Jag gillar mina kusiner, men skulle aldrig ens tänka mig tanken att gifta mig med någon av dem. Absolut inte. Varenda människa som har läst någon form av historisk skildring kring det egyptiska riket förstår att det inte går. Du ska inte gifta dig och skaffa barn med din släkt.
Det blir fel!
Barnen dör och de som överlever får missbildningar.
Så det är din bror?
Ja, och min kusin.. eller min.. nej.
Ja, och min kusin.. eller min.. nej.
Det är fel.
Är det då rasistiskt?
Nej, för mig visar detta på hur extremt korkat man kan vända vad som helst.
För mig är inte kusingifte en religiös fråga utan en kulturell.
De flesta som har denna kultur är dock muslimer och detta är utbrett i de områden av världen där islam är den största religionen. För mig handlar detta dock om tid.
Vi tänkte likadant här för länge sedan och gifte in oss för att få behålla pengarna eller marken. Det var helt enkelt ekonomin som fick ta besluten.
Kartan visar väldigt tydligt vilka länder som har mest problem med att man gifter sig med sina släktingar. Det är Pakistan, Sudan, Mauretanien, Saudiarabien, Yemen, Afghanistan och Irak.
För mig är det inte rasism att anse att kusingifte är fel, utan ett friskt tänk för att människor ska förstå att det inte fungerar. Använder man rasism för detta, så har man inte heller förstått vad det betyder.
Kvinnan i artikeln berättar att hon gifte sig med en kusin och fick barn med honom, men att de sedan skilde sig och därefter blev hon tillsammans med en annan kusin som hon nu lever med.
Hur förklarar man släktskapet för sina barn?
Din kusin är din bror.. det fungerar inte så!
Hon säger själv att det kan bli lite missbildningar på barnen men att det ökar när det sedan är andra generationen, så hon rekommenderade inte sina barn att göra det.
Hon beskriver själv att barnen skrattar åt tanken.
Varför?
Varför?
Jo, för att de är uppvuxna i den svenska kulturen och inte tänker som föräldrarna.
Barnen skrattar för att det är kultur, inte religion.
En stor skillnad.
En aspekt som inte tas upp är den ekonomiska för de där barnen som blir "lite" missbildade kostar samhället en massa pengar och gör att det krävs både assistenter och sjukvård.
Hade de varit beredda på att betala det själv?
Kritiken tystnade snart och jag kan bara tänka hur kvinnan som är med i artikeln har blivit bemött efteråt. Hon arbetar alltså som lärare.
För mig blir det en krock när hon då propagerar för något som i Sverige har varit fel under en lång tid.
Jag förstår regeringens tanke med detta men kvinnan i artikeln säger att det är rasistiskt och att hedersvåld inte är så mycket som man påstår.
Hon kan säga det till alla de flickor som försvinner över sommarloven.
Det är hemskt!
