Vårdnadsbidragets vara eller inte vara är nu uppe på tapeten igen.
Det enda felet jag ser med det är att Alliansregeringen inte satte det som ett tvång på alla kommuner istället för att göra det frivilligt att införa. Tyvärr har den rödgröna styrningen i min hemkommun Sölvesborg inte godkänt detta.
Den rödgröna röran i riksdagen med Folkpartiet kommer nu, med all sannolikhet, ta bort möjligheten för kommunerna att få bidrag för att införa vårdnadsbidraget. Som jag ser det är detta en inskränkning på den valfrihet vi borgerliga anser vara så viktig.
Två stora anledningar har förts fram till varför detta alternativ inte ska finnas kvar och de är att det är en kvinnofälla samt att det mestadels är lågutbildade, invandrade kvinnor som använt detta bidrag och i och med det inte börjat arbeta.
Jag blir rädd när man tänker såhär.
Ok, vi ska alltså inskränka friheten för andra barnfamiljer för att några inte anses ta ut bidraget rätt?
Mig veterligen är det inte satt ett kvinnligt epitet på vårdnadsbidraget utan det är även män som har fått möjligheten att ta ut detta. Om vår kommun hade haft det, hade jag valt att utnyttja det.
Om det nu är så att många invandrade kvinnor utnyttjat detta och det är det som är problemet, varför inte ändra förutsättningarna och reglerna istället?
Tänk om endast de som arbetat i minst ett år, två år, tre år, något, fick ta ut bidraget. Sätt ett krav på att personen i fråga måste ha bidragit med pengar till vårt välfärdssystem för att kunna ta ut det så har många barnfamiljer kvar denna möjlighet.
Vårdnadsbidraget blir en besparing för kommunen då det innebär att barnen inte går på förskolan. Ett barn på förskolan kostar strax över 100 000 kronor varje år medan detta bidrag skulle kosta 36 000 kronor om året istället. Min fasta övertygelse är dessutom att barnet mår bäst av att vara hemma.
Jag är helt emot det system som idag gör att barnen ska vara femton timmar på dagis trots att föräldrarna är hemma med exempelvis ett syskon. Skulle jag ändå kunna se en mening med detta så blir jag ännu mer rädd när jag minnes att socialdemokraterna vill öka detta antal timmar till trettio i veckan.
Förra året var det ett program på radion där sakkunniga i frågan samt barnpsykologer diskuterade det system som idag existerar. De sa att den enda anledning till att media och så många pratade så gott om att lämna bort sina barn så mycket, är att de har så dåligt samvete att de lämnar sina egna barn att de vänt opinionen för att må bättre. Familjen prioriterar en ny bil, två semestrar och en massa andra saker som kostar pengar istället för att gå ner i tjänst och vara hemma med sina barn. För att må bättre påstår de att barnen lämnas för sitt bästa.
Barn är olika, ja. Vissa barn är väldigt aktiva och andra inte. Många är de som har argumentet att barnen många gånger har det bättre på dagis än hemma men min uppfattning är då att om det inte är bra i hemmet, ska inte föräldrarna ha hand om sina barn. Det är då andra instanser som ska gå in.
Vi har dagmamma, världens bästa, till våra barn för här
finns fortfarande det alternativet och det har gjort att det känns lite bättre. Barnen är dock inte där hela dagarna och så länge de är små kommer jag aldrig jobba heltid. Argumenten om min framtida dåliga pension, kvinnofällan och tanken på att barnen missar en massa som inte spenderar större delen av sin vakna tid på dagis/fritids fungerar inte på mig som arbetat inom verksamheten. Personalen gör sitt bästa men med de barnkullar som många gånger är fallet, är det svårt att ha en fungerande och meningsfull verksamhet. Min övertygelse är stor om att föräldrarna klarar allt det bättre själv.
Dessutom, om jag blir sjuk och går vidare om tio år, vad anser barnen var bäst då?
Tiden vi hann spendera ihop, minnena vi fick eller all tid på dagis/fritids för att vi någon gång om året skulle åka på semester?
Jag tycker det är bedrövligt om vårdnadsbidraget försvinner. Gör om reglerna istället.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/bjorklund-vill-slopa-vardnadsbidraget
Det enda felet jag ser med det är att Alliansregeringen inte satte det som ett tvång på alla kommuner istället för att göra det frivilligt att införa. Tyvärr har den rödgröna styrningen i min hemkommun Sölvesborg inte godkänt detta.
Den rödgröna röran i riksdagen med Folkpartiet kommer nu, med all sannolikhet, ta bort möjligheten för kommunerna att få bidrag för att införa vårdnadsbidraget. Som jag ser det är detta en inskränkning på den valfrihet vi borgerliga anser vara så viktig.
 |
| sr.se |
Jag blir rädd när man tänker såhär.
Ok, vi ska alltså inskränka friheten för andra barnfamiljer för att några inte anses ta ut bidraget rätt?
Mig veterligen är det inte satt ett kvinnligt epitet på vårdnadsbidraget utan det är även män som har fått möjligheten att ta ut detta. Om vår kommun hade haft det, hade jag valt att utnyttja det.
Om det nu är så att många invandrade kvinnor utnyttjat detta och det är det som är problemet, varför inte ändra förutsättningarna och reglerna istället?
Tänk om endast de som arbetat i minst ett år, två år, tre år, något, fick ta ut bidraget. Sätt ett krav på att personen i fråga måste ha bidragit med pengar till vårt välfärdssystem för att kunna ta ut det så har många barnfamiljer kvar denna möjlighet.
Vårdnadsbidraget blir en besparing för kommunen då det innebär att barnen inte går på förskolan. Ett barn på förskolan kostar strax över 100 000 kronor varje år medan detta bidrag skulle kosta 36 000 kronor om året istället. Min fasta övertygelse är dessutom att barnet mår bäst av att vara hemma.
Jag är helt emot det system som idag gör att barnen ska vara femton timmar på dagis trots att föräldrarna är hemma med exempelvis ett syskon. Skulle jag ändå kunna se en mening med detta så blir jag ännu mer rädd när jag minnes att socialdemokraterna vill öka detta antal timmar till trettio i veckan.
Förra året var det ett program på radion där sakkunniga i frågan samt barnpsykologer diskuterade det system som idag existerar. De sa att den enda anledning till att media och så många pratade så gott om att lämna bort sina barn så mycket, är att de har så dåligt samvete att de lämnar sina egna barn att de vänt opinionen för att må bättre. Familjen prioriterar en ny bil, två semestrar och en massa andra saker som kostar pengar istället för att gå ner i tjänst och vara hemma med sina barn. För att må bättre påstår de att barnen lämnas för sitt bästa.
 |
| svt.se |
Vi har dagmamma, världens bästa, till våra barn för här
finns fortfarande det alternativet och det har gjort att det känns lite bättre. Barnen är dock inte där hela dagarna och så länge de är små kommer jag aldrig jobba heltid. Argumenten om min framtida dåliga pension, kvinnofällan och tanken på att barnen missar en massa som inte spenderar större delen av sin vakna tid på dagis/fritids fungerar inte på mig som arbetat inom verksamheten. Personalen gör sitt bästa men med de barnkullar som många gånger är fallet, är det svårt att ha en fungerande och meningsfull verksamhet. Min övertygelse är stor om att föräldrarna klarar allt det bättre själv.
Dessutom, om jag blir sjuk och går vidare om tio år, vad anser barnen var bäst då?
Tiden vi hann spendera ihop, minnena vi fick eller all tid på dagis/fritids för att vi någon gång om året skulle åka på semester?
Jag tycker det är bedrövligt om vårdnadsbidraget försvinner. Gör om reglerna istället.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/bjorklund-vill-slopa-vardnadsbidraget
