet ett parti som MED tänker så.
Bild från svt.se
