Idag för tjugofem år sedan var jag med min syster och mina föräldrar i Spanien.
Vi har en sommarstuga i Torrevieja sedan åttiotalet och har alltid spenderat mycket tid där.
Just idag för tjugofem år sedan hade vi en mindre diskussion om vart vi skulle.
Jag har alltid varit orolig och jag minns att jag inte ville till stranden.
Vi skulle nämligen till den strand som heter La Mata än idag.
La Mata är en omskrivning av muerte som betyder död.
Vi har knappt aldrig varit på den stranden utan att någon har drunknat och än idag drunknar människor där ständigt.
Denna dagen åkte vi dit.
Varmt som vanligt och vår käre vän Sammy konstaterade bara vi kom dit att flaggan var fel.
Den var grön men enligt honom skulle den vara röd.
För er som inte vet betyder grön flagg att det är ok att bada medan den röda färgen visar att det är fara för strömmar. Vid gul flagg ska man vara försiktig och vid svart ska man inte gå i vattnet.
Torrevieja har väldigt mycket svenskar sommartid och denna dag var det en pappa och hans två söner på stranden.
Pojkarna satt på en luftmadrass och strömmen drog ut dem.
Deras pappa blev såklart rädd och simmade ut för att putta in dem, vilket han lyckades med, men det var det sista han gjorde i livet.
Han hade bara vatten till midjan men underströmmarna är fruktansvärda där och sög ner honom.
Kalabalik.
Spanien är fantastiskt på många sätt men deras livräddare tror mer att de är med i Baywatch än att de gör någon nytta. De tänkte inte gå i vattnet och när de till slut fick upp pappan vägrade de röra honom.
Mamma gjorde HLR och försökte få liv i honom men det var för sent.
Pojkarna satt med mig och min syster på vår handduk och jag minns att vi försökte trösta dem.
Vi sa att allt skulle bli bra och försökte göra så att de inte skulle se.
Jag kan fortfarande höra deras snyftningar och hur storebror som förstod mer grät.
Efter att pappan drunknade ändrade de flaggan till en röd.
I Spanien ställer människor sig som gamar runt när det händer något men ingen hjälper till.
Så gjorde de även denna gång.
När mamma gav upp och de konstaterade att vi talade samma språk som barnen fick vi ta dem med oss. Pappa fick köra gata upp och gata ner med dem för att se om de kände igen var de bodde.
De var med sin pappa på semester för att föräldrarna precis hade skilt sig och till slut kände de igen ett hus och turen var att grannarna som kände igen pojkarna var ute.
Pappa fick förklara vad som hänt, lämna sina uppgifter och deras morbror flög ner och hämtade hem dem till Sverige dagen efter.
Han var då inom oss också.
Bara tanken på att pojkarna fick vara hos människor de inte kände, i ett land de inte var ifrån känns hemskt när de redan utsatts för det värsta ett barn kan vara med om.
Jag skulle än idag aldrig sätta min fot i vattnet på La Mata.
Senast i veckan drunknade en person där och det blir en tragedi för alla inblandade.
Någonstans i Sverige finns det idag två män som förmodligen knappt minns sin pappa.
Jag hade väldigt gärna velat komma i kontakt med er och jag har försökt leta och fråga men ingen minns exakt.
Jag minns dock att ni hette Emil och Viktor.
En av er var åtta år och den andra fem.
Ni bodde i mellersta till norra Sverige och er pappa dog idag, för tjugofem år sedan.
Han blev 39 år gammal.
Han drunknade på La Mata-stranden i Torrevieja utanför Alicante i Spanien.
Jag tänker på er med jämna mellanrum och funderar över hur det blev.
Det ni utsattes för borde ingen behöva vara med om.
Så till just dig:
Känns det bekant eller känner du någon som det kan passa in på?
Emil och Viktor är idag 33 och 30 år gamla och jag hade gärna velat komma i kontakt med dem så kan ni dela detta så är jag tacksam.
Tack!
(OBS! Har uppdaterat texten då jag efter kontroll upptäckte att det var 25 år sedan, inte 20. Tiden går väldigt fort..)
Vi har en sommarstuga i Torrevieja sedan åttiotalet och har alltid spenderat mycket tid där.
Just idag för tjugofem år sedan hade vi en mindre diskussion om vart vi skulle.
Jag har alltid varit orolig och jag minns att jag inte ville till stranden.
Vi skulle nämligen till den strand som heter La Mata än idag.
La Mata är en omskrivning av muerte som betyder död.
Vi har knappt aldrig varit på den stranden utan att någon har drunknat och än idag drunknar människor där ständigt.
 |
| abc.es |
Denna dagen åkte vi dit.
Varmt som vanligt och vår käre vän Sammy konstaterade bara vi kom dit att flaggan var fel.
Den var grön men enligt honom skulle den vara röd.
För er som inte vet betyder grön flagg att det är ok att bada medan den röda färgen visar att det är fara för strömmar. Vid gul flagg ska man vara försiktig och vid svart ska man inte gå i vattnet.
Torrevieja har väldigt mycket svenskar sommartid och denna dag var det en pappa och hans två söner på stranden.
Pojkarna satt på en luftmadrass och strömmen drog ut dem.
Deras pappa blev såklart rädd och simmade ut för att putta in dem, vilket han lyckades med, men det var det sista han gjorde i livet.
Han hade bara vatten till midjan men underströmmarna är fruktansvärda där och sög ner honom.
Kalabalik.
Spanien är fantastiskt på många sätt men deras livräddare tror mer att de är med i Baywatch än att de gör någon nytta. De tänkte inte gå i vattnet och när de till slut fick upp pappan vägrade de röra honom.
Mamma gjorde HLR och försökte få liv i honom men det var för sent.
Pojkarna satt med mig och min syster på vår handduk och jag minns att vi försökte trösta dem.
Vi sa att allt skulle bli bra och försökte göra så att de inte skulle se.
Jag kan fortfarande höra deras snyftningar och hur storebror som förstod mer grät.
Efter att pappan drunknade ändrade de flaggan till en röd.
I Spanien ställer människor sig som gamar runt när det händer något men ingen hjälper till.
Så gjorde de även denna gång.
När mamma gav upp och de konstaterade att vi talade samma språk som barnen fick vi ta dem med oss. Pappa fick köra gata upp och gata ner med dem för att se om de kände igen var de bodde.
De var med sin pappa på semester för att föräldrarna precis hade skilt sig och till slut kände de igen ett hus och turen var att grannarna som kände igen pojkarna var ute.
Pappa fick förklara vad som hänt, lämna sina uppgifter och deras morbror flög ner och hämtade hem dem till Sverige dagen efter.
Han var då inom oss också.
Bara tanken på att pojkarna fick vara hos människor de inte kände, i ett land de inte var ifrån känns hemskt när de redan utsatts för det värsta ett barn kan vara med om.
Jag skulle än idag aldrig sätta min fot i vattnet på La Mata.
Senast i veckan drunknade en person där och det blir en tragedi för alla inblandade.
Någonstans i Sverige finns det idag två män som förmodligen knappt minns sin pappa.
Jag hade väldigt gärna velat komma i kontakt med er och jag har försökt leta och fråga men ingen minns exakt.
Jag minns dock att ni hette Emil och Viktor.
En av er var åtta år och den andra fem.
Ni bodde i mellersta till norra Sverige och er pappa dog idag, för tjugofem år sedan.
Han blev 39 år gammal.
Han drunknade på La Mata-stranden i Torrevieja utanför Alicante i Spanien.
Jag tänker på er med jämna mellanrum och funderar över hur det blev.
Det ni utsattes för borde ingen behöva vara med om.
Så till just dig:
Känns det bekant eller känner du någon som det kan passa in på?
Emil och Viktor är idag 33 och 30 år gamla och jag hade gärna velat komma i kontakt med dem så kan ni dela detta så är jag tacksam.
Tack!
(OBS! Har uppdaterat texten då jag efter kontroll upptäckte att det var 25 år sedan, inte 20. Tiden går väldigt fort..)
