Det ni inte visste.

Fördelen med en blogg är att jag kan se hur många som är inne och läser vad jag skriver.
Jag kan inte se personer men vart man är ifrån i världen och hur man kom in på bloggen.
Jag tänkte därför göra någon form av nystart med guide till vem jag är och vad media inte har skrivit om.

Jag är 36 år och bor med min familj i paradiset.
Paradiset är för mig Listerlandet och då främst Hällevik och Hanö.
Jag har under hela mitt liv haft ett oerhört stort intresse för samhällsfrågor, historia och religion.
Jag bestämde mig som tonåring för att bli hinduist och firar än idag de hinduiska högtiderna parallellt med de kristna. Min önskan om att förändra saker i samhället gjorde att jag engagerade mig politiskt.
Jag var fältbiolog i flera år då jag älskar naturen och lever med den upp på husknuten.
Det speciella intresset var fåglar och är fortfarande. Därav mitt husdjur.

Jag började tidigt sommarjobba och har jobbat med det absolut mesta.
För mig var det även en viktig grund för att få erfarenhet inom olika ämnen.
Jag har arbetat på bondgård, som florist, kassörska, inom fiskindustrin, vården och samtidigt har jag gjort det jag älskar mest av allt: musicerat.
Jag spelar inte klarinett. Fagotten köptes in men är inte tränad alls på och dragspelet kan jag halvdant men annars kan jag spela det mesta.
Jag älskar även fotografering och jag har gjort fotograferingar som media hade älskat.
Blyg har jag aldrig varit.

Jag utbildade mig till matte och no-lärare för ettan till sjuan men har efter högskolestudierna fortsatt att studera under fler år då jag älskar att plugga med. Jag slutade faktiskt först att plugga för cirka tre år sedan. Jag har alltså både arbeta och pluggat heltid samtidigt vilket är fullt möjligt om man vill.
Jag har idag läst in de flesta ämnena och är behörig att undervisa i det mesta på låg, mellan och högstadiet. Till hösten fortsätter jag att plugga om jag kommer in och blir det inte ett program kommer det bli småkurser tills januari då jag söker ett program i rätt tid.

Ingen av ovan nämnda saker är intressant för media.
Saker de glömt skriva om är det faktum att jag faktiskt fick gå om ett år i skolan.
Jag tog studenten men fick sedan gå ett år till då jag hade skolkat så mycket att jag inte löste att få ett slutbetyg. Jag satt inte på stan utan jobbade eller var iväg med politiken istället.
Naturprogrammet var inte riktigt min grej heller.
Jag blev dock årets festprissa två år i rad. Ingen rubrik.

Jag var på Möllan på svartklubbarna och fick även besöka madrasserade rum i Älmhult.
Det bryr sig ingen om men det skulle säkert kunna bli en rubrik.
Jag älskar Spanien och har spenderat så mycket tid där att jag är hemma när jag är där.
En gång tog Policia Local mig efter en omkörning men jag klarade mig undan då jag påstod att jag inte förstod spanska. Jag ljög. Jag förstod vartenda ord polisen sa både på spanska, engelska och tyska men klarade mig undan. I Sverige har jag dock fått väldigt många fortkörningsböter.
Jag tycker allt med motor är roligt och den bästa känslan är att komma igenom färjeövergångarna och bara kunna gasa. Tysklands motorvägar är drömvägar.
Det kunde kanske bli en rubrik.
Jag har lyckats vara i Tyskland och väntat på färjan när den körde rakt in i piren.
Jag har varit i Prag flera gånger och lyckats med konststycket att gå helt vilse ut i förorten. Många pubar besöktes men jag kom hem. Inga rubriker.
Paris har fått flera turer och jag kan gagga årtal och historia i evinnerlighet.
Amsterdam har fått åtskilliga besök för vem kan annat än att älska Red light district och känna dofterna staden bjuder på!?
Inga rubriker.

Jag har även haft oturen att sitta på ett plan ut över Atlanten som fick vända åter till Europa och nödlanda. Jag minns inte att vi lyfte sen för då var jag helt överförfriskad tillsammans med övriga passagerare. När över trehundra personer sitter knäpptysta på ett plan kan man prata om ångest.
Helt obeskrivlig ångest.
Detta gjorde att jag än idag inte flyger.
Jag skulle kunna säga att jag tänker på miljön, älskar Greta eller tänker på barnens framtid men jag är faktiskt bara flygrädd. Terapi har inte hjälpt mot detta utan jag konstaterar istället fakta att jag är lika lycklig på Listerlandet som någon annanstans i världen.

Jag har faktiskt en bokstavskombination.
GAD. Jag har haft det i hela mitt liv men det bröt ut ordentligt med barnen. Inga rubriker.
Åtskilliga samtal om detta har inte heller hjälpt utan mina barn är helt enkelt överbeskyddade och väldigt bortskämda.
Jag har förmodligen fler kombinationer men det är inte utrett.

Jag sover cirka fyra timmar varje dygn och lider av en extrem motor som gör att jag inte är trött, ständigt är igång och det bästa sättet att dämpa det på är att trötta ut mig själv fullständigt.
Antingen genom rörelse och då helst ute, eller att helt enkelt jobba alltid.
Jag är helt okänslig inför saker som andra människor anser vara hemska.
Jag kritiserade metoo-rörelsen då jag ansåg att den var ett hån mot de riktiga offrena.
Den som har sett dokumentären om vad denna rörelse verkligen betyder inser det då de som blev utsatta för Harvey verkligen kan räknas som offer på flera plan med vad de utsattes för.
Hade jag varit ett av hans offer och sedan hört att någon sa metoo för att de rört vid någon hade jag känt mig oerhört kränkt för det hade förminskat dem som drabbats av något fruktansvärt.

Jag är konstant glad.
För mig lever jag just nu och så länge alla runt mig är friska så mår jag bra.
Så länge jag har min familj och mina vänner så mår jag bra då de stöttar mig i allt.
För många år sedan läste jag i en Kalle Anka-tidning att ansiktet använde färre muskler om den skrattade istället för att se sur ut så jag brukar säga att jag ler för att jag helt enkelt är lat.

Jag är den jag är.
Inget mer, inget mindre och jag kommer vara den person jag är.
Erfarenhet kommer läggas till men i grunden är jag bara just jag.
Om hundra år spelar jag ingen roll.
Få spelar någon roll om hundra år och där lever jag.
Alla är utbytbara och det hade varit trevligt om alla inte alltid tog sig själv på för stort allvar.

Trevlig Kristi Himmelsfärdsdag!