RMC vs CURA

Som sagt tidigare så retar jag mig otroligt mycket på RMC i Malmö. Det är det ställe man blir remitterad till från Blekinge när man har problem att skaffa biologiska barn. Den enskilda personen får alltså inte önska vart de vill gå utan är tvingade att åka dit om landstinget ska betala. Kön dit är lång och när man väl kommer dit gör de om alla tester man redan har gjort vilket sinkar tiden med cirka ett år. Det första vi mötte när vi kom dit var en av deras läkare som sätter sig med armarna i kors för att berätta att det går minsann att adoptera och att det borde vi tänkt på med de resultat vi har. Vi vet det. Vi är där för att vi vill försöka den vägen först. Man får sitta i ett litet trångt rum och vänta utan någon avskildhet och dit kommer alla tryckas in som söker. Har vi gjort tio besök där har läkaren varit försenad minst tio minuter åtta av dessa gånger utan så mycker som en ursäkt. Att få mer än ett embryo insatt trots många misslyckanden är helt omöjligt. Ifrågasätter man någonting blir man idiotförklarad. Ringer man dit får man sitta i kö i evigheter och påpekar man detta får man veta att de faktiskt har två sjuksköterskor som svarar i telefon. Hallå? Jag bryr mig inte om de har hundra när man ska sitta i kö minst femton minuter varje gång och telefontiden ligger då de flesta människor har arbetstid. Jag kan inte gå ifrån mitt jobb när jag vill. När jag ringt in och berättat att vi kan köra igång igen berättar de att vi får vänta två månader för att de inte har några tider. Hallå igen? När jag undrar hur det kan vara möjligt får jag snäsigt veta att det faktiskt är fler än vi som behöver hjälp. Jag bryr mig inte om hela världen vill ha hjälp. Klarar inte de av trycket får de skicka oss någon annanstans. När de sagt de ska ringa ringer de inte. När jag nu läst igenom mina journaler som jag begärt ut till Cura retar jag upp mig ännu mer. De har skrivit precis så som jag tror de tolkar sin värld; att patienterna är till för dem. De gömmer sig bakom statistik och säger att de är bäst i Sverige. Vi har ett par bekanta som går dit och de har upplevt exakt samma saker så jag vet att det inte bara är jag/vi som känner såhär. De personer som är bra där är väldigt lätträknade. Nu ska jag jämföra med Curakliniken i Malmö. De tar telefonen direkt när man ringer och man kan ringa när man vill på dagen. När vi kommer dit blir vi visade in i ett vardagsrum/kök med tillgång till kaffe, te, frukt, kakor. Vad vi vill. Här är ett par olika grupper med bord och stolar så man inte behöver trängas. Alla hälsar och är trevliga, det känns som om man kommer in i en familj. Städdamerna pratar och frågar om Lilleman som fick följa med då vi ville hitta på lite andra saker när vi nu åkt så långt. Läkaren är trevlig och när vi berättar frågar hon. Hon pratar öppet och ärligt om allt och när vi säger att vi vill att de sätter in två embryon är det inga problem. Hon avslutar med att säga att vad det än är kan vi ringa när vi vill. De har förstått att deras uppgift och deras jobb är att finnas för patienten. De är till för oss. Skillnad? Världens skillnad. Det är som natt och dag. Jag är inte arg på RMC för att våra fem försök misslyckades där. Jag är missnöjd på dem för att de inte är patientvänliga över huvud taget. De behandlar en som en sill som ska paketeras. Man åker på ett rullande band och är en i mängden. Jag önskar alla fick komma till RMC och uppleva den skillnad det är. Jag ska ha som ett av mina personliga mål att alla i Blekinge ska ha rätt att välja vart de vill göra sina IVF/ICSI-försök. Enda sättet att visa RMC att de inte fungerar är att konkurrensutsätta dem. Om alla fick välja fritt vart de skulle få sin hjälp hade inte RMC haft så många kvar. Vem vill gå till någon som lägger armarna i kors, påstår att de kan allt och behandlar dig som om du är något som de blir tvingade till. Jag tror inte någon.