Jag kan läsa allt vad statistik och undersökningar visar.
Flygning är det absolut säkraste sättet som finns att färdas på.
Det var dock innan IS och självmordsbenägna piloter - enligt mig.
I Linköping har de haft en grupp för människor med flygrädsla.
Jag har rest mycket i mitt liv men har också haft oturen att få nödlanda.
Den känslan är helt obeskrivligt jobbig för den som aldrig varit i den situationen.
Jag inser att det var ren otur och jag flög efter det.
Sedan kom barnen, och en tysk pilot valde att krascha sitt plan rakt in i Alperna med vilje.
Där bestämde jag mig för att det inte kommer bli några flygresor på oerhört många år.
En av mina bästa vänner var flygrädd och jag retades oerhört mycket med henne.
Jag kan fortfarande läsa upp statistiken över hur ofarligt det är jämfört med andra sätt att ta sig fram på. Hon hade då små barn.
Idag har jag små barn och det sista jag vill är att sitta på ett flygplan, klappa dem på huvudet och ljugandes säga att det ska bli bra när det är Alperna som kommer kraschande in genom nosen.
Jag trivs bra där jag är.
En psykolog berättar att det bästa sättet att bota flygrädslan på är genom att flyga hela tiden. Jag tänker precis tvärtom. Jag behöver inte flyga för jag har allt jag tycker är trevligt på bilavstånd.
Det är lätt att tänka att lyckan alltid finns runt hörnet.
Att det blir bättre på något sätt om man gör saker hela tiden.
Jag tror inte barn är lyckligare idag bara för att de är extremt bortskämda både med saker och kläder. Statistiken visar tvärtom att människor mår sämre och sämre.
Trots allt de har.
Jag kan tänka mig att flyga.
Själv.
Jag vill dock inte sitta i ett flygplan med barnen för skulle det hända något ska de ha en förälder i livet. Det kan självklart hända något ändå men då har jag minimerat risken för att barnen ska bli föräldralösa innan de klarar sig själv.
Mitt stora problem är alla andra som flyger för hade jag kunnat stoppa alla nära och kära från att åka iväg så hade jag gjort det. Jag missunnar ingen att resa men varför jaga något som likväl kan finnas här?
Kinesiska muren var bara en mur. Jag har gått på den.
Himmelska fridens torg är bara ett torg. Jag har varit där.
Eiffeltornet, sfinxen, Venedig, Empire state,.. vad som.
Det finns på bild.
Flyg ni som vill, jag håller mig hemma i några år till.
Varför resa någonstans när man bor i Hällevik!?
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/sa-botar-du-din-flygradsla-1
Flygning är det absolut säkraste sättet som finns att färdas på.
Det var dock innan IS och självmordsbenägna piloter - enligt mig.
 |
| svt.se |
I Linköping har de haft en grupp för människor med flygrädsla.
Jag har rest mycket i mitt liv men har också haft oturen att få nödlanda.
Den känslan är helt obeskrivligt jobbig för den som aldrig varit i den situationen.
Jag inser att det var ren otur och jag flög efter det.
Sedan kom barnen, och en tysk pilot valde att krascha sitt plan rakt in i Alperna med vilje.
Där bestämde jag mig för att det inte kommer bli några flygresor på oerhört många år.
En av mina bästa vänner var flygrädd och jag retades oerhört mycket med henne.
Jag kan fortfarande läsa upp statistiken över hur ofarligt det är jämfört med andra sätt att ta sig fram på. Hon hade då små barn.
Idag har jag små barn och det sista jag vill är att sitta på ett flygplan, klappa dem på huvudet och ljugandes säga att det ska bli bra när det är Alperna som kommer kraschande in genom nosen.
Jag trivs bra där jag är.
En psykolog berättar att det bästa sättet att bota flygrädslan på är genom att flyga hela tiden. Jag tänker precis tvärtom. Jag behöver inte flyga för jag har allt jag tycker är trevligt på bilavstånd.
Det är lätt att tänka att lyckan alltid finns runt hörnet.
Att det blir bättre på något sätt om man gör saker hela tiden.
Jag tror inte barn är lyckligare idag bara för att de är extremt bortskämda både med saker och kläder. Statistiken visar tvärtom att människor mår sämre och sämre.
Trots allt de har.
Jag kan tänka mig att flyga.
Själv.
Jag vill dock inte sitta i ett flygplan med barnen för skulle det hända något ska de ha en förälder i livet. Det kan självklart hända något ändå men då har jag minimerat risken för att barnen ska bli föräldralösa innan de klarar sig själv.
Mitt stora problem är alla andra som flyger för hade jag kunnat stoppa alla nära och kära från att åka iväg så hade jag gjort det. Jag missunnar ingen att resa men varför jaga något som likväl kan finnas här?
Kinesiska muren var bara en mur. Jag har gått på den.
Himmelska fridens torg är bara ett torg. Jag har varit där.
Eiffeltornet, sfinxen, Venedig, Empire state,.. vad som.
Det finns på bild.
Flyg ni som vill, jag håller mig hemma i några år till.
Varför resa någonstans när man bor i Hällevik!?
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/sa-botar-du-din-flygradsla-1
