Om sjukdomen är framme, olyckan eller något jag inte kan förutse så finns det ändå saker jag kan bestämma över. Redan när jag var tio hade jag bestämt mig för att det bästa jag kunde göra med mitt liv om det inte blev som jag ville, är att hjälpa någon annan.
Jag målade och skrev en lapp som berättade om att jag ville att mina lämpliga organ skulle doneras.
(https://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret/anmalan)
Några år senare, tack vare politiken och tidningen Barn och cancer, fick jag insyn i vad Tobiasregistret är och anmälde mig direkt dit. Alla jag har kunnat mer eller mindre tvingat är också medlemmar. För mig är det nämligen självklart att det är så man gör om man kan.
Tobiasregistret är ett benmärgsregister som kan rädda människor i hela världen då registret är sammankopplat med liknande register runtom i världen.
(http://www.tobiasregistret.se/bli-givare/)
Vad är mitt liv värt?
Inte mycket för människor som inte har någon aning om vem jag är men en hel del för mina barn och min familj. Så känner alla.
Varför skulle jag då missunna någon möjligheten att fortsätta vara med sin familj?
Om mitt liv skulle hamna i sitsen att jag hade dött utan hjälp hade jag tagit den.
Enligt mig måste man då även vara beredd på att ge.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen har nu nekat förändringar som hade gjort att dubbelt så många människor hade överlevt.
830 svenskar väntar på att få ett nytt organ.
830 personer med föräldrar, barn, släktingar, vänner och människor runt sig som tycker om den personen. 830 personer vars öde kanske hänger just på dig eller dina anhöriga.
Det socialdemokraterna har nekat är att läkarna ska få fråga de anhöriga till riktigt sjuka patienter, om de kan tänka sig att donera organen hos den anhörige. I Sverige får inte denna fråga ställas innan personen har avlidit. Nästa problem är att då vi inte kan ställa denna fråga kan vi inte heller hålla någon vid liv för att hjälpa andra.
Det låter kanske oetiskt för många men om min kropp kan hjälpa någon annan bara den ligger i koma, i respirator, någon dag till. Kan inte det vara värt det?
För mig är det så och donationsregistret har min anmälan sedan länge:
Ta vad ni behöver!
Jag kan inte förstå varför det många gånger är så mesigt.
Enligt mig skulle hela registret vändas då de flesta i Sverige är för organdonation även om de sedan inte är anmälda till det. Vänd det så att alla är med där från det att de får ett medborgarskap eller de föds här. Vill du sedan inte vara med, gå ur.
Detta hade resulterat i att många fler människor hade fått en chans till ett drägligt liv.
Är du inte med i någon av organisationerna ovan?
Anmäl dig och gör skillnad för någon annan!
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lang-ko-for-organdonation-anda-drojer-lagandring
Jag målade och skrev en lapp som berättade om att jag ville att mina lämpliga organ skulle doneras.
(https://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret/anmalan)
 |
| svt.se |
Några år senare, tack vare politiken och tidningen Barn och cancer, fick jag insyn i vad Tobiasregistret är och anmälde mig direkt dit. Alla jag har kunnat mer eller mindre tvingat är också medlemmar. För mig är det nämligen självklart att det är så man gör om man kan.
Tobiasregistret är ett benmärgsregister som kan rädda människor i hela världen då registret är sammankopplat med liknande register runtom i världen.
(http://www.tobiasregistret.se/bli-givare/)
Vad är mitt liv värt?
Inte mycket för människor som inte har någon aning om vem jag är men en hel del för mina barn och min familj. Så känner alla.
Varför skulle jag då missunna någon möjligheten att fortsätta vara med sin familj?
Om mitt liv skulle hamna i sitsen att jag hade dött utan hjälp hade jag tagit den.
Enligt mig måste man då även vara beredd på att ge.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen har nu nekat förändringar som hade gjort att dubbelt så många människor hade överlevt.
830 svenskar väntar på att få ett nytt organ.
830 personer med föräldrar, barn, släktingar, vänner och människor runt sig som tycker om den personen. 830 personer vars öde kanske hänger just på dig eller dina anhöriga.
Det socialdemokraterna har nekat är att läkarna ska få fråga de anhöriga till riktigt sjuka patienter, om de kan tänka sig att donera organen hos den anhörige. I Sverige får inte denna fråga ställas innan personen har avlidit. Nästa problem är att då vi inte kan ställa denna fråga kan vi inte heller hålla någon vid liv för att hjälpa andra.
Det låter kanske oetiskt för många men om min kropp kan hjälpa någon annan bara den ligger i koma, i respirator, någon dag till. Kan inte det vara värt det?
För mig är det så och donationsregistret har min anmälan sedan länge:
Ta vad ni behöver!
Jag kan inte förstå varför det många gånger är så mesigt.
Enligt mig skulle hela registret vändas då de flesta i Sverige är för organdonation även om de sedan inte är anmälda till det. Vänd det så att alla är med där från det att de får ett medborgarskap eller de föds här. Vill du sedan inte vara med, gå ur.
Detta hade resulterat i att många fler människor hade fått en chans till ett drägligt liv.
Är du inte med i någon av organisationerna ovan?
Anmäl dig och gör skillnad för någon annan!
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lang-ko-for-organdonation-anda-drojer-lagandring
