23 000 barn bor i familjehem i Sverige.
Enligt min uppfattning är det förmodligen betydligt färre än vad som borde vara placerade, men för få väljer att bli familjehem och därmed finns det ingenstans att göra hän barnen.
Med FNs barnkonvention skulle det förhoppningsvis bli bättre för barn i gemen, då deras främsta alltid ska sättas först.
Två fel blir i detta fall ytterligare ett fel.
Sofie, som flickan kallas, placerades från BB.
Hon var alltså nyfödd när hon kom till sina föräldrar, då de biologiska föräldrarna inte klarade av att ta hand om henne. Tretton år senare kommer socialtjänsten till skolan och hämtar henne.
De berättar för henne att hon aldrig ska få komma tillbaka för socialtjänsten har sagt upp familjehemmet. Detta är alltså lite mer än en månad efter att barnkonventionen blivit lag.
Lagen sa sedan tidigare att efter tre års placering så ska vårdnaden flyttas över.
Detta har socialtjänsten i Borlänge inte gjort, trots att de måste det.
Nu har flickan satts på ett HVB-hem, mot sin vilja och mot familjehemmets vilja.
Vem bryr sig om flickan?
Socialtjänsten har alltså inte gjort sitt jobb och nu har ytterligare ett barn hamnat i kläm.
Jag har under flera års tid krävt en second opinion för socialtjänstens saker och dels en lagförändring kring vad som är barnets bästa.
Många höjde sina röster när Lilla hjärtat dog, för då kunde man plötsligt vinna på det.
Ingen bryr sig i grunden och därför ser också systemet ut som det gör.
De på socialtjänsten som har tagit detta beslutet kommer aldrig att ge sig.
Det blir ren pi kiv på att de ska ha rätt när det blir såhär och den första gången det gick upp för mig, var med syskonparet i mellan-Sverige.
Marks kommun sattes i centrum för de barnen hade bott i samma familj i fyra år när socialtjänsten, på liknande påhitt, bara flyttade på dem. Det var år 2010 och ingenting har hänt sedan dess.
Inget! Problemet där var att familjehemmet var högljudda. I efterhand har de fått rätt i alla instanser men barnen placerades om hos några andra. Socialtjänsten medgav aldrig att de gjorde fel.
Som familjehem är man totalt maktlösa.
Man är livrädd för att säga emot för risken är att de tar barnet.
Man är rädd för att inte säga något för då kanske de tar barnet.
Man ställer upp på saker som är helt absurda, för man vill barnets bästa.
I slutänden handlar allt om vad den enskilde socialsekreteraren vill, för den personen har makten.
Det som har hänt skulle aldrig få hända och det blir totalt absurt att man flyttar ett barn som har bott på samma ställe i 13 år! Hon vet ju ingenting annat!
Värst av allt är att veta hur många socialsekreterares inställning är.
Inte nog med att personen i frågar har varit högt uppsatt politiskt, så arbetade denne även inom socialtjänsten med barn, och uttryckte sig som så att placerade barn kunde man aldrig älska som sina egna, för de var ju placerade. En sådan person ska inte arbeta med människor.
Ska du vara familjehem så ska du vara det helhjärtat och om man ska arbeta inom socialtjänsten så ska man ha sunt förnuft och hjärtat på rätt ställe.
Hjälp familjer som behöver det, så långt det går!
När det inte går så ska barnets trygghet sättas först och det blir då i ett familjehem som ska se dem som sina egna. Hur kan man göra skillnad på barn?
Flickan är 13 år. Hon vet själv vad hon vill, så varför inte bara ställa frågan där svaret är så uppenbart?
För tänk om hon tar sitt liv eller råkar illa ut.
Ska rätte och socialsekreteraren sitta och gråta ut över att de gjorde en miss?
Låt det inte bli fler små hjärtan.
Låt Sofie få komma hem!
Flickan heter Sofie.
Jag ser fram emot alla demonstrationer för henne skull, för placerade barns rätt till val av familj måste väl alltid vara det viktigaste?
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sofie-13-ar-ensam-pa-ett-hvb-hem-det-ar-en-hemsk-mardrom
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/allvarliga-fel-begicks-nar-syskon-rycktes-fran-familjehem
Enligt min uppfattning är det förmodligen betydligt färre än vad som borde vara placerade, men för få väljer att bli familjehem och därmed finns det ingenstans att göra hän barnen.
Med FNs barnkonvention skulle det förhoppningsvis bli bättre för barn i gemen, då deras främsta alltid ska sättas först.
Två fel blir i detta fall ytterligare ett fel.
Sofie, som flickan kallas, placerades från BB.
Hon var alltså nyfödd när hon kom till sina föräldrar, då de biologiska föräldrarna inte klarade av att ta hand om henne. Tretton år senare kommer socialtjänsten till skolan och hämtar henne.
De berättar för henne att hon aldrig ska få komma tillbaka för socialtjänsten har sagt upp familjehemmet. Detta är alltså lite mer än en månad efter att barnkonventionen blivit lag.
Lagen sa sedan tidigare att efter tre års placering så ska vårdnaden flyttas över.
Detta har socialtjänsten i Borlänge inte gjort, trots att de måste det.
Nu har flickan satts på ett HVB-hem, mot sin vilja och mot familjehemmets vilja.
Vem bryr sig om flickan?
 |
| svt.se |
Socialtjänsten har alltså inte gjort sitt jobb och nu har ytterligare ett barn hamnat i kläm.
Jag har under flera års tid krävt en second opinion för socialtjänstens saker och dels en lagförändring kring vad som är barnets bästa.
Många höjde sina röster när Lilla hjärtat dog, för då kunde man plötsligt vinna på det.
Ingen bryr sig i grunden och därför ser också systemet ut som det gör.
De på socialtjänsten som har tagit detta beslutet kommer aldrig att ge sig.
Det blir ren pi kiv på att de ska ha rätt när det blir såhär och den första gången det gick upp för mig, var med syskonparet i mellan-Sverige.
Marks kommun sattes i centrum för de barnen hade bott i samma familj i fyra år när socialtjänsten, på liknande påhitt, bara flyttade på dem. Det var år 2010 och ingenting har hänt sedan dess.
Inget! Problemet där var att familjehemmet var högljudda. I efterhand har de fått rätt i alla instanser men barnen placerades om hos några andra. Socialtjänsten medgav aldrig att de gjorde fel.
Som familjehem är man totalt maktlösa.
Man är livrädd för att säga emot för risken är att de tar barnet.
Man är rädd för att inte säga något för då kanske de tar barnet.
Man ställer upp på saker som är helt absurda, för man vill barnets bästa.
I slutänden handlar allt om vad den enskilde socialsekreteraren vill, för den personen har makten.
Det som har hänt skulle aldrig få hända och det blir totalt absurt att man flyttar ett barn som har bott på samma ställe i 13 år! Hon vet ju ingenting annat!
Värst av allt är att veta hur många socialsekreterares inställning är.
Inte nog med att personen i frågar har varit högt uppsatt politiskt, så arbetade denne även inom socialtjänsten med barn, och uttryckte sig som så att placerade barn kunde man aldrig älska som sina egna, för de var ju placerade. En sådan person ska inte arbeta med människor.
Ska du vara familjehem så ska du vara det helhjärtat och om man ska arbeta inom socialtjänsten så ska man ha sunt förnuft och hjärtat på rätt ställe.
Hjälp familjer som behöver det, så långt det går!
När det inte går så ska barnets trygghet sättas först och det blir då i ett familjehem som ska se dem som sina egna. Hur kan man göra skillnad på barn?
Flickan är 13 år. Hon vet själv vad hon vill, så varför inte bara ställa frågan där svaret är så uppenbart?
För tänk om hon tar sitt liv eller råkar illa ut.
Ska rätte och socialsekreteraren sitta och gråta ut över att de gjorde en miss?
Låt det inte bli fler små hjärtan.
Låt Sofie få komma hem!
Flickan heter Sofie.
Jag ser fram emot alla demonstrationer för henne skull, för placerade barns rätt till val av familj måste väl alltid vara det viktigaste?
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sofie-13-ar-ensam-pa-ett-hvb-hem-det-ar-en-hemsk-mardrom
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/allvarliga-fel-begicks-nar-syskon-rycktes-fran-familjehem
