Turkiet som land har inte varit något större bekymmer för mig, fram tills jag ser att Erdogan får stående ovationer när han berättar att Sverige inte kommer godkännas av Turkiet, så länge det är tillåtet att bränna koraner här. När de främst ledande människorna i ett helt land ställer sig upp och applåderar över att man vill inskränka friheten i ett annat land, då har man helt missuppfattat sin roll i världen.
För tro det eller ej, men Erdogan är inte världen.
Jag är väldigt skeptisk till NATO och har varit från början, men Turkiet ska inte under några omständigheter lägga sig i hur vårt land sköter sin yttrandefrihet. Den expert som tillfrågas i Tyskland säger att det inte är någon idé att tjafsa med Turkiet, då detta är Erdogans sätt att vinna val på. Han hittar på en fiende som inte finns, skapar bekymmer och ser sedan till att hans ord är den korrekta sanningen. Det låter faktiskt lite som corona när det spred sig.
Människor i gemen hoppar på kommando och gör som de blir tillsagda.
Problemet jag ser här är att människor faktiskt fortfarande åker dit på semester.
Hur vågar man!?
Antalet resor dit har minskat och jag tror det är bra, även om det är dåligt för många i landet. Jag hade dock inte tagit med mig barnen och åkt till ett land där vår nationalitet i sig kan ställa till bekymmer. Intervjuer i P1 visar att långt ifrån alla i Turkiet tänker som Erdogan, men bekymret blir då när makten är korrumperad. Kan du lita på alla poliser och vakter när du kommer dit?
Fabricerade brottshandlingar har förekommit tidigare när länder vill något och Erdogan hade älskat ett utvidgat förhandlingsläge.
I efterhand står det alltid i historieböckerna, att tecknen fanns där för att förstå vad som skulle hända. Om Turkiet, utan sina mänskliga rättigheter, kan vara med i NATO..
Är det då verkligen rätt väg att gå för Sverige?
Som jag ser det har vår ansökan snarare satt siktet mot oss som land, snarare än att verka skyddande.
