Den förste juli i år kommer med all sannlikhet bli en dag av jubel för många människor i Sverige. Från och med det datumet är förslaget på att den som byter kön ska steriliseras förhoppningsvis borttagen. För mig är det ett steg i rätt riktning för den individuella människans frihet.
Jag vet att detta är en väldigt känslig fråga för många männsikor men det är det inte för mig.
Jag har ett väldigt liberalt tankesätt med vad som är frihet inte bara för den enskilda individen utan även för kommande barn.
Vi lever i en ny tid och genom mitt jobb som lärare kan jag se att barn idag inte har samma värderingar som vi äldre. (I skolan räknas jag som gammal av eleverna som är runt tio år)
De har en annan syn för de är uppvuxna nu. De flesta har inga problem med att någon har två pappor, mammor eller att någon bara har en av dem. För dem är det normalt.
De är vana vid att vara både syskon, styvsyskon, halvsyskon och kan utan problem byta mellan både sina mammor (styvmamma) och pappor (styvpappa). Det är inget märkvärdigt.
Jag menar inte att det är rätt att dela på sig lättvindigt men jag anser det direkt skadligt att leva ihop enbart i tron att det är det bästa för barnen. Det bästa för barnen är i mina ögon ärlighet och öppenhet.
Med detta i bagaget för det mig inget att ett par skaffar barn där pappan blir mamma eller tvärtom.
De barnen kommer växa upp i ett Sverige där det är det normala.
Jag skulle aldrig vilja hindra någon att skaffa barn för jag anser inte att huruvida man är en bra förälder eller inte sitter i vilket kön man har. Inte heller vilken som då är den som föder barnet.
Så länge barnet får kärlek, stöd och stöttning av sina föräldrar/förälder är det, det bästa.
Skulle samhället sätta lika stora krav på alla som skaffar biologiska barn utan vare sig kunskap eller kärlek till barnet som skall komma hade jorden varit en mcket behagligare plats. Att bli förälder innebär inte per automatik att man blir en bra förälder oavsett kön vid barnets födsel.
http://rod.se/steriliseringskravet-lyfts-bort-fr%C3%A5n-lagen
Jag vet att detta är en väldigt känslig fråga för många männsikor men det är det inte för mig.
Jag har ett väldigt liberalt tankesätt med vad som är frihet inte bara för den enskilda individen utan även för kommande barn.
Vi lever i en ny tid och genom mitt jobb som lärare kan jag se att barn idag inte har samma värderingar som vi äldre. (I skolan räknas jag som gammal av eleverna som är runt tio år)
De har en annan syn för de är uppvuxna nu. De flesta har inga problem med att någon har två pappor, mammor eller att någon bara har en av dem. För dem är det normalt.
De är vana vid att vara både syskon, styvsyskon, halvsyskon och kan utan problem byta mellan både sina mammor (styvmamma) och pappor (styvpappa). Det är inget märkvärdigt.
Jag menar inte att det är rätt att dela på sig lättvindigt men jag anser det direkt skadligt att leva ihop enbart i tron att det är det bästa för barnen. Det bästa för barnen är i mina ögon ärlighet och öppenhet.
Med detta i bagaget för det mig inget att ett par skaffar barn där pappan blir mamma eller tvärtom.
De barnen kommer växa upp i ett Sverige där det är det normala.
Jag skulle aldrig vilja hindra någon att skaffa barn för jag anser inte att huruvida man är en bra förälder eller inte sitter i vilket kön man har. Inte heller vilken som då är den som föder barnet.
Så länge barnet får kärlek, stöd och stöttning av sina föräldrar/förälder är det, det bästa.
Skulle samhället sätta lika stora krav på alla som skaffar biologiska barn utan vare sig kunskap eller kärlek till barnet som skall komma hade jorden varit en mcket behagligare plats. Att bli förälder innebär inte per automatik att man blir en bra förälder oavsett kön vid barnets födsel.
http://rod.se/steriliseringskravet-lyfts-bort-fr%C3%A5n-lagen
