Du som är en vanlig människa, du bryr dig om de små sakerna.
Att inte kunna köra med bilen som du vill stör ut många och främst småbarnsfamiljer som ska köra barnen till diverse aktiviteter. Det blir helt enkelt att ställa in aktiviteterna när ekonomin inte går ihop.
Därmed var priserna på bränslet en viktig fråga för de flesta som inte bodde mitt i city och därmed är totalt verklighetsfrånvända kring vikten av att kunna använda en bil.
Sänkningen av bränslet blir en krona istället för de utlovade tio kronorna.
Småsparandet till barnen på ISK-konton.. det skulle också bli bättre genom att det skulle bli ett sparande med minskad skatt men nähä.. det gick inte.
Det fanns det inte pengar till.
Av alla tramsiga skatter behåller man också plastpåseskatten.
En skatt påhittad för att komma till rätta med "klimatkrisen-som-har tillkommit-på-grund-av-plasten".
Att människor i Asien slänger sin plast i olika sorters vatten gör alltså att den nya regeringen med moderaterna i toppen väljer att behålla skatten på plastpåsar.
I Sverige.
Vanliga människor undrar vad som hände.
Partiet, med sina samarbetspartier, har lovat att ovanstående saker ska bli bättre för den enskilde individen genom sänkningar som ska löna sig för den enskilde.
Bränslet skulle bli upp till tio kronor billigare för varje liter.
Det skulle bli bättre att vara en småsparare men nix.. så det blev det inte.
Plastpåseskatten behölls också.
I detta kan man ta ut två saker.
Den ene är att de som nu ska regera uppenbarligen har sjukt dålig koll på ekonomin.
Det andra alternativet är att man faktiskt är som alla andra och lovar guld och gröna skogar.
I efterhand sen så säger man att det inte blir så.
Man ljuger alltså.
Spelar det då någon roll vem som står i rodret?
Det verkar inte så.
Systemet kanske bör ses över uppifrån och ner.
Heltidspolitiker kan uppenbarligen inte lösa några problem utan bara lova saker som de sen inte kan hålla. Det kanske är dags att låta besluten tas av människor med kompetens kring varje liten sak?
