Slagna. Sparkade på. Hånade.
Det finns barn som inte har det bra i sina hem.
Det finns de som har ont i magen när de ska hem från dagis eller skola.
Det behöver inte vara varken droger eller alkohol inblandat, utan psykisk ohälsa.
Innan människor runt omkring reagerar har det tagit tid.
De här barnen är nämligen experter på att dölja märken.
Dölja bekymren.
I allt så kommer de att försvara sina föräldrar.
När en anmälan kommer inså måste det hända något omgående.
Med en gång måste någon ta tag i andras oro.
Oavsett om det finns bevisning eller inte.
Magkänslan att något är fel, den har nämligen ytterst sällan fel.
Det gäller dock att det är rätt person som tar sig tiden, för just den personen kan vara den enda chans samhället har för att detta barn ska tro igen.
Tyvärr så möts barn många gånger av dem som inte tror på dem.
Som inte tycker att det har hänt tillräckligt mycket.
Artikeln säger att personer inte har tillräcklig utbildning och nej, så tror jag med att det är. Dels är utbildningen ett bekymmer, och tyvärr, även åldern.
Jag har inga bekymmer med åldern i sig, men att möta en socialsekreterare på 22-23 år är inte optimalt. Det finns forskning som säger att det nästan alltid tar barnets föräldrar i försvar.
"De försöker ju!"
Försöka duger tyvärr inte alltid.
Att "försöka" kan döda ett barn.
Misslyckas den första socialsekreteraren så kommer barnet aldrig mer lita på någon.
De socialsekreterare som arbetar med barn som ska omhändertas, de ska ha varit längst i branschen. Det ska inte komma in nyutexaminerade och ta dessa besluten och absolut då inte någon som kommer direkt från gymnasiet.
Det krävs nämligen livserfarenhet och helst en egen familj, innan man inser vad som står på.
När man har en egen familj ser man saker på ett annat sätt.
Att människor i denna bransch inte har rätt utbildning och gör fel, det får inte hända.
Det är barn det gäller och deras chans till ett liv är nu.
Att vara familjehem är sen inte lätt.
Rädslan finns alltid att barnen ska flyttas.
Detta är också anledningen till att jag för så länge sedan ville in i riksdagen.
Jag ville förändra socialtjänstlagen och jag har både skrivit och fått igenom åtskilliga motioner kring detta i moderaterna. Inte för att det har hänt något med det.
Barn är barn.
Inget ansvar ska någonsin läggas på dem och deras trygghet ska alltid gå först.
Ett placerat barn ska alltid höras och studeras för sitt bästa, inte för föräldrarnas.
Tyvärr ser det inte ut så.
"Vi hör vad du säger, men vi tänker såhär.."
Det är en standardreplik när man ifrågasätter barnperspektivet.
Människor i denna bransch måste ha ett stort hjärta och det måste vara på rätt ställe.
Barnets bästa ska alltid, ur alla aspekter, komma först.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stora-brister-i-kommunernas-hantering-av-utsatta-barn
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/skr-det-saknas-utbildad-personal
Det finns barn som inte har det bra i sina hem.
Det finns de som har ont i magen när de ska hem från dagis eller skola.
Det behöver inte vara varken droger eller alkohol inblandat, utan psykisk ohälsa.
Innan människor runt omkring reagerar har det tagit tid.
De här barnen är nämligen experter på att dölja märken.
Dölja bekymren.
I allt så kommer de att försvara sina föräldrar.
 |
| svt.se |
När en anmälan kommer inså måste det hända något omgående.
Med en gång måste någon ta tag i andras oro.
Oavsett om det finns bevisning eller inte.
Magkänslan att något är fel, den har nämligen ytterst sällan fel.
Det gäller dock att det är rätt person som tar sig tiden, för just den personen kan vara den enda chans samhället har för att detta barn ska tro igen.
Tyvärr så möts barn många gånger av dem som inte tror på dem.
Som inte tycker att det har hänt tillräckligt mycket.
Artikeln säger att personer inte har tillräcklig utbildning och nej, så tror jag med att det är. Dels är utbildningen ett bekymmer, och tyvärr, även åldern.
Jag har inga bekymmer med åldern i sig, men att möta en socialsekreterare på 22-23 år är inte optimalt. Det finns forskning som säger att det nästan alltid tar barnets föräldrar i försvar.
"De försöker ju!"
Försöka duger tyvärr inte alltid.
Att "försöka" kan döda ett barn.
Misslyckas den första socialsekreteraren så kommer barnet aldrig mer lita på någon.
De socialsekreterare som arbetar med barn som ska omhändertas, de ska ha varit längst i branschen. Det ska inte komma in nyutexaminerade och ta dessa besluten och absolut då inte någon som kommer direkt från gymnasiet.
Det krävs nämligen livserfarenhet och helst en egen familj, innan man inser vad som står på.
När man har en egen familj ser man saker på ett annat sätt.
Att människor i denna bransch inte har rätt utbildning och gör fel, det får inte hända.
Det är barn det gäller och deras chans till ett liv är nu.
Att vara familjehem är sen inte lätt.
Rädslan finns alltid att barnen ska flyttas.
Detta är också anledningen till att jag för så länge sedan ville in i riksdagen.
Jag ville förändra socialtjänstlagen och jag har både skrivit och fått igenom åtskilliga motioner kring detta i moderaterna. Inte för att det har hänt något med det.
Barn är barn.
Inget ansvar ska någonsin läggas på dem och deras trygghet ska alltid gå först.
Ett placerat barn ska alltid höras och studeras för sitt bästa, inte för föräldrarnas.
Tyvärr ser det inte ut så.
"Vi hör vad du säger, men vi tänker såhär.."
Det är en standardreplik när man ifrågasätter barnperspektivet.
Människor i denna bransch måste ha ett stort hjärta och det måste vara på rätt ställe.
Barnets bästa ska alltid, ur alla aspekter, komma först.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stora-brister-i-kommunernas-hantering-av-utsatta-barn
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/skr-det-saknas-utbildad-personal
