Star Wars som firar på min födelsedag eller jag som har förärats med Star Wars-dagen!
Roligast av allt är att jag ju faktiskt älskar Star Wars.
Magiska filmer.
Allihop.
39 år.
Ett år före döden, för jag har alltid tänkt att jag kommer dö innan jag fyller 40 år.
Ingen panik över det utan ett kallt konstaterande, även om jag såklart inte vill det.
Jag känner mig inte som 39 år.
I helgen när jag körde förbi alla gymnasiestudenterna i Borås som firade Valborg med att bygga saker och väsnas å det vildaste så kände jag mig som en 18-åring.
I sinnet.
För faktum är att jag inte hade orkat med att hänga där så länge.
När jag som tonåring var ute och dansade, och det dök upp någon som var över 35 år så var de närmre döden. Jag förstod inte varför de överhuvudtaget var ute.
De var ju gamla!
Sist jag var ute och dansade, för jag älskar att dansa!
Sist jag var ute och dansade, för jag älskar att dansa!
Dansa var kul men krogen är öppen hela natten.
Vem orkar det?
Musiken är så hög att du inte kan prata med den jämte.
Varför ska man då ha kompisar med sig!?
Jag hade inte velat vara ung längre.
Samtidigt kan jag se att barnen börjar bli lite större och så länge de mår bra så känns det ok.
Vad som helst för dem.
Ett år äldre och roligare.
Ett år äldre med en utbildning till i bagaget, men med siktet inställt på en till.
Kunskap är makt.
Ett stundande val som förhoppningsvis ska röra runt i grytorna.
Jag föddes för 39 år sedan och jag tänker inte fira det alls, för jag jobbar och har fullt upp precis som vanligt. Jag har aldrig brytt mig om "min" dag, som jag delar med så många andra, utan jag uppskattar att bli uppskattad andra dagar istället.
Det finns inget värre än människor som bara kommer när de känner sig tvingade och dörrarna här är alltid öppna, men jag är nästan aldrig hemma.
Några veckor till så ser jag fram emot ett lååångt sommarlov, för jag har världens bästa jobb!
Hoppas att alla får en trevlig Star Wars-dag!
