En pojke dog på ett korttidsboende.
Familjen hade kommit till Sverige från Somalia för ett år sedan.
Sonen i familjen var då 17 år och autistisk.
Efter att ha blivit inlåst på ett korttidsboende dog han.
Fruktansvärt tragiskt men jag känner att det finns frågetecken som behöver rätas ut.
Hela artikeln vinklas som att denne man inte hade fått rätt hjälp för att de nyligen hade kommit till Sverige när alla som arbetar inom skolans värld vet att det inte stämmer.
Alla som har varit i kontakt med socialtjänsten eller rättssystemet i Sverige vet att allting fungerar likadant; LÅNGSAMT.
Det finns barn som får vänta betydligt längre än ett år för att få alla de tider för undersökningar som finns för att sätta en diagnos och därefter få rätt medicinering. Det är inget som händer över natten.
De barn som inte anses ha akuta problem får ingen snabb genomgång utan de får vänta på sin tur där de som har det värst går först.
Helt fel egentligen då alla borde får hjälp direkt men så fungerar det inte.
Mina frågor till artikeln är egentligen av en annan natur.
För det första ifrågasätter jag starkt varför de ens befinner sig i Sverige.
Somalia har visserligen inbördeskrig men det startade på tidigt nittiotal.
Det kan därför inte ha varit direkt akut att ta sig därifrån.
Ett barn som visar starka autistiska drag bör inte byta miljö som de har gjort och då artikeln berättar att mannen vandrat omkring och rymt undrar jag varför de inte stannade i den trygghet de hade.
Sverige är ett land som har det bra men vi kan inte hjälpa alla.
Som jag ser det har inte denna familj flytt ett krig utan rest för en möjlighet till ett bättre liv. Jag förstår det men anser inte att vi har plats åt alla de som vill ha just det; ett bättre liv.
De har tagit sig en besvärlig bit till just Sverige.
En stor fråga blir då varför de valde just Sverige.
Vi är inte precis det första land man tar sig till från Somalia.
Att mannen inte har fått hjälp är beklagligt men då de med all sannolikhet inte ens har fått veta om de får stanna, då de bara har befunnit sig i vårt land så pass kort tid, kan man undra över vilka insatser som ska till. Ska alla som kommer till Sverige få allt?
Direkt?
Samtidigt som de barn som är födda och uppvuxna i Sverige, kan få ha föräldrar som kämpar för dem i år för att de ska få rätt till en assistent i skolan eller i hemmet.
Skulle det vara rättvist?
Det skrivs att Jesus kunde dela fisk och bröd så att det räckte till alla men verkligheten ser inte ut så. Det finns inte pengar till allt. Inte fisk och bröd heller.
Dessutom fryser du ihjäl utan ett vettigt boende i våra breddgrader.
Tragiskt för denna familj men med öppna ögon borde antingen de själv ha förstått eller någon berättat för dem att man inte får allt för att man kommer till Sverige.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/autistisk-pojke-dod-pa-ett-korrtidsboende
Familjen hade kommit till Sverige från Somalia för ett år sedan.
Sonen i familjen var då 17 år och autistisk.
Efter att ha blivit inlåst på ett korttidsboende dog han.
Fruktansvärt tragiskt men jag känner att det finns frågetecken som behöver rätas ut.
 |
| svt.se |
Hela artikeln vinklas som att denne man inte hade fått rätt hjälp för att de nyligen hade kommit till Sverige när alla som arbetar inom skolans värld vet att det inte stämmer.
Alla som har varit i kontakt med socialtjänsten eller rättssystemet i Sverige vet att allting fungerar likadant; LÅNGSAMT.
Det finns barn som får vänta betydligt längre än ett år för att få alla de tider för undersökningar som finns för att sätta en diagnos och därefter få rätt medicinering. Det är inget som händer över natten.
De barn som inte anses ha akuta problem får ingen snabb genomgång utan de får vänta på sin tur där de som har det värst går först.
Helt fel egentligen då alla borde får hjälp direkt men så fungerar det inte.
Mina frågor till artikeln är egentligen av en annan natur.
För det första ifrågasätter jag starkt varför de ens befinner sig i Sverige.
Somalia har visserligen inbördeskrig men det startade på tidigt nittiotal.
Det kan därför inte ha varit direkt akut att ta sig därifrån.
Ett barn som visar starka autistiska drag bör inte byta miljö som de har gjort och då artikeln berättar att mannen vandrat omkring och rymt undrar jag varför de inte stannade i den trygghet de hade.
Sverige är ett land som har det bra men vi kan inte hjälpa alla.
Som jag ser det har inte denna familj flytt ett krig utan rest för en möjlighet till ett bättre liv. Jag förstår det men anser inte att vi har plats åt alla de som vill ha just det; ett bättre liv.
De har tagit sig en besvärlig bit till just Sverige.
En stor fråga blir då varför de valde just Sverige.
Vi är inte precis det första land man tar sig till från Somalia.
Att mannen inte har fått hjälp är beklagligt men då de med all sannolikhet inte ens har fått veta om de får stanna, då de bara har befunnit sig i vårt land så pass kort tid, kan man undra över vilka insatser som ska till. Ska alla som kommer till Sverige få allt?
Direkt?
Samtidigt som de barn som är födda och uppvuxna i Sverige, kan få ha föräldrar som kämpar för dem i år för att de ska få rätt till en assistent i skolan eller i hemmet.
Skulle det vara rättvist?
Det skrivs att Jesus kunde dela fisk och bröd så att det räckte till alla men verkligheten ser inte ut så. Det finns inte pengar till allt. Inte fisk och bröd heller.
Dessutom fryser du ihjäl utan ett vettigt boende i våra breddgrader.
Tragiskt för denna familj men med öppna ögon borde antingen de själv ha förstått eller någon berättat för dem att man inte får allt för att man kommer till Sverige.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/autistisk-pojke-dod-pa-ett-korrtidsboende
