I en tid där känslor är det som får styra läggs mycket energi på att "tycka synd om".
Att tycka synd om människor och ha empati, det är normalt och något som bör prioriteras av alla men någonstans måste man också inse att det inte fungerar i längden.
Att rycka sig i kragen är viktigt och bör vara en lag för dem som väljer att komma till Sverige.
Mitt aber är att jag tycker synd om de absolut flesta, men anser att det inte hjälper att visa det för någonstans tror jag att det svenska systemet bygger på att man tycker synd om personer.
Så du flydde kriget?
Ja, det är synd om dig men det kommer inte hjälpa dig i längden.
Jag är uppvuxen under tiden då forna Jugoslavien var i ropet.
Jag minns massgravarna som grävdes fram och det var fruktansvärda människoöden som visades. Människorna som kom till Sverige, de fick trots det inte en del i detta med att tycka synd om.
Jag minns massgravarna som grävdes fram och det var fruktansvärda människoöden som visades. Människorna som kom till Sverige, de fick trots det inte en del i detta med att tycka synd om.
Om jag har förstått det rätt så fick nämligen människorna som flydde till Sverige då, ett lån. Ett lån och ett arbete. Inget SFI.
Det fanns problem men de bekymmer som finns idag är desto värre.
Jag har inte hört en enda som anser att det är bra att komma som flykting till Sverige.
De får nämligen sitta av tiden och invänta att Migrationsverket ska hjälpa dem.
De får inte göra något själv utan är tvingade att vänta på det beslut som kan ta månader.
SFI sätter kravet att du ska klara kurserna och den som vill vara snabb kan möta på motstånd. Det är det jag har fått till mig av dem jag har pratat med.
Jag skulle tro att det finansieras på samma sätt som övriga skolan och då lönar det sig inte att en elev är för snabb eller hoppar av. Du ska vara lagom.
Flyktingar som nu vill arbeta och lära sig svenska själv, de ska matas genom den svenska byråkratin.
Min uppfattning är att det bästa hade varit att göra som under nittiotalet och helt enkelt se till att alla får ett jobb eller en praktik direkt, istället för att få sitta av sin tid.
Kommer du till ett nytt land och vet att du ska stanna så bör det nämligen vara i allas intresse att de ska fungera så fort som möjligt i vårt samhälle.
Både för dem och för oss.
De som behöver en lång introduktion in i vårt samhälle eller tvärtom är väldigt snabba, ska få den chans de behöver men med en yttre gräns. Den gränsen bör sättas allmänt.
Då ska ett test i svenska och ett i allmänkunskap sättas för att sedan få rätten att bli en medborgare och chansen till att rösta.
Krav ska vara en skyldighet, inte en rättighet.
Att ställa krav kan vara lätt men ingen bör ens få tänka tanken att ställa de kraven innan de har klarat av det som bör räknas som grundläggande i det svenska samhället.
Vi kan inte tycka synd om alla för det hjälper inte någon.
Vi kan bara ge alla möjligheten att bli självständiga och självförsörjande.
