Vad gör egentligen den som håller på med politik?
Efter tjugo år som aktiv känner jag till en hel del men vet även många som gör så lite som möjligt fast att de vill ha så mycket som möjligt. Jag vet också att makten många gånger går före den politiska tanken. Man gör som Borgedahl sjöng och trampar sin nästa utan att ångra de sår det ger.
Eller varför inte som Hoola Bandoola Band som myntat de fantastiska orden "när vår präst på konfirmationen, står och pekar i det blå, och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på". Där har vi politik.
Med det menar jag att människor, oavsett parti, håller upp fingrarna för att se vart vinden bär.
Makten är viktigare än sakfrågan.
En vis man sa till mig att man borde varudeklarera politiker och jag kan inte annat än att hålla med.
Varenda en som sysslar med politik borde visa vad de går för.
Jag om någon vet att en partilinje inte innebär medhåll alltid.
För många gör det tyvärr det men det finns de som tänker utanför boxen.
SVT hade för något val sedan frågor där alla som fanns på riksdagslistan fick berätta om sig själv.
En form av varumärkning då det handlade om att varje individ skulle svara på sina egna frågor för att sedan väljare skulle matchas mot just dig.
Jag minns att det var en man som kom fram till mig och berättade att han hade matchats med mig.
Av alla politiker i hela Sverige så låg vi närmst varandra.
Vad kan man då vilja veta?
För mig handlar det om allt.
Min förhoppning är att framtiden tar bort partipolitiken.
Jag tror inte på en politisk piska och har aldrig gjort.
Jag tror på individen ut i minsta detalj och föraktar människor som inte kan tänka själv när de valt ett parti. Partiet äger ingen. Partiet ska förändras med dem som röstar med dem och tyvärr ser det inte ut så. I dagsläget ska man välja det parti man har mest lika frågor med, för att sedan följa det partiet i allt. Jag är helt övertygad om att det inte finns ett enda parti som passar någon till hundra procent och jag hoppas att den generation som är på väg upp nu förändrar detta tänk.
Denna bloggen är omdiskuterad på många plan.
Från början var det ett krav om att den som var politiker skulle synas i sociala medier.
Vlogg är inget för mig. Min dialekt ställer till för mycket.
Skriva däremot, det är min grej och har alltid varit.
Jag började därför skriva.
De första inläggen kom redan 2007 men togs sedan tillbaka och jag började skriva på allvar 2010.
Minst ett inlägg varje dag. Efter hand har det höjts röster om att jag inte ska skriva.
När jag inte skriver vad andra tycker att jag ska skriva, då är det ett bekymmer.
Trots att man ska förespråka partiet som tror på individen.
Människor tror att de ska försvara vad jag skriver, eller ännu värre, medias misstolkningar av vad jag skriver. Varför inte stå för sig själv?
Stå för vad just du tycker!
Denna blogg är min varumärkning.
Det finns inget jag inte har tyckt något om och det har blivit mitt sätt att ventilera allt jag tänker och funderar på. Min önskan hade varit att alla gjorde likadant.
Tyvärr står inte de flesta i någon stark ideologisk grund utan ser bara makt.
Man säljer sin själ bara för att få styra upp något.
Min själ är inte till salu.
Jag höjer inte mitt finger för att känna vart vinden blåser utan jag höjer min hand för att visa den väg jag tänker gå. Oavsett väder. Oavsett med eller motvind så traskar jag på.
Uppför eller nedförsbackar.
Det kan bli lite ensamt ibland men jag är helt övertygad om att jag vinner på det i längden.
Jag tänker aldrig sättas i ett fack för att passa någon annan för den dag jag platsar i det där facket, då är jag som så många andra.
Jag är jag.
Varken mer eller mindre, och jag eller mina åsikter är inte till salu.
Jag avslutar med det bästa jag läst på länge och tackar för omnämnandet:
"Sensmoralen för svenska makthavare blir märkligt nog denna: Fatta hur dåliga beslut du vill, gör uppenbara felbedömningar, släng bort miljarder av skattebetalarnas pengar – du sitter ändå säkert på din post. Men om du drar ett misslyckat skämt, kör bil efter två glas vin eller har anlitat svart arbetskraft någon gång under de senaste tre decennierna – då är dina dagar räknade."
https://kvartal.se/artiklar/i-prussiluskans-tidevarv/
Efter tjugo år som aktiv känner jag till en hel del men vet även många som gör så lite som möjligt fast att de vill ha så mycket som möjligt. Jag vet också att makten många gånger går före den politiska tanken. Man gör som Borgedahl sjöng och trampar sin nästa utan att ångra de sår det ger.
Eller varför inte som Hoola Bandoola Band som myntat de fantastiska orden "när vår präst på konfirmationen, står och pekar i det blå, och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på". Där har vi politik.
Med det menar jag att människor, oavsett parti, håller upp fingrarna för att se vart vinden bär.
Makten är viktigare än sakfrågan.
 |
| kvartal.se |
En vis man sa till mig att man borde varudeklarera politiker och jag kan inte annat än att hålla med.
Varenda en som sysslar med politik borde visa vad de går för.
Jag om någon vet att en partilinje inte innebär medhåll alltid.
För många gör det tyvärr det men det finns de som tänker utanför boxen.
SVT hade för något val sedan frågor där alla som fanns på riksdagslistan fick berätta om sig själv.
En form av varumärkning då det handlade om att varje individ skulle svara på sina egna frågor för att sedan väljare skulle matchas mot just dig.
Jag minns att det var en man som kom fram till mig och berättade att han hade matchats med mig.
Av alla politiker i hela Sverige så låg vi närmst varandra.
Vad kan man då vilja veta?
För mig handlar det om allt.
Min förhoppning är att framtiden tar bort partipolitiken.
Jag tror inte på en politisk piska och har aldrig gjort.
Jag tror på individen ut i minsta detalj och föraktar människor som inte kan tänka själv när de valt ett parti. Partiet äger ingen. Partiet ska förändras med dem som röstar med dem och tyvärr ser det inte ut så. I dagsläget ska man välja det parti man har mest lika frågor med, för att sedan följa det partiet i allt. Jag är helt övertygad om att det inte finns ett enda parti som passar någon till hundra procent och jag hoppas att den generation som är på väg upp nu förändrar detta tänk.
Denna bloggen är omdiskuterad på många plan.
Från början var det ett krav om att den som var politiker skulle synas i sociala medier.
Vlogg är inget för mig. Min dialekt ställer till för mycket.
Skriva däremot, det är min grej och har alltid varit.
Jag började därför skriva.
De första inläggen kom redan 2007 men togs sedan tillbaka och jag började skriva på allvar 2010.
Minst ett inlägg varje dag. Efter hand har det höjts röster om att jag inte ska skriva.
När jag inte skriver vad andra tycker att jag ska skriva, då är det ett bekymmer.
Trots att man ska förespråka partiet som tror på individen.
Människor tror att de ska försvara vad jag skriver, eller ännu värre, medias misstolkningar av vad jag skriver. Varför inte stå för sig själv?
Stå för vad just du tycker!
Denna blogg är min varumärkning.
Det finns inget jag inte har tyckt något om och det har blivit mitt sätt att ventilera allt jag tänker och funderar på. Min önskan hade varit att alla gjorde likadant.
Tyvärr står inte de flesta i någon stark ideologisk grund utan ser bara makt.
Man säljer sin själ bara för att få styra upp något.
Min själ är inte till salu.
Jag höjer inte mitt finger för att känna vart vinden blåser utan jag höjer min hand för att visa den väg jag tänker gå. Oavsett väder. Oavsett med eller motvind så traskar jag på.
Uppför eller nedförsbackar.
Det kan bli lite ensamt ibland men jag är helt övertygad om att jag vinner på det i längden.
Jag tänker aldrig sättas i ett fack för att passa någon annan för den dag jag platsar i det där facket, då är jag som så många andra.
Jag är jag.
Varken mer eller mindre, och jag eller mina åsikter är inte till salu.
Jag avslutar med det bästa jag läst på länge och tackar för omnämnandet:
"Sensmoralen för svenska makthavare blir märkligt nog denna: Fatta hur dåliga beslut du vill, gör uppenbara felbedömningar, släng bort miljarder av skattebetalarnas pengar – du sitter ändå säkert på din post. Men om du drar ett misslyckat skämt, kör bil efter två glas vin eller har anlitat svart arbetskraft någon gång under de senaste tre decennierna – då är dina dagar räknade."
https://kvartal.se/artiklar/i-prussiluskans-tidevarv/
