lördag 26 november 2011

När det självklara inte är självklart

I över tre års tid har vi försökt skaffa barn, absolut ingen hemlighet för de som frågat har fått det svaret med en gång. Det passar sig dock inte alltid att dra sitt livs historia för många känner sig obekväma när de inser att det finns problem. Jag orkar inte ens räkna hur många undersökningar vi gjort men vi har fyra misslyckade ICSI-försök bakom oss. På tisdag kommer vi göra vårt femte försök men det första som kostar pengar och på undersökningen igår träffade vi den första trevliga läkaren på RMC i Malmö dit vi är tvingade att gå. Jag känner att många tycker det är tabu att prata om att man har problem med just detta och välkomnar därför alla som undrar något eller har problem, att maila mig om ni vill ha någon att prata med; Emilie.pilthammar@moderat.se Jag tänker uppdatera inom detta ämne så mycket jag kan och även lägga upp mina erfarenheter av detta. Jag är mycket missnöjd med behandlingen vi fått i Malmö på RMC och har en lista med de saker jag ska göra mitt bästa för att ändra på. När vi var på ultraljud i fredags inför tisdagens insättning sa jag till den läkare vi hade att hon var den första trevliga läkare vi träffat där. Hon var snäll och ursäktade sig för deras skull genom att säga att de var stressade. Då har de för mycket att göra och personal som inte tål stress. Många tänker säkert att jaha, det är därför de är familjehem för den kommentaren har jag fått men det har inget med vartannat att göra. Familjehem har jag velat vara sen ja var liten och jag var fast övertygad tills för några år Sedan att jag skulle adoptera barn, absolut inte skaffa egna och hjälpa till med att överbefolka planeten. Jag svängde som synes till slut i den tanken.