Under marken lever det till och med barn och det gör ont i hjärtat. Hemlösa och i de flesta fall drogande människor bor under marken i Bukarest, Rumäniens huvudstad.
Den första och största tanke som kommer upp i mitt huvud är varför. Varför är det ingen ideell organisation, någon människa med pengar i massor som ser till att adoptioner blir lättare. Jag är fullt medveten om att det måste finnas mycket kontroller och att mycket pappersarbete tar tid i de olika länderna men jag vet även, att systemet i Sverige är fruktansvärt trögt. Jag vet att det sitter människor som inte kan anklagas för att vara effektiva och kontrollerna är många gånger absurda.
Jag förstår att par som vill adoptera ska testas på alla möjliga sätt så att det inte är några som tar hem barnen för att utnyttja dem, men den tröghet som finns i systemet är hemsk.
Par ska genomgå en utredning. Helt ok.
Efter utredningen som inkluderar psykologer och väldigt mycket pappersarbete (och enorma kostnader) blir paret till slut, förhoppningsvis, godkända.
Så här långt brukar det minst ha gått ett år.
Adoptionsbyrån ska sedan ta emot alla papper och därefter är det en väntan på många år som kommer. Har man dessutom otur så har godkännandet från kommunen hunnit gå ut innan ett barn har hittats som ska matcha och då måste processen göras om.
Som jag ser på det, förutom att dessa människor verkligen vill ha detta/dessa barn, gör de en insats för världen. Även om de skaffar barnen helt av egna skäl kommer dessa barnen få en bra framtid.
Varför kan då inte någon/några av alla dessa fantastiska människor som hjälper till i olika ideella organisationer se till att dessa människor verkligen får en skjuts.
Det ska inte behöva ta flera år att få adoptera.
Kostnaderna är dessutom fruktansvärda. Bara anmälningsavgiften ligger på runt 60-70 000 kronor och den får du inte ens tillbaka av adoptionsbyrån om det inte skulle blir något barn. Den behåller de. Utöver det kommer det kostnader för barnhemmet och alla papper, uppehället i landet och reskostnader. Jag tycker det är ok att paret får stå för resor och uppehälle men allt det andra hade kunnat lösas. En sammanlagd normalkostnad för att adoptera ett barn ligger idag på mellan 160 000 och 300 000 kronor beroende på vilket land du adopterar från. En länk är lagd nederst för att visa.
Vem i hela världen kan hosta upp dessa pengar utöver de lån man redan har?
När jag ser denna artikel om dessa barn är min fundering: skulle det inte varit bättre att ge dessa barn en riktigt chans till ett värdigt liv? För helt uppenbart är, att det är satt ett pris på dem.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/mangder-av-barn-lever-i-kloakerna
http://www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Landerna/Kina/Landkostnad/
 |
| svt.se |
Jag förstår att par som vill adoptera ska testas på alla möjliga sätt så att det inte är några som tar hem barnen för att utnyttja dem, men den tröghet som finns i systemet är hemsk.
Par ska genomgå en utredning. Helt ok.
Efter utredningen som inkluderar psykologer och väldigt mycket pappersarbete (och enorma kostnader) blir paret till slut, förhoppningsvis, godkända.
Så här långt brukar det minst ha gått ett år.
Adoptionsbyrån ska sedan ta emot alla papper och därefter är det en väntan på många år som kommer. Har man dessutom otur så har godkännandet från kommunen hunnit gå ut innan ett barn har hittats som ska matcha och då måste processen göras om.
Som jag ser på det, förutom att dessa människor verkligen vill ha detta/dessa barn, gör de en insats för världen. Även om de skaffar barnen helt av egna skäl kommer dessa barnen få en bra framtid.
Varför kan då inte någon/några av alla dessa fantastiska människor som hjälper till i olika ideella organisationer se till att dessa människor verkligen får en skjuts.
Det ska inte behöva ta flera år att få adoptera.
Kostnaderna är dessutom fruktansvärda. Bara anmälningsavgiften ligger på runt 60-70 000 kronor och den får du inte ens tillbaka av adoptionsbyrån om det inte skulle blir något barn. Den behåller de. Utöver det kommer det kostnader för barnhemmet och alla papper, uppehället i landet och reskostnader. Jag tycker det är ok att paret får stå för resor och uppehälle men allt det andra hade kunnat lösas. En sammanlagd normalkostnad för att adoptera ett barn ligger idag på mellan 160 000 och 300 000 kronor beroende på vilket land du adopterar från. En länk är lagd nederst för att visa.
Vem i hela världen kan hosta upp dessa pengar utöver de lån man redan har?
När jag ser denna artikel om dessa barn är min fundering: skulle det inte varit bättre att ge dessa barn en riktigt chans till ett värdigt liv? För helt uppenbart är, att det är satt ett pris på dem.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/mangder-av-barn-lever-i-kloakerna
http://www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Landerna/Kina/Landkostnad/
