Jag tror att min syn på mig själv är väldigt olik den bild andra har av mig. Jag tror att jag upplevs som lite dum blondin, jag pratar alldeles för mycket och kan prata om en massa olika saker. Jag byter ämne konstant. Jag tycker alltid någonting om allting. Jag skrattar ofta men anses förmodligen naiv och lite barnslig och att jag då inte ser så gammal ut hjälper mig inte. Jag har svårt för att bli arg och se allvarlig ut. Jag är förmodligen som att hälla vatten på en gås. Jag tror jag upplevs som rätt ytlig och att jag kan vända kappan lite efter vad jag tycker. Jag tror det anses att jag fötts med en guldsked i munnen och alltid har fått som jag velat och jag tror att många tycker jag uttrycker mig om saker som jag borde vara tyst om. Jag har inga biologiska barn så jag ska inte säga vad jag tycker om barnomsorgen. Jag är inte säker på allt detta men många av sakerna är saker jag har fått höra när jag varit någonstans.
Ska jag förklara mig själv så vet jag om alla ovanstående saker men så tänker jag inte på mig själv. Jag ser mig inte så. Jag tänker mig själv som en tänkare. Jag kan fundera länge över mycket saker och grubblar en hel del. Jag är känslig och tar lätt åt mig saker. Jag ligger ofta sömnlös och försöker räkna ut hur jag ska göra för att hjälpa alla de barn jag vet far illa. Jag tror jag gråter varje dag över det mesta. Jag hatar Time to say goodbye med Sarah Brightman. Jag spelade den på en kär väns begravning. Jag har en livsinställning att mitt liv är meningslöst så länge jag inte ägnar det åt att göra det bättre för andra. Jag älskar verkligen mitt liv över lag men jag har alltid haft en känsla om att jag aldrig kommer bli så gammal och därför gör jag mitt bästa för att hinna med så mycket som möjligt innan dess. Jag är fruktansvärt långsint. Tycker jag att någon har gjort mig eller min familj orätt kommer jag aldrig förlåta dem. Jag tycker inte att jag ska ha det bättre än andra, jag ska bara ha min rätt som jag förtjänat. Jag tycker familjen är viktigast och då vi nu har Lilleman är han centrum i mitt liv. Jag har väldigt svårt att se hur andra föräldrar inte kan göra det valet. Jag anser mig vara dumsnäll i många avseenden. Det är väl blondinen i mig för jag tror gott om alla tills jag varit med om motsatsen. Utseendet betyder ingenting för mig. Det gjorde förr men inte längre. Inte heller vad jag har på mig är viktigt men jag älskar att handla kläder. Detta låter säkert hur flummigt som helst.
Jag är rätt säker på att allmänhetens syn och den egna personens syn på sig själv är helt olika. Jag tror inte bara att det är jag och många gånger undrar jag över om människor verkligen är som de verkar vara. Förmodligen inte.
