Bara vänta.
Snart går du in i väggen.
Så mycket som du stressar är det bara en tidsfråga.
Lugna ner dig, ta det lugnt!
Vad jobbigt att planera allt som du gör.
En så stor familj och så hinner du allt detta ändå?
Meningarna ovan hör jag ofta om just mig.
Jag har för många järn i elden.
Stress är för mig något individuellt.
Det har hänt att det har börjat bli för mycket men då har jag valt att helt enkelt sluta med något av allt det jag gör. Jag är väldigt säker på att det finns en annan faktor som är väldigt betydande för att det ska fungera; familjen.
Jag hör ofta att man ska klippa navelsträngen.
Varför umgås ni så mycket?
Är det inte jobbigt att bo så nära varandra?
Min familj är de som håller mig uppe och de gånger det skulle börja bli kris finns de där.
Det är min uppfattning om hur man förebygger stressjukdomar; ha ett stort nätverk runt dig.
Ha många människor runt dig som verkligen tycker om dig för den du är, med för och nackdelar.
Med dem så klarar du allt.
De kommer säga till när det börjar luta, stötta dig och bära dig om det behövs.
Det är det man har familj och vänner till.
Artikeln säger samma sak och jag tror det är det rätta.
Om du har ett arbete du trivs med där kollegorna är bra, då orkar du med motståndet.
Då orkar man med krävande föräldrar och elever, motgångar i det privata och på jobbet.
Då gör det inget om det är mycket.
Jag älskar allt jag gör.
Jag älskar att gå till mitt arbete varenda dag för det finns inget mer tillfredsställande än att se hur uppmärksamma och fantastiska alla barn är på sitt sätt.
Jag älskar att läsa, för många helt ointressanta, handlingar om allt möjligt.
Jag står inte ut med att stå vid sidan om och tycka utan att agera. Jag fungerar inte så.
Jag älskar att själv studera och anser det vara väldigt berikande.
Vem skulle jag vara om jag ansåg att jag var fullärd bara för att jag har en utbildning på ett papper?
Jag älskar min musik och det jag spelar.
Barnens aktiviteter är fantastiska för att jag får vara en del av dem.
Varför ska jag gnälla på dem när det finns de barn som svälter ihjäl?
Varför skulle jag gnälla på hushållsarbete när det finns de som inte ens har ett hem?
Jag trivs med att ha allting klart i god tid för det sparar mycket energi.
För mig är det relativt enkelt.
Lyckan kommer inte, den väljer man och jag ser den i småsakerna.
Jag behöver inga resor eller dyra saker så länge alla runt mig är friska.
Alla har dagar som går upp och ner men så länge nätverket runt dig verkligen bryr sig så kommer det gå bra. Det mesta kunde alltid varit värre.
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/psykiatriforskare-vi-behover-forska-mer-om-hur-vi-forebygger-stressjukdomar
Snart går du in i väggen.
Så mycket som du stressar är det bara en tidsfråga.
Lugna ner dig, ta det lugnt!
Vad jobbigt att planera allt som du gör.
En så stor familj och så hinner du allt detta ändå?
Meningarna ovan hör jag ofta om just mig.
Jag har för många järn i elden.
 |
| svt.se |
Stress är för mig något individuellt.
Det har hänt att det har börjat bli för mycket men då har jag valt att helt enkelt sluta med något av allt det jag gör. Jag är väldigt säker på att det finns en annan faktor som är väldigt betydande för att det ska fungera; familjen.
Jag hör ofta att man ska klippa navelsträngen.
Varför umgås ni så mycket?
Är det inte jobbigt att bo så nära varandra?
Min familj är de som håller mig uppe och de gånger det skulle börja bli kris finns de där.
Det är min uppfattning om hur man förebygger stressjukdomar; ha ett stort nätverk runt dig.
Ha många människor runt dig som verkligen tycker om dig för den du är, med för och nackdelar.
Med dem så klarar du allt.
De kommer säga till när det börjar luta, stötta dig och bära dig om det behövs.
Det är det man har familj och vänner till.
Artikeln säger samma sak och jag tror det är det rätta.
Om du har ett arbete du trivs med där kollegorna är bra, då orkar du med motståndet.
Då orkar man med krävande föräldrar och elever, motgångar i det privata och på jobbet.
Då gör det inget om det är mycket.
Jag älskar allt jag gör.
Jag älskar att gå till mitt arbete varenda dag för det finns inget mer tillfredsställande än att se hur uppmärksamma och fantastiska alla barn är på sitt sätt.
Jag älskar att läsa, för många helt ointressanta, handlingar om allt möjligt.
Jag står inte ut med att stå vid sidan om och tycka utan att agera. Jag fungerar inte så.
Jag älskar att själv studera och anser det vara väldigt berikande.
Vem skulle jag vara om jag ansåg att jag var fullärd bara för att jag har en utbildning på ett papper?
Jag älskar min musik och det jag spelar.
Barnens aktiviteter är fantastiska för att jag får vara en del av dem.
Varför ska jag gnälla på dem när det finns de barn som svälter ihjäl?
Varför skulle jag gnälla på hushållsarbete när det finns de som inte ens har ett hem?
Jag trivs med att ha allting klart i god tid för det sparar mycket energi.
För mig är det relativt enkelt.
Lyckan kommer inte, den väljer man och jag ser den i småsakerna.
Jag behöver inga resor eller dyra saker så länge alla runt mig är friska.
Alla har dagar som går upp och ner men så länge nätverket runt dig verkligen bryr sig så kommer det gå bra. Det mesta kunde alltid varit värre.
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/psykiatriforskare-vi-behover-forska-mer-om-hur-vi-forebygger-stressjukdomar
