Polisskolan

Jag känner att vissa saker går det troll i. Jag är övertygad om att jag på något sätt har retat någon, sagt något fel eller av någons anledning gjort mig obekväm. Jag har tappat räkningen men jag har gissningsvis ansökt till polishögskolan tio gånger. Jag påstår inte att jag är bättre än någon annan och inte sämre heller för den delen. Det jag dock har svart på vitt är att jag klarat svensksprovet och det första psykologprovet. Reglerna är nu förenklade så att dessa inte längre behövs göras. Detta är väldigt dumt enligt mig. Jag har gjort fystesterna två gånger med betydligt bättre tider än vad herrarna behöver göra. Jag har haft maxpoäng på igtestet två gånger. En fyra av nio, mitt sämsta resultat, i styrketestet men enligt de som var där är det normala för en tjej en tvåa. Jag har begärt ut den andra psykologutvärderingen, båda två, som säger att jag är mycket lämplig till polis. Vad är då felet? Förra veckan fick jag veta att jag inte ansågs konkurrera om en plats till fystesterna denna gång. Första gången jag var med sa jag att jag inte ville bli polis egentligen, jag vill till riksdagen, och jag är övertygad om att det är det som spökar. Det är stört omöjligt att få veta varför man inte kommer in. Jag vet att jag har toppresultat på allt så det måste vara dessa ord som följer efter mig. Det som känns märkligt är att dessa tester som ska vara så bra ändå släpper igenom personer till att bli poliser som inte skulle vara det. Jag kan lätt räkna upp tre stycken som är en skam för polisyrket och då tar jag inte med dem dom varit med på tv och sagt nedsättande ord till invandrare. Jag har kanske helt enkelt haft det för "bra" i mitt liv. Jag har två helsvenska föräldrar som Är gifta efter alla dessa år och jag har inte varit med om några större omvälvande tragedier. Det återstår att se om jag kommer in någon gång i framtiden.