Pojken hittade de relativt snabbt men storasyster var försvunnen i tretton timmar.
Tretton timmar i en stor skog med rovdjur och gruvhål.
Det måste vara en av de värsta mardrömmarna som kan hända både för föräldrarna och barnen.
Det må vara jag som är överkänslig men våra barn har inte bara gått "Vilse-kursen" med sin dagmamma utan jag tjatar ständigt om detta. Senast i våras var vi i skogen för att öva.
De har fått lära sig att bygga vindskydd, hänga upp skräp och att krama träd.
Stenar är energitjuvar som kyler en liten kropp.
Allt detta övande handlar om en enda sak; Om jag skulle brista i uppmärksamheten så att barnen kommer ur sikte, så ska de klara sig. De ska veta hur de kan överleva.
Mitt tänkande om detta kom när jag läste Stephen Kings bok "Flickan som älskade Tom Gordon" för väldigt många år sedan.
Den handlar om en flicka som är med sin familj i en skog.
Hon ska bara gå på toa men hittar sen inte tillbaka till familjen vilket resulterar i att hon går rakt igenom hela naturreservatet. Påhittat ja, men en bra tankeställare.
Jag älskar Stephen Kings böcker!
Efter det har jag gått Vilse-kursen själv och är med i Civilförsvaret.
Allt för att kunna förutse och hjälpa till när det händer någonting.
Sexåringen som försvann i Hudiksvall hade gått 500 meter från platsen hon försvann ifrån. Det är egentligen inte så långt om du är i ett villakvarter, men i en stor skog är det en lång bit. Speciellt om man är sex år och ensam.
Känslorna hon har känt kan man ana men föräldrarnas känns i hela kroppen.
Vilken ångest.
Jag såg det på nyheterna igår kväll men såg aldrig att de hittade henne vilket jag fick veta imorse.
Tack för att det gick bra. Tack för att det finns så många människor som hjälper till när det händer sådana här saker. Det känns lite tryggare om det fruktansvärda skulle hända någon i ens egen familj.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/forsvunna-flickan-i-hudiksvall-tackar-polishunden
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/krama-ett-trad-om-du-inte-hittar-hem
Tretton timmar i en stor skog med rovdjur och gruvhål.
Det måste vara en av de värsta mardrömmarna som kan hända både för föräldrarna och barnen.
 |
| svt.se |
Det må vara jag som är överkänslig men våra barn har inte bara gått "Vilse-kursen" med sin dagmamma utan jag tjatar ständigt om detta. Senast i våras var vi i skogen för att öva.
De har fått lära sig att bygga vindskydd, hänga upp skräp och att krama träd.
Stenar är energitjuvar som kyler en liten kropp.
Allt detta övande handlar om en enda sak; Om jag skulle brista i uppmärksamheten så att barnen kommer ur sikte, så ska de klara sig. De ska veta hur de kan överleva.
Mitt tänkande om detta kom när jag läste Stephen Kings bok "Flickan som älskade Tom Gordon" för väldigt många år sedan.
Den handlar om en flicka som är med sin familj i en skog.
Hon ska bara gå på toa men hittar sen inte tillbaka till familjen vilket resulterar i att hon går rakt igenom hela naturreservatet. Påhittat ja, men en bra tankeställare.
Jag älskar Stephen Kings böcker!
Efter det har jag gått Vilse-kursen själv och är med i Civilförsvaret.
Allt för att kunna förutse och hjälpa till när det händer någonting.
Sexåringen som försvann i Hudiksvall hade gått 500 meter från platsen hon försvann ifrån. Det är egentligen inte så långt om du är i ett villakvarter, men i en stor skog är det en lång bit. Speciellt om man är sex år och ensam.
Känslorna hon har känt kan man ana men föräldrarnas känns i hela kroppen.
Vilken ångest.
Jag såg det på nyheterna igår kväll men såg aldrig att de hittade henne vilket jag fick veta imorse.
Tack för att det gick bra. Tack för att det finns så många människor som hjälper till när det händer sådana här saker. Det känns lite tryggare om det fruktansvärda skulle hända någon i ens egen familj.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/forsvunna-flickan-i-hudiksvall-tackar-polishunden
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/krama-ett-trad-om-du-inte-hittar-hem
