Nu ska polisen få söka i andra länders register.
Jag upphör aldrig att förvånas, för jag trodde det var en självklarhet att det skulle vara såhär men i detta är det nog så att fiktionen tar sig före verkligheten.
I serier och filmer är det en självklarhet att det går att samarbeta över alla gränser.
Verkligheten är på ett helt annat sätt.
Som boende precis vid sidan om Skåne, fast i vackra Blekinge, så är problemet uppenbart för den som söker vård över länsgränsen. I Skåne vet de nämligen inte vad som händer i Blekinge och tvärtom. Systemen kan inte prata med varandra och det är för mig absurt.
För över tjugo år sedan var jag på en föreläsning där de talade om att ett chip i varje människa hade löst alla bekymmer och jag förstår. Ett litet chip i handen, vilket såklart skulle vara frivilligt, hade underlättat på alla sätt. Oavsett land eller händelse så skulle sjukvårdspersonal kunna ha koll på dig.
Polisen skulle kunna ha koll på dig om du utsätts för ett brott.
En främmande tanke för många, då det kan kännas som om man blir övervakad, men en trygghet för andra. Tänk att du skulle kunna scanna snön vid en lavin.
Att det som nu ska ske inte har skett innan är för mig absurt.
Problemet med att brottslingar av olika slag rör sig över gränser har varit känt sedan Ma Baker med söner drev rundor i USA men klarade sig på grund av delstatsgränserna. Det är snart hundra år sedan man upptäckte detta bekymmer men nu, år 2023, så börjar man förstå att brottslingar i Sverige faktiskt kan röra sig mellan grannländerna och i övriga Europa.
För något år sedan började man kolla i de olika DNA-registren.
Om vi vill ha en polis som ska ligga i framkant så måste man också förstå att de ska få förutsättningarna för att göra det. Ett led i det är självklart att öppna upp alla former av register.
Sekretess är viktigt, men det måste vara desto viktigare att majoriteten av våra medborgare kan känna sig trygga.
