söndag 8 april 2018

Ett inlägg om lärarutbildningen.

För cirka tolv år sedan blev jag färdig lärare.
Jag läste till matte och NO-lärare för stadierna 1-7 på högskolan i Kristianstad.
En utbildning som tidsmässigt tog tre och ett halvt år om man följde läroplanen.
Vissa ämnen fick man välja själv och de stora grundläggande "AU"-blocken lästes gemensamt.
Vi läste max tre dagar i veckan och då var det oftast bara förmiddagen alternativt eftermiddagen.
Rent krasst så blev det ett skämt att gå i skolan efter gymnasiet.
svt.se

Jag har aldrig haft speciellt lätt för mig men har alltid tyckt om skolan. Jag har klarat mig för att jag envist läst på.
Fram tills jag slutade nian fungerade allt bra och jag gick ut högstadiet med maxbetyg i alla ämnen.
Gymnasiet blev en katastrof.
Jag började på naturvetenskaplig linje och vantrivdes.
Det slutade med att jag fick gå om ett år för betygen räckte inte och jag hade under alla åren anpassad undervisning. Jag som egentligen ville bli musikalartist, inte naturvetare, kände att allt annat än skolan var roligt och ungefär samtidigt började jag engagera mig ordentligt politiskt.
Den treåriga gymnasieutbildningen tog fyra år.
Jag kände efter detta att lärare kunde jag tänka mig att bli av den enkla anledningen att ingen skulle bli som jag själv. Lärarutbildningen läste jag in snabbare än schemat och jag fortsatte sedan läsa. 
Jag har tagit två pauser under åren men har annars läst konstant.
En av utbildningarna var på distans i Härnösand och det är den del av min utbildning som har betytt mest och som lärde ut mest, för lärarutbildningen i stort är för mig ett skämt.
Utöver en katastrofal utbildning är jag oerhört kritisk till Skolverket och läroplanen som finns.
Så mycket tid läggs på hur det var förr, och då menar jag våra olika åldrar, men fråga en elev varför Berlinmuren byggdes och föll så vet ingen.
Kalla Kriget, Vietnamkriget eller terrorismen som kom i fokus efter 9/11.
De sista hundra åren, som borde vara så viktiga nu, glöms men de ska veta varför det finns stora grupperingar av stenar i naturen.

När jag var färdig lärare gick jag ut utan så mycket som en enda minuts utbildning i läsinlärning, ingen kunskap om barn med speciella behov eller en enda baslektion att testa i en klass.
Praktiken var det som lyfte utbildningen för där lärde jag mig verkligen någonting.
En av mina handledare var helt fantastiska Inga Wallnäs och de veckorna hos henne lärde jag mig mer än de övriga åren på utbildningen.
Mest skrämmande är att förstå att det uppenbarligen är likadant än.
Utbildningen har förlängts till att vara fyra år istället men de läser fortfarande aldrig fulla veckor.
De får fortfarande ingenting om barn med speciella behov utan allt fokus läggs på att läsa om äldre män och deras teorier om hur skolan skulle fungera förr i tiden.
Mycket fokus läggs på att bygga upp perfekta lektioner efter läroplanen som sedan ska testas på praktiken och det är visserligen bra, men de perfekta lektionerna finns inte i verkligheten.
Under alla år och alla skolor jag varit på har jag aldrig stött på en kollega som gör perfekta planeringar inför varje lektion. Hur i hela världen skulle de kunna hinna med det!?

Regeringen vill nu att alla lärare ska ha mer sex och samlevnad men samtidigt har högskolan inte detta på schemat. De har inte heller terrorism, våld i hemmet, hedersvåld, barnäktenskap, bortgifte, Sveriges rikes lag i skolan, barn med speciella krav och hur man upptäcker dem, depression, ångest eller psykiska sjukdomar över lag. Sorgearbete var det två korta lektioner om när jag gick.
Det finns inget om hur ett elevhälsoarbete ser ut eller hur man anmäler misstänkta saker till socialtjänsten. Allt detta ska du läsa till själv om du vill.
MEN, du vet vad var och varannan gubbe i forntiden tänkte om skolan samt hur man forskar.
Är det verkligen vettigt!?

Jag efterlyser en lärarutbildning som kortats ner till två års intensiv utbildning med mycket praktik. De ska dessutom gå ut med en pärm av lektionstips och om hur man kan lära ut det.
Varje år utbildas det 13 000 för lite lärare för att möta upp det behov som redan finns och högskolorna förlängde utbildningen med ett halvår.
Det är vuxna människor som många gånger går på studielån för att kunna studera och även om lönen är på väg upp så är det svårt att förklara för någon att de kan välja mellan att läsa fyra år till lärare eller fyra år till ingenjör och veta att lönen kommer skilja något oerhört från dag ett. 
Tänk om och gör rätt.
En utbildning blir inte bra för att den löper under många år och jag är helt övertygad om att fler hade kunnat tänka sig att studera om utbildningstiden kortades ner.

Jag har världens bästa jobb.
Jag älskar att vara lärare, men allt jag kan har jag lärt mig själv, genom praktiken när jag läste eller av kollegor. Högskolan kan bara skryta med att ha varit ett tidsfördriv i flera års tid.
Då ska det ändå nämnas att när jag läste utnämndes Kristianstad högskolas lärarutbildningen som landets tredje bästa. 
Hur såg då alla de andra utbildningarna ut!?

Som vanligt är detta mina åsikter och jag skriver vad jag tycker och tänker.