Jag har rest en hel del i mina dagar.
För väldigt många år sedan var jag med i ett plan som nödlandade och det ställde till det rent psykiskt för mig vilket har gjort att jag inte vill flyga med barnen.
Jag kan tänka mig att åka själv om jag absolut måste men undviker det helst.
Jag har luffat runt i Asien och besökt i princip hela Europa men det har aldrig blivit så långt västerut. Thailand är ok på grund av värmen men jag hade valt Vietnam flera gånger om.
Jag kan gissa att det är som Thailand fast innan det landet exploaterades.
En av gångerna jag var i just Thailand blev det kaos.
Kaos på grund av kungen eller politiken, jag minns inte.
Flygplatserna stängde dock och ingen kunde återvända vilket resulterade i fler dagar i Bangkok. Jag har inga bekymmer med Bangkok, maten eller värmen.
Mitt problem ligger i att jag blir tafatt och helt vilse när jag inte vet vad som ska ske.
Jag behöver nämligen kontroll och då jag hade ett arbete och en utbildning som väntade i Sverige var jag inte ett dugg intresserad av att stanna kvar på semestern.
De dagarna vi fick vänta var en pina.
Det intressanta med denna artikel, som är från nutid, är att Thailand helt uppenbarligen inte har lyckats med att förbättra något i sitt system sedan jag var där.
Jag skulle tro att det är en tolv år sedan händelsen jag var med om hände och jag väntar än idag på ett sms från flygbolaget som ska säga till mig att åka hem.
Så såg nämligen systemet ut.
Jag skulle få ett sms som bekräftade att jag hade en flygbiljett till Sverige.
Efter flera dagar åkte vi till flygplatsen och fick plats hem.
Jag och en till.
Den tredje fick stanna kvar då det inte fanns tillräckligt med plats för honom med.
2019 så ser det likadant ut.
Ingen information.
Det påminner om hur utsatt man är och hur van man är vid att ha ett fungerande system.
Thailand är ett varmt och härligt land, men jag föredrar Sverige.
I Sverige gäller främst Hällevik och sedan Hanö.
Alla borde få möjligheten att bo här.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/alize-junebro-det-ar-under-all-kritik
För väldigt många år sedan var jag med i ett plan som nödlandade och det ställde till det rent psykiskt för mig vilket har gjort att jag inte vill flyga med barnen.
Jag kan tänka mig att åka själv om jag absolut måste men undviker det helst.
 |
| svt.se |
Jag har luffat runt i Asien och besökt i princip hela Europa men det har aldrig blivit så långt västerut. Thailand är ok på grund av värmen men jag hade valt Vietnam flera gånger om.
Jag kan gissa att det är som Thailand fast innan det landet exploaterades.
En av gångerna jag var i just Thailand blev det kaos.
Kaos på grund av kungen eller politiken, jag minns inte.
Flygplatserna stängde dock och ingen kunde återvända vilket resulterade i fler dagar i Bangkok. Jag har inga bekymmer med Bangkok, maten eller värmen.
Mitt problem ligger i att jag blir tafatt och helt vilse när jag inte vet vad som ska ske.
Jag behöver nämligen kontroll och då jag hade ett arbete och en utbildning som väntade i Sverige var jag inte ett dugg intresserad av att stanna kvar på semestern.
De dagarna vi fick vänta var en pina.
Det intressanta med denna artikel, som är från nutid, är att Thailand helt uppenbarligen inte har lyckats med att förbättra något i sitt system sedan jag var där.
Jag skulle tro att det är en tolv år sedan händelsen jag var med om hände och jag väntar än idag på ett sms från flygbolaget som ska säga till mig att åka hem.
Så såg nämligen systemet ut.
Jag skulle få ett sms som bekräftade att jag hade en flygbiljett till Sverige.
Efter flera dagar åkte vi till flygplatsen och fick plats hem.
Jag och en till.
Den tredje fick stanna kvar då det inte fanns tillräckligt med plats för honom med.
2019 så ser det likadant ut.
Ingen information.
Det påminner om hur utsatt man är och hur van man är vid att ha ett fungerande system.
Thailand är ett varmt och härligt land, men jag föredrar Sverige.
I Sverige gäller främst Hällevik och sedan Hanö.
Alla borde få möjligheten att bo här.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/alize-junebro-det-ar-under-all-kritik
