Konceptet är skapat i Uppsala, som nu bygger efter vad många familjer faktiskt behöver. Lägenheter som är anpassade för de som har separerat men har barn tillsammans.
Lösningen blir helt enkelt två lägenheter jämte varandra, där sovrummen läggs mellan de båda lägenheterna. Barnen har därför pappa på den ena sidan och mamma på den andra.
Jag älskar tänket!
Kärleken består, men föremålen skiftar.
Ibland hinner det bli barn innan föremålet skiftar, och att då kunna skapa lösningar som på alla sätt är för barnet bästa, det anser jag vara rätt. Barnen ska gå först.
Jag har fått till mig att rätten brukar peka på att barn ska ha en säng.
En plats, en trygghet, en.
Tänket med varannan vecka är inte skapat för barnen utan för föräldrarna, vilket jag iofs kan förstå då jag hade blivit knäpp av att inte få träffa barnen alltid.
Till saken hör dock att drömexemplet är att föräldrarna faktiskt fortsätter att vara vänner, barnen har en fast punkt, och att den andra föräldern har fri lejd in i det hemmet.
Då är det anpassat för barnen.
Dessa lägenheter passar verkligen in.
Som någon form av mini-Narnia där dörren tar dig till olika hem.
Om de vuxna människorna i rummet klarar av varandra, så måste detta vara den mest optimala lösningen. Jag vet att det finns andra där den ene parten valt att bosätta sig precis jämte.
Fantastiskt med människor som kan sätta sina egna åsikter åt sidan för att det ska gynna barnen.
Inte nog med att barnen får plats här, så får även de äldre det.
Fram för fler kreativa lösningar!
Allt för barnets bästa.
