Sedan den första artikeln med föräldrarna så brister hjärtat.
Det går att se ångesten och i den första artikeln så berättar mamman att sonen äntligen har fått ro efter flera års missbruk som de upplever att de inte fick hjälp med.
I den sista artikeln tar de upp om hur mycket hjälp de har sökt, men aldrig fått någon.
Hur rättsystemet inte hjälpt dem alls.
Artiklarna berättar att den nu döde mannen blev ihjälskjuten i ett garage i Karlshamn.
Han ringde själv men var död när hjälpen anlände.
Låg död tillsammans med en machete och personen som sköt menar att han sköt i självförsvar.
Ett exempel föräldrarna tar upp är att varenda gång polisen har tagit honom, så får han böter men inte hjälp. Föräldrarna berättar att de i början betalade böterna han fick men att det till slut inte längre gick.
Hur samhället inte stöttar när de borde.
Precis dessa ord hörde jag för många år sedan och det är skrämmande att det är likadant fortfarande.
Jag ser två föräldrar som är väldigt uppgivna och som under flera år har försökt allt för att hjälpa sitt barn. Det jag tar med mig mest i detta är det faktum att systemet daltar för att någon är ung.
Om du har begått brott och upprepar det hela tiden så bör du få hjälp genom vård omedelbart. Är du tretton år är det ännu viktigare för då har du chansen att leva ett fullgott liv.
Amerikanska mugshots har vi alla sett.
Mugshots som visar hur snabbt det kan gå utför när en människa inte får hjälp.
Jag anser i grunden att det är individen som ska ta beslut kring sitt liv, men när det inte fungerar så måste samhället steppa in. Inga föräldrar ska behöva ge upp sina barn, vilket de till slut inte har något annat val än att göra för att själv överleva.
Jag kan inget annat än att beklaga till dessa föräldrar men samtidigt tacka dem för att de är så öppna med vad som har hänt. Många skäms och gömmer problem men jag har alltid tänkt tvärtom.
Föräldrarna är märkbart rörda och har gjort allt i sin makt.
Samhället fallerade och det faktum att han inte fick hjälp direkt har förmodligen varit förödande.
Jag beklagar sorgen men tackar igen för öppenheten.
Förhoppningsvis kan det göra någon skillnad.
Förhoppningsvis kan det göra någon skillnad.
