onsdag 29 december 2021

En tudelad känsla.

Jag har i hela mitt liv haft bekymmer med mat.
Inte att jag inte har ätit men jag har minnen sedan jag var i tioårsåldern och det var ögon på allt jag skulle äta. Det gick inte att äta något från djurriket för jag tyckte så synd om djuren.
Senare blev jag vegan och allt har i grunden handlat om att jag tycker synd om djuren.
Jag förstår att vi måste äta protein men jag äter fortfarande hellre bönbiffar framför färs. 

Man har nu lyckats, efter försök sedan åttiotalet, att få en grisnjure att fästa och till synes fungera på en människa. En död sådan men ändå. 
En fantastisk hyllning till forskningen och detta kan rädda så många liv!
Oerhört bra för så många människor som väntar på en njure och för de anhöriga men för mig skapar det även tvivel.

Om en gris nu har modifierats så att den är så pass lik människor att dess organ fungerar i människokroppen. Är det då etiskt att äta grisarna?
För mig blir det svårt.
Det blir kannibalism. 
Jag skulle ju aldrig äta någon som kom från en människa. 
Det hade känts helt fel.

Jag inser att det är jag som drar saker långt men det finns filmer kring detta och liknande. Jag minns inte vad filmen hette men den handlade om att man skapade kopior av människor för att dessa sedan skulle användas som någon form av reservbas för den "riktiga" människan. Kopiorna levde ett instängt liv medan originalen levde som vanligt. Kopiorna var enbart till för att originalen skulle få en andra chans om de blev sjuka.
Tanken är bra då det räddar människoliv, men var går gränsen?

Jag äter i princip inte kött och har inte gjort det på hur många år som helst.
Finns det vegetariska alternativ tar jag alltid det så det kan vara jag som är överkänslig, men för mig blir gränsen hårfin.
Ska grisen ses som kopian som enbart är till för människornas överlevnad?

Forskningen är häftig och jag tycker att det är grymt att det faktiskt finns möjlighet för alla de människor som idag lever i ångest. Jag tror att alla känner eller känner till någon som har njurproblem och man blir väldigt liten på jorden. Det som nu sker är revolutionerande. 
MEN.. är det etiskt?

Människan står överst i den värld vi lever i.
Är man stor måste man vara snäll.. så är då detta snällt?
Det lär tvistas om detta länge.
Jag kan dock säga att det inte hjälper mig att bli en köttätare och definitivt inte av griskött.