fredag 26 september 2014

Då var vi där igen: Barnets bästa?

Ett år och hittad ensam.
Med blöjan full.

Ingen kan låta bli att känna för detta barn och hjärtat blöder när jag tänker på detta stackars barn. Det går inte en dag utan att jag omprövar mitt eget beslut att de barn som redan finns hos oss är tillräckligt. Här hade funnits plats till ett eller två barn till utan några större problem.
svtplay.se
Hur kan samhället bara få fungera på detta sätt?

Föräldrarna är missbrukare och har redan ett barn som är omhändertaget.
Varför tar man då inte nästa barn vid födseln?
Är föräldrarna inte rena så att de klarar sitt första barn så lär de inte heller klara det andra. Är det så fruktansvärt svårt att se?
Jag förstår att det måste utredas. Jag förstår att allt måste tas i beaktande.
Men hur i hela världen tänker de här?
För mig är detta allt annat än att sätta barnets bästa främst!
Jag skulle snarare påstå att det kommer sist.

Socialtjänsten och all verksamhet runt denna är en så oerhört viktig roll för barn och föräldrar. Främst för barnen för det är för dem jag jobbar. Alltid.
Barn kan inte hjälpa att de finns.
Barn kan inte hjälpa att de har föräldrar som inte klarar av att sköta dem.

Psykiska besvär, kriminalitet, drogmissbruk och bostadslösa. Ändå fick de tillbaka sitt barn.
Jag vet att många påstår, så även reglerna, att det biologiska bandet alltid är det viktigaste.
Hur kan man bara fortsätta att påstå det efter en sådan här händelse?
Barnets bästa framför allt.
Det borde vara självklart.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/ettaring-lamnades-tillbaka-till-missbrukande-foraldrar
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/manga-fragor-inga-svar