Rött och blått.
Färgerna som ofta beskriver de politiska läger som finns men som för mig handlar om hur jag ser människor. Jag ser personer som röda eller blå.
Inte efter hur de röstar politiskt utan efter hur de är som människor.
Röda människor tänker jag som varma och trevliga personer.
Blå är kalla och beräknande.
Vad någon röstar på är för mig oviktigt på samma sätt som kön, ålder, religion, sexuell läggning eller... listan kan göras lång.
Röda människor är dem jag vill ha runt mig.
Varma människor som bryr sig.
Politisk håller jag dock inte med.
Röda människor är för mig synonyma med personer som ofta fastnar i sitt tänk och som helst inte vill arbeta. Väldigt cyniskt kanske men så ser jag på det.
Man tycker om bidrag, vill bli daltad med och anser att de röda åsikterna är det enda rätta.
Människor som många gånger klarar sig undan för att de är röda.
Blå människor tänker många gånger främst på sig själv.
Egon som vill höja lönen och anser att alla människor ska stå upp för sig själv.
Företagare och arbetssamma människor.
Människor som jagas för att de är blå.
Ingen av detta är hugget i sten.
Politiskt anser jag dock att vänsterfalangen ständigt klarar sig mycket bättre än vad andra gör.
En vänsterextremist i Tyskland har tagit lagen i egna händer och gått till full attack med vapen gentemot nazister som varit i omgivningen.
Nazisterna har inte gjort någonting utan bara funnits till.
De har enligt många en skev uppfattning, så även av mig, men att gå och misshandla dem är fel.
Terrorisera dem och skada dem.
Det kommer bara leda till mer hat.
Denna kvinna har gjort precis detta och när hon nu blir dömd för dåden hon har utfört, då river vänsterextremister i Tyskland ner allt i sin väg.
De anser att domen är orättvis!
Hon har ju skadat "rätt" människor.
Rätt?
Det är det här med att skilja på sak och person.
Deras åsikter må vara fel (hennes också), men hennes handlingar är fruktansvärda och självfallet ska hon dömas för det!
Daltet med rätt hat måste få ett stopp!
