Mitt vårtal!

Valborg hade jag äran att tala i Hällevik! Att få frågan att hålla vårtalet är väldigt smickrande och det var självklart att säga "Ja!". Valborg förknippar jag främst med dåligt väder och frusna fingrar men i år klarade vi oss både från blåsten och kylan då vi hade härlig kväll.

För femton år sedan betydde denna kväll fest. Allt annat var otänkbart och många gånger var jag uppe hela natten för att sedan ta mig direkt in till musikkårens revelj. Tiderna förändras dock och att höggravid, med tre barn hemma, gå ner på stranden för en fest är otänkbart.
Vad jag skulle prata om var för mig självklart. Det finns en sak som ligger mig riktigt varmt om hjärtat och det är min hemsocken, mitt älskade Hällevik som jag aldrig kommer lämna. Så länge jag lever kommer jag aldrig någonsin flytta från underbara Listerlandet.
Allt är kanske inte som det alltid har varit och i framtiden kommer det att bli annorlunda, det kommer dock alltid att finnas för mig. Som fjärde generationens Hällevikare, med lite skånskt blod i sig, är mitt hjärta kvar här oavsett vad som händer.

Jag gjorde mitt bästa och nedan är mitt tal för er som skulle vilja läsa det.
Hoppas helgen har varit trevlig så här långt!

"God kväll alla som valt att befinna sig just här idag!
Det är trevligt att se så många kända ansikten och jag är väldigt smickrad över att få stå här. Våren kom tidigt i år och det passar mig utmärkt. Det finns inget bättre än när utemöblerna kan ställas i ordning och årets första fika kan ätas i en värmande vårsol. Speciellt här. I Hällevik och på Listerlandet. Jag tänker ägna mitt vårtal åt det bästa jag vet och det är platsen där jag och många av er bor; Härliga Hällevik.

Mitt namn är Emilie Pilthammar och jag är uppväxt och fortfarande bosatt här. När jag slutade skolan var det många som flyttade men det var den enda sak jag var helt säker på att jag inte ville. Jag klarade mig utan Lund, Göteborg, Linköping eller Stockholm. Jag behövde inte bo på andra sidan jorden för jag visste att jag aldrig skulle kunna tänka mig att flytta härifrån. Att söka något som redan finns bakom knuten, det känns inte som någon mening för mig.

Jag har rest rätt mycket i mitt, inte allt för långa, liv. Jag har åkt skidor i Sveriges norra delar, vandrat i djungeln i Indien, jag har dykt i Thailand, promenerat på Kinesiska muren, sett tvillingsjöarna på Azorerna, tagit del av det fantastiska djurlivet i Vietnam.
Jag har besökt de flesta större städer i Europa, åkt på kanalerna i Venedig, ätit god mat i Kroatien och besökt underbara Spanien oräkneliga gånger. Det spelar ingen roll.

Faktum är nämligen att det går att åka skidor på Stibyberget om snön bara infinner sig, en djungel må visserligen vara exotisk men det är bara en skog och det finns även det här på Listerlandet. Och här finns inte vilken skog som helst, utan fantastisk bokskog som nu på våren är fylld av blommor.

Blåsippor, vitsippor, gulsippor och svalört. Backsippan slår ut och träden skimrar i grönt. Bokskogen är nu på väg ut i full blom och ekarna har knoppats. I trädgårdarna står magnolian i full blom och fruktträden visar sin fina sida. Från utsikten kan man se färgskiftningarna som efter hand förändras när våren kommer.

Kinesiska muren må vara äldre än piren här ute, men jag går hellre på den eller hamrarna.
Tvillingsjöarna på Azorerna är bara vatten och här finns det bästa av dem alla. Både att dricka från här bakom, och att bada i här bortanför. Djurlivet i Vietnamn var annorlunda men det finns inget som slår känslan av årets första gök, koltrastens sång när det börjar skymma eller stararnas vackra färger när de går omkring i gräsmattan.

En stad är bara en stad, kanalerna i Venedig klarar jag mig utan, god mat finns på många restauranger här och vi har även solen och värmen som besöker oss på sommaren. Det spelar åter igen ingen roll.

Oavsett hur fantastisk, underbar, häftig eller otrolig någon upplevelse har varit, finns det ingenting som slår känslan av den första återträffen med denna underbara by. Det finns inget som slår känslan av att komma över Havelidabacken och se Hällevik, Nogersund, Hanö och bukten.
Sommartid hänger bokskogen ut mot vägen och värmen slår emot dig, på hösten tävlar skogens alla färger om uppmärksamheten jämte den fantastiska doft den bär med sig, på vintern kan det bli snö och då bladen inte längre skymmer ser man hela bukten, på våren knoppas alla växter och konkurrerar med blommorna i trädgårdarna på vägen ner till havet. Det spelar egentligen ingen roll vilken årstid det är för det finns inget ställe på jorden som jag hellre hade velat befinna mig på än här.

Det finns inget ställe på jorden jag hellre hade bott på för Hällevik, det är inte bara Härliga Hällevik utan underbara, fantastiska, härliga Hällevik med sina stränder, sin skog och havet. Jag längtar alltid hit.

För er som inte är härifrån. Ta er runt och upplev våren på Hanö, nabbarna, Hörviksberget, Getabjär och Stiby backe. Platserna att besöka är många. Se när hamnarna börjar fyllas med båtar och skogarna med liv. Känn doften av havet och vårens antågande på åkrarna. Blunda och andas in, känn lukten och minns att vår tid är nu och den kommer kanske aldrig åter.

Jag vill med detta utbringa ett fyrfaldigt leve, inte bara för våren, utan för våren i Hällevik och på Listerlandet: Hipp hipp HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!"