Nazister på våra torg!
Skäms allihop!
Eller?
Jag skäms inte.
Inte ett dugg.
Jag tycker det är oroväckande och skrämmande att det finns människor som har fått så lite kärlek i sin barndom att de blir nazister men jag skäms inte. Jag skäms nämligen för mig och inte för vad andra gör. Precis som tidigare år när det har varit diskussioner tycker jag det är väldigt märkligt att människor beger sig till gatorna när NMR fått lov att demonstrera.
De förväntar sig reaktioner och bråk för ni har väl hört de välkända raderna av Söderberg?
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad".
Dessa människor har inte blivit älskade eller beundrade och väljer därför att bli avskydda, föraktade och hatade istället. Varför i hela världen reagerar man då inte tvärtom istället?
Tänk om de skulle komma och genomföra sin demonstration och varenda människa i hela staden låste in sig och gjorde något annat.
Tänk er att hela staden tömdes på folk istället för att ställa upp sig och många gånger bete sig illa.
Tänk er känslan för dem som vill bli fruktade när ingen kommer och ser hur väl de klätt upp sig.
Svartklädda med pilar, flaggor, hjälmar och skyddsutrustning.
Tänk om ingen såg dem.
INGEN.
Där kunde man börjat förändra.
Istället tar vänsterfolket på sig arbetshandskarna, vilket i och för sig är bra, och kastar gatsten istället.
Människor som uppenbarligen inte har ett enda tänk om vad som kan hända när man slungar iväg en fyrkantig sten mot en publikmassa.
Träffa rätt person fel så dör den.
Hade det känts bra?
"Alltså, jag var så arg på nazisterna så jag råkade döda en annan människa".
Välkommen till stenåldern.
Då jag verkligen tror på Hjalmars ord skulle jag hållit mig borta från deras demonstrationsväg.
Känslan att ingen bryr sig måste nämligen vara fruktansvärd jämfört med när människor står och väntar på dem. Då blir de ju plötsligt någon.
Någon ser dem.
En hel folkmassa ser dem!
Jag tycker synd om alla de människor som mår såhär dåligt men det kan helt omöjligt vara rätt sätt att gå till attack. Ignorera dem.
Du kan plocka ner någons självkänsla väldigt fort genom att bara ignorera dem.
Den dag du plötsligt ska ge dem en reaktion, är det genom en kram och en kommentar om något de har gjort bra. Låtsas som om du inte sett dumheterna de varit med i.
Jag tror de flesta människor om gott och de flesta av dessa män (kanske barn..) kommer förhoppningsvis växa upp.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/1000-tals-motdemonstranter-pa-heden
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/stok-och-brak-vid-nazistmarsch-i-goteborg
Skäms allihop!
Eller?
Jag skäms inte.
Inte ett dugg.
 |
| svt.se |
Jag tycker det är oroväckande och skrämmande att det finns människor som har fått så lite kärlek i sin barndom att de blir nazister men jag skäms inte. Jag skäms nämligen för mig och inte för vad andra gör. Precis som tidigare år när det har varit diskussioner tycker jag det är väldigt märkligt att människor beger sig till gatorna när NMR fått lov att demonstrera.
De förväntar sig reaktioner och bråk för ni har väl hört de välkända raderna av Söderberg?
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad".
Dessa människor har inte blivit älskade eller beundrade och väljer därför att bli avskydda, föraktade och hatade istället. Varför i hela världen reagerar man då inte tvärtom istället?
Tänk om de skulle komma och genomföra sin demonstration och varenda människa i hela staden låste in sig och gjorde något annat.
Tänk er att hela staden tömdes på folk istället för att ställa upp sig och många gånger bete sig illa.
Tänk er känslan för dem som vill bli fruktade när ingen kommer och ser hur väl de klätt upp sig.
Svartklädda med pilar, flaggor, hjälmar och skyddsutrustning.
Tänk om ingen såg dem.
INGEN.
Där kunde man börjat förändra.
Istället tar vänsterfolket på sig arbetshandskarna, vilket i och för sig är bra, och kastar gatsten istället.
Människor som uppenbarligen inte har ett enda tänk om vad som kan hända när man slungar iväg en fyrkantig sten mot en publikmassa.
Träffa rätt person fel så dör den.
Hade det känts bra?
"Alltså, jag var så arg på nazisterna så jag råkade döda en annan människa".
Välkommen till stenåldern.
Då jag verkligen tror på Hjalmars ord skulle jag hållit mig borta från deras demonstrationsväg.
Känslan att ingen bryr sig måste nämligen vara fruktansvärd jämfört med när människor står och väntar på dem. Då blir de ju plötsligt någon.
Någon ser dem.
En hel folkmassa ser dem!
Jag tycker synd om alla de människor som mår såhär dåligt men det kan helt omöjligt vara rätt sätt att gå till attack. Ignorera dem.
Du kan plocka ner någons självkänsla väldigt fort genom att bara ignorera dem.
Den dag du plötsligt ska ge dem en reaktion, är det genom en kram och en kommentar om något de har gjort bra. Låtsas som om du inte sett dumheterna de varit med i.
Jag tror de flesta människor om gott och de flesta av dessa män (kanske barn..) kommer förhoppningsvis växa upp.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/1000-tals-motdemonstranter-pa-heden
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/stok-och-brak-vid-nazistmarsch-i-goteborg
