Trots det har vi en rekordstor anhöriginvandring.
För mig gör det ingenting såvida de som redan finns i Sverige sörjer för deras boende och inkomst men statistiken säger att det inte är så.
Det betyder, att den politik som fördes under många år, enbart gynnande dem med pengar.
Solidariskt till maxgränsen.
 |
| svt.se |
De som hade råd skickade iväg sitt barn på en farlig resa. De som hade ännu mer pengar åkte allihop. Alla människor med minsta gnutta ohederlighet i kroppen slängde sina papper och alla tog de sig till Sverige. Här fick alla stanna bara de sa att de kom från Syrien.
Mitt parti vaknade till slut och idag finns inga av de människor som drev detta tänk kvar i toppositioner. Riksdagsledamöterna och övriga som helt plötsligt har vänt kappan efter vinden gör det dock och det är skrämmande.
Man ska inte kategorisera människor men ibland går det inte att undvika.
Jag må vara en lantis, men det som har skett i Sverige förutsåg jag för väldigt många år sedan.
Det bör inte vara en nyhet för någon att det inte fungerar att öppna alla gränser.
De i stan har förstått det på sistone och nu verkar även den inre kärnan i alla partier ha förstått det som så många sa för länge sedan.
Det parti som har fått mest skäll i denna fråga är Sverigedemokraterna.
De har nu fått rätt i punkt efter punkt men trots det envisas många med att inte låtsas om dem. Hade de då fel?
Om en fågel trillar i skogen och ingen hör dunsen när den slår i marken, hörs dunsen då?
Det minsta man kan göra är att be om ursäkt och öppna upp för det självklara:
I Sverige diskuterar vi sakfrågor och inte enskilda personer i ett parti.
Jag har aldrig brytt mig om vad mängden tycker och säger vilket ofta har blivit ett problem.
Det har hänt flera gånger att jag varit väldigt obekväm och många gånger har jag blivit jagad för detta. Jag fick inte spela på en privat fest för sverigedemokraterna trots att det för mig är ett jobb. Att jag offentligt marscherat i socialdemokraternas förstamajtåg sedan 1995, det var däremot helt ok.
De sista åren har jag inte kunnat spela men har besökt tåget ändå och det främst för att jag älskar musik och dels för att många av socialdemokraterna i grannkommunen Olofström står väldigt högt upp på skalan av människor jag tycker om.
Vad är egentligen skillnaden?
Att jag går i ett tåg och spelar musik innebär inte att jag delar deras åsikter.
Det betyder att jag spelar musik.
Invandringen av anhöriga slår nu alla rekord och alla partier verkar till slut överens om att det inte fungerar. Varför händer då ingenting!?
Vad är det som gör att vi står med händerna i fickorna, skrapar tåspetsen mot asfalten och skakar på huvudet i tystnad?
Tyvärr alla!
Kvinnor och barn får stanna, övriga kan lämna landet.
Alla med ett arbete får stanna men ni som lever på välfärden får istället utnyttja ert eget land.
I Sverige arbetar både mannen och kvinnan och vi har precis bestämt att man ska arbeta ännu längre än vad man gör idag.. undrar varför..
På ett väldigt enkelt sätt borde reglerna för anhöriginvandringen stramas upp samtidigt som vi var ännu tuffare mot dem som kommer hit. Att vi har det bra i vårt land handlar inte om att vi har suttit på baken och tittat på. Välfärden är något som vi alla har byggt upp tillsammans och vi är inte beredda att rasera den mer.
Nästa år är det valår.
Det ska bli mycket intressant att se vilka förslag som dyker upp för att förändra det som händer.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rekordhog-asylinvandring-trots-ny-flyktingpolitik
