Julafton.
Den där magiska dagen som man verkligen längtade efter när man var liten och det i sig är något stort. Alla barn längtar inte till denna dag för den innebär fylla, slagsmål och vuxna som inte beter sig som de borde. En dag som skapar ont i magen.
Jag har haft turen att inte få ha det så utan tvärtom.
Själva julafton var aldrig helig på det sättet för med skiftarbetande föräldrar så kunde "julafton" infalla både före och efter den 24 december.
Det blev helt enkelt när alla var lediga.
Gemenskapen var det viktiga.
För mig är det fortfarande så.
Familjen.
Det är det som betyder mest.
Som vanligt är jag störd så i eftermiddag kommer resterande delar av dem jag firar med beklaga sig över mängden julklappar, mat och säkerligen någonting annat.
För någon vecka sedan tittade min kära far på mig och sa att jag var som en ljudvägg.
"Du är ju aldrig tyst!"
Förhoppningsvis är det både en för och en nackdel i det.
Denna ljudväggen har nämligen stora bekymmer med att vara tyst kring saker som jag anser vara fel och därför retar jag ständigt upp människor.
Julklapparna har aldrig varit det viktigaste, utan att jag får omge mig med människor som tänker och tycker själv. Som även respekterar att även jag gör det.
Min julafton firas med familjen.
Mat, godis och julklappar i ett överflöd men min inställning är alltid att jag inte vet om det blir en jul till. Om jag får se våren eller sommaren på Hanö.
Därför ska precis allt kramas ur allting och julen ska då innehålla extra av allting.
Barnen ska lägga sig glada och nöjda trots att jag tvingar dem att se Kalle Anka.
Oavsett vad just du ska göra så hoppas jag verkligen att du får fira den med människor du tycker om och skulle du inte ha någon så finns det både plats, mat och godis till dig även här. Ingen ska behöva sitta ensam om man inte har valt det själv.
Julen.
En oerhört mysig tradition som jag verkligen håller av.
Jag älskar julen.
God jul på er alla där ute!
Hoppas ni får en helt fantastisk dag.
