Millenium två..
Vi är många som minns Markoolios låt med tillhörande musikvideo.
Mest spännande är att den släpptes precis till milleniumskiftet.
Hur i hela världen kan det ha gått 22 år sedan dess!?
För 22 år sedan var jag 16 år gammal.
Det har hänt en hel del saker på de åren.
Det sista året har jag lyckats lura döden två gånger.
Det låter säkert överdrivet men när jag läste mina journaler för ett par veckor sedan så blev det verkligt igen. I januari, för snart ett år sedan, small det till i bröstet.
Jag var övertygad om att jag fick en propp men det visade sig senare vara en lungkollaps.
Min kära mamma körde mig till Karlskrona och när jag berättade för henne att det rörde sig något upp i halsen och att jag inte längre kunde känna mina fingrar, så såg jag att hon blev rädd.
Läkaren sa i efterhand att det jag kände var när den ena sidan av lungan kollapsade helt och den andra började säcka ihop. Jag minns att jag tänkte att om det var så det kändes att dö, så var det lugnt.
Jag blev bara trött och ville sova.
På sjukhuset fick jag frågan om jag hade gjort en bröstoperation.
Jag skrattade, pekade och förklarade att det förmodligen hade sett annorlunda ut då.
Att kvinnor får en spontan lungkollaps är nämligen väldigt ovanligt och de som får det brukar ha gjort någon form av bröstoperation.
Annars var det unga, långa, smala och vältränade män som fick det.
Jag tackar för den trevliga beskrivningen!
Efter ett par dagar på sjukhus visade det sig att de hade smittat mig med corona på sjukhuset vilket för mig mest blev ett problem då jag plötsligt inte fick vara kvar på avdelningen där jag var utan skulle in på coronaavdelningen. Hamnade jämte en väldigt trevlig kvinna men att bara ligga inne knäcker mig fullständigt! Som tur är hade jag datorn med mig och kunde skriva min tenta mellan det onda.
Det onda kom INTE från corona utan lungkollapsen.
Spännande i det hela är att många frågade mig efteråt hur jag mådde efter coronan, som om det var hemskt. Jag har till dags datum känningar där slangarna gick in i lungan, men inte något av coronan.
Ett år av studier som nu närmar sig slutet då det bara är en tenta och sedan examensarbetet kvar sedan kan jag plocka ut en examen till. Nam et ipsa scienta potestas est; Kunskap är makt.
Jag har dessutom börjat plugga spanska och arabiska igen.
Tittat på japanska och sett över tyskan.
Lyssnat igenom alla P3 Historias avsnitt två gånger.
Jag hinner dock inte titta på tv men det rör mig inte.
Mitt liv är för kort för att sitta framför dumburken alltid!
Jag fick en ytterligare chans i Medborgerlig Samlings partistyrelse och förundras varje dag över vilka fantastiska människor jag har fått möjligheten att träffa på grund av detta. Jag har aldrig, ALDRIG, stött på så många människor som vill förändra på riktigt!
De vill inte förändra för att tjäna pengar eller skaffa sig en position, utan de vill förändra politiken på riktigt. Ta bort alla som sitter där för pengar och se till att de skattepengar som kommer in, de ska gå till dem som har betalt in dem.
De vill inte förändra för att tjäna pengar eller skaffa sig en position, utan de vill förändra politiken på riktigt. Ta bort alla som sitter där för pengar och se till att de skattepengar som kommer in, de ska gå till dem som har betalt in dem.
Inte den politiska adeln av människor som styr andra utan adekvat kunskap men med hög lön.
Ingen ställs någonsin till svars för sina beslut.
Hur länge hade du klarat dig på ditt jobb om du gjorde fel?
I höstas var det sen dags igen. Den gången körde jag själv in till akuten då det var orderna jag hade fått ifall jag fick feber. Njurstenarna jäklades nämligen igen.
Smärtan av njursten kan inte beskrivas om man inte har haft det och jag brukar säga att jag hellre hade fött tvillingar som pressades ut samtidigt än ha en njursten som fastnar igen.
Denna gången hade stenen dock rispat mig inuti och jag fick en akut blodförgiftning och njurbäckeninflammation. Flera dagar är en dimma för jag var borta.
När jag vaknade till kom jag fram till att det sättet också var ett ok sätt att dö på.
Någonstans där fastnade jag.
Jag förstår människor som är rädda för att leva för att de är rädda för att något ska hända, men jag känner tvärtom en sådan otrolig lycka över att vakna varje dag.
Jag orkar inte göra så mycket som innan och jag är betydligt tröttare men jag lever!
Just jag har fått några chanser till att få se barnen växa upp och det älskar jag.
Just jag har fått några chanser till att få se barnen växa upp och det älskar jag.
Jag älskar livet!
Det har med andra ord varit ett kanonår!
Jag har haft mycket tid att spendera med min familj som jag älskar över allt annat och alla underbara människor som jag har runt mig. Vad skulle jag göra utan er!?
Jag har haft mycket tid att spendera med min familj som jag älskar över allt annat och alla underbara människor som jag har runt mig. Vad skulle jag göra utan er!?
Jag har lärt känna flera nya människor, lärt mig massvis och ser fram emot ett nytt år.
Det som inte dödar, det härdar och jag är härdad.
Tillräckligt härdad för att förhoppningsvis sätta upp en kamp inför det stundande valet.
Jag borde väl nämna corona med så jag sammanfattar det med ett ord: Suck!
Jag har tre motton i livet och dem går jag efter:
- Lyckan kommer inte, den väljer man.
- Om hundra år bryr sig inte någon.
- Karma.
2022 kommer bli mitt år och förhoppningsvis året då jag äntligen kommer bli vampyr.
Det har varit mitt nyårslöfte de sista tio åren så vi får se om jag lyckas detta år!
Tack för att ni läser!
En ursäkt för att jag är så dålig på att kommentera ibland, men mobilen läggs oftast när jag är hemma för då vill jag umgås med barnen och ett gott nytt år till er alla!
Ni är bäst!
2022, det kommer bli allas år!
