För lite fritidsgårdar.
En känsla av utanförskap.
Dålig ekonomi.
Ett segregerat samhälle.
I helgen trillade ett barn ut från tredje våningen och när ambulansen skulle köra från platsen blev de utsatta för stenkastning. Inte grus utan större stenar och bumlingar.
I Örebro brinner det under tiden.
Vilket fantastiskt land vi lever i.
När jag som skolbarn kom hem och berättade att någon hade gjort någo mot mig var den ständiga motfrågan vilken del jag själv hade i att det hade hänt. På precis samma sätt ställer jag mina frågor. Ok, det fanns ingen fritidsgård - vad gjorde du åt det?
Ok, ni hade dålig ekonomi - blev den bättre när du började förstöra saker?
Ok, du känner dig utanför - känns det bättre nu?
Här fanns inga fritidsgårdar och i min uppväxt kan jag inte påstå att ekonomin var så bra någonstans. Samhället såg visserligen annorlunda ut men det fanns även då sätt att se skillnad på den som hade pengar och den som inte hade det. Märkeskläder var då vad det är nu men idag har fler råd både med det och resor. Det är dock, nu precis som då, inget tvång.
Jag eldade inga bilar,
Jag skulle aldrig våga bete mig på det sättet för tids nog hade mina föräldrar fått veta det.
Vad är det då som händer?
De som är födda i Sverige ska helst skämmas för att de är födda just här och säger man något positivt om vårt land så är man rasist. Jag är dock väldigt glad att jag är född i Sverige och har fått växa upp i ett land som inte dömer mig utifrån mitt kön eller mina föräldrar. I ett samhälle där man inte behövde låsa dörren och där de saker man köpte fick vara ifred. Det fanns enskilda stolpskott men inte i den utsträckning som nu.
Jag är dock väldigt rädd för barnens uppväxt.
Barnen ska växa upp i ett samhälle där vissa människor ser på dem som skräp, som allmän egendom och som något vem som helst får använda. Ett samhälle där vissa människor inte ser människovärdet hos varje enskild individ.
Jag vågar skriva att jag sedan mordet på mannen i Näsum (han blev bakbunden med en strypsnara och lagd i sin koffert) varit mer vaksam mot just litauer. Min uppfattning är nämligen, vilket i min värld tangerades i mordet på stackars Lisa Holm, att de saknar empati efter alla år av tryck från Sovjet.
Människorna som de sista åren har kommit till Sverige lider många gånger av samma sak. De kommer från länder där kvinnor är mindre värda, där homosexualitet är en sjukdom och där ett människoliv inte är värt någonting här på jorden utan i paradiset.
De kommer från samhällen där polisen, militären och vårdpersonal är korrupt och bara för vissa människor. De kommer från detta in i ett land där du ser halvnakna människor överallt, där ingen bryr sig om du älskar människor av samma kön och där du visar dig fin genom att kamma ditt hår, sminka dig och sedan gå ut på krogen och visar upp dig.
Ambulansen körde för att rädda livet på ett tvåårigt barn och får stenar kastade efter sig.
Borde det inte vara på tiden att vi slutar tycka synd om alla och sätter ner foten?
Varför i hela världen ska vi agera dåligt samvete till människor som anser att deras misslyckanden är alla andras fel?
De människor som kommer till ett annat land och får asyl, oavsett om det är en svensk till England eller en afghan till Sverige, borde gå under samma regler: Sköter du inte dig så upphör ditt nya medlemskap och du utvisas till det land där du har ditt andra medborgarskap.
Det borde vara ett självklart tänk i ett land där vi faktiskt spärrar in brottslingar för att skydda alla andra. Skydda då alla andra genom att låta de människor som kastar sten antingen spärras in eller utvisas.
De kan dessutom ta Sebbe Staxx med sig.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/valdsamt-upplopp-i-orebro
https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4stsverige/tv%C3%A5%C3%A5ring-f%C3%B6ll-fr%C3%A5n-tredje-v%C3%A5ningen-1.3794422
En känsla av utanförskap.
Dålig ekonomi.
Ett segregerat samhälle.
I helgen trillade ett barn ut från tredje våningen och när ambulansen skulle köra från platsen blev de utsatta för stenkastning. Inte grus utan större stenar och bumlingar.
I Örebro brinner det under tiden.
Vilket fantastiskt land vi lever i.
 |
| svt.se |
När jag som skolbarn kom hem och berättade att någon hade gjort någo mot mig var den ständiga motfrågan vilken del jag själv hade i att det hade hänt. På precis samma sätt ställer jag mina frågor. Ok, det fanns ingen fritidsgård - vad gjorde du åt det?
Ok, ni hade dålig ekonomi - blev den bättre när du började förstöra saker?
Ok, du känner dig utanför - känns det bättre nu?
Här fanns inga fritidsgårdar och i min uppväxt kan jag inte påstå att ekonomin var så bra någonstans. Samhället såg visserligen annorlunda ut men det fanns även då sätt att se skillnad på den som hade pengar och den som inte hade det. Märkeskläder var då vad det är nu men idag har fler råd både med det och resor. Det är dock, nu precis som då, inget tvång.
Jag eldade inga bilar,
Jag skulle aldrig våga bete mig på det sättet för tids nog hade mina föräldrar fått veta det.
Vad är det då som händer?
De som är födda i Sverige ska helst skämmas för att de är födda just här och säger man något positivt om vårt land så är man rasist. Jag är dock väldigt glad att jag är född i Sverige och har fått växa upp i ett land som inte dömer mig utifrån mitt kön eller mina föräldrar. I ett samhälle där man inte behövde låsa dörren och där de saker man köpte fick vara ifred. Det fanns enskilda stolpskott men inte i den utsträckning som nu.
Jag är dock väldigt rädd för barnens uppväxt.
Barnen ska växa upp i ett samhälle där vissa människor ser på dem som skräp, som allmän egendom och som något vem som helst får använda. Ett samhälle där vissa människor inte ser människovärdet hos varje enskild individ.
Jag vågar skriva att jag sedan mordet på mannen i Näsum (han blev bakbunden med en strypsnara och lagd i sin koffert) varit mer vaksam mot just litauer. Min uppfattning är nämligen, vilket i min värld tangerades i mordet på stackars Lisa Holm, att de saknar empati efter alla år av tryck från Sovjet.
Människorna som de sista åren har kommit till Sverige lider många gånger av samma sak. De kommer från länder där kvinnor är mindre värda, där homosexualitet är en sjukdom och där ett människoliv inte är värt någonting här på jorden utan i paradiset.
De kommer från samhällen där polisen, militären och vårdpersonal är korrupt och bara för vissa människor. De kommer från detta in i ett land där du ser halvnakna människor överallt, där ingen bryr sig om du älskar människor av samma kön och där du visar dig fin genom att kamma ditt hår, sminka dig och sedan gå ut på krogen och visar upp dig.
Ambulansen körde för att rädda livet på ett tvåårigt barn och får stenar kastade efter sig.
Borde det inte vara på tiden att vi slutar tycka synd om alla och sätter ner foten?
Varför i hela världen ska vi agera dåligt samvete till människor som anser att deras misslyckanden är alla andras fel?
De människor som kommer till ett annat land och får asyl, oavsett om det är en svensk till England eller en afghan till Sverige, borde gå under samma regler: Sköter du inte dig så upphör ditt nya medlemskap och du utvisas till det land där du har ditt andra medborgarskap.
Det borde vara ett självklart tänk i ett land där vi faktiskt spärrar in brottslingar för att skydda alla andra. Skydda då alla andra genom att låta de människor som kastar sten antingen spärras in eller utvisas.
De kan dessutom ta Sebbe Staxx med sig.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/valdsamt-upplopp-i-orebro
https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4stsverige/tv%C3%A5%C3%A5ring-f%C3%B6ll-fr%C3%A5n-tredje-v%C3%A5ningen-1.3794422
