Jag skulle med min vän på en Nyårsfest i Bromölla och jag minns diskussionerna kring att det nu skulle gå över till 2000-talet. Vad skulle hända med alla datorer?
Skulle världen gå under?
Jag har aldrig trott på sådant domedagsprat och var mer intresserad av vad jag skulle ha på mig och vad som skulle drickas. Tiden går fort.
Få av dem som var på den festen umgås jag med idag även om vi träffas ibland.
Thomas lämnade oss tyvärr för några år sedan, en annan Tomas träffar jag på med jämna mellanrum. Några av min kompis´ lillebrors vänner kom dit och vi stöter på varandra ibland.
Livet var mitt uppe i det som då verkligen kändes som allt.
Nu firas nyår som alltid med att vänner kommer hem, vi äter, barnen leker och vid midnatt smäller det en stund och sedan städas det undan och vi går och lägger oss.
Ingen orkar längre. Åldern har liksom tagit ut sin rätt fast att jag bara är 34.
Kvällen är inte längre lika viktig som morgonen efter då man behöver vara klar för att kunna umgås med dem jag älskar mest i världen.
Året som har gått har jag spenderat främst hemma och på mitt helt fantastiska arbete som jag älskar över allt annat. Det finns inget så fantastiskt som att arbeta med barn och ungdomar, att få infallsvinklar och tankar som jag aldrig funderat över. Jag har tagit emot ett par lärarstudenter och det är ytterligare ett sätt att få tänka om. Jag vill inte bli gammal och grå, fastna i gamla tankesätt och funderingar. Allt måste ständigt förnyas och enligt mig görs det genom förändringar.
Politiskt har det varit ett mellanår, förutom kyrkovalet, men nu drar det igång. Nästa år ska vi vinna val! Jag tänker personligen göra mitt absolut bästa för att Sölvesborgs kommun för första gången någonsin ska bli en blå kommun. Inga fler anställningar efter vilken man umgås med eller är släkt med utan istället för att man är kompetent. Vi ska bli en kommun med framtidsplaner som inte behöver uppfinna hjulet fler gånger.
Vi har bra kommuner att titta på och jag kan ge Vellinge och Östra Göinge som förslag.
Vi kan bli bättre på allt!
Ur mänsklig synvinkel har året varit en katastrof. Barnarbete, barnprostitution och svält i världen. Ett barn var sjunde sekund har svultit ihjäl medan vi gnäller över att behöva äta samma tråkiga julmat varje år. Ett människoliv är i det stora hela så lite värt för många men så mycket för någon.
Den 21 januari är det ett år sedan ett litet liv slocknade i en bilkrasch och det har tärt oerhört mycket att människan som borde vara så fin inte är det. Att människor är så själviska att de hellre tar barn med sig än att leva vidare på ett annat sätt. Ett förhållande som spricker eller att någon dör kan vara outhärdligt men inte så pass att andra ska straffas för det. Söta lilla barn vad jag tänker på dig och din familj.
2017 är det första året av fem som vi inte har fått ett barn på för trots envist tjatande så ger sig inte maken denna gången. Fem barn är fantastiskt och jag är så lycklig att vi har dem men här finns plats för fler. Jag har ingen strävan att varken visa upp dem eller vara "familjen annorlunda" som många så ofta frågar. Fem barn borde vara standard och är inte jobbigare än två barn.
Trots att många tänker att det blir mer jobb med varje barn så kan jag av erfarenhet säga att det största hoppet är mellan ett och två barn. När det tredje har kommit så flyter det bara på.
Jag hoppas att jag, barnen och familjen ska få vara friska 2018.
Även alla ni som orkar läsa samt alla andra och då speciellt alla barn.
Barn borde aldrig få lida.
Jag brukar varje år ge nyårslöftet att jag nästa år ska bli vampyr så jag tänker ge det i år med. Under 2018 ska jag bli vampyr.
Ett exakt lika bra löfte som alla andra!
Gott nytt år till er allihop och en god fortsättning!
Tänk på barnen denna kväll och ta det lugnt.
