Igår hade jag en tid att passa och då jag är en supernörd så är jag alltid i väldigt god tid. Jag är uppvuxen med att man helst ska vänta på plats i flera timmar innan man är framme.
Blir man bortbjuden ska man komma strax innan, aldrig för sent. Ska man iväg med ett flyg så ska man helst åka hemifrån fyra timmar innan, trots att resan dit enbart tar en timme.
Man ska vara i god tid!
Jag hatar stressen av att vara sen.
Den är hemsk!
Igår körde jag på E22. En fyrfilig motorväg.
Vägen var fin.
På radion hade de dock varnat om att det var blixterhalka i Skåne och att man skulle vara försiktig.
Självklart ska man vara försiktig!
Det ska man alltid vara.
Jag skulle dock vilja påstå att en hastighet av 50 km/h är livsfarligt såvida det inte är tjock dimma eller en fullständig isbro.
Inget av detta var det igår.
Mest intressant av allt är att människor trots att man ser att det inte är någon katastrof, väljer att köra så sakta att människor som kommer efter tror att det har hänt en olycka och därmed lägger sig bakom. Igår var denna ”bakomkö” cirka fyra kilometer på väg mot Karlshamn.
Röda ljus så långt ögat kan se men när jag inte har hört en varning eller ser blåljus så ligger jag kvar i vänsterfilen.
Jag kör inte snabbt men Svenssonpolisen som lade sig efter flyttar sig då ut och lägger sig mitt i vägen med varningsblinkers på.
Inte en. Flera.
När kön blir lång och människor bakom börjar blinka med helljuset så flyttar sig denne livrädda människa till slut.
Döm av min förvåning när det visar sig att det inte var varken en trafikolycka av något slag, utan problemet är totalt livrädda människor. Människor så rädda att de tror att lösningen är att vara en snigel och skapa trafikkaos.
Om du nu måste ta bilen och ut när du är rädd, så var iallafall ingen Svenssonpolis. Släpp fram andra människor och välj vägar där du skapar så lite bekymmer som möjligt.
Att lägga sig på mittlinjen på en motorväg med varningsblinkers i femtio kilometer i timmen.. det hjälper inte någon.
Det är farligt.
