Du hade avskytt att jag skrev detta men jag tänker det som ett löfte till mig själv, att ingen ska glömma dig. På söndag är det sju år sedan du dog och det går fortfarande inte en sammankomst utan att du är saknad. Jag saknar fortfarande att höra spydiga kommentarer, gliringar och någon som sjunger med i Fugees låtar.
Någon som ständigt klagar på min matlagning och säger att den är fel.
Som säger att maten är äcklig men ändå äter.
Idag för fyrtio år sedan föddes världens bästa Thomas långt bort i ett land som heter Zimbabwe. Du kom till Sverige när du bara var ett par månader gammal och efter några år flyttade du in i huset jämte mitt barndomshem. Du har alltid funnits med och fast att jag var några år yngre var jag alltid välkommen. Fast att jag uppenbart inte delade samma åsikter så fick jag vara med.
Det var aldrig några bekymmer.
Vi satt i din källare och tittade på Starzinger (Nostalgi: https://www.youtube.com/watch?v=jyQxpoRT7Pc ) och några år senare spelade du in musik och growlade så det hördes ut på gatan.
När jag började skolan blev du min fadder och det tog du på största allvar upp på högstadiet och jag minns när en av grannkillarna hade slagit mig och du fick veta det. Du jagade honom tills du kom ikapp för ingen skulle så mycket som att peta på ditt fadderbarn. Du fanns där.
Precis som jag så älskade du att provocera och att testa gränser och du berättade med ett rungande skratt hur kul du tyckte det var när du inför en Halloweenfest hade klätt ut dig till Ku Klux Klan. De andra hade inte tyckt det var lika kul men du kunde skilja på sak och person.
Det var en kul grej!
"Kinas fria folk,
slut nu upp i kör,
socialistiska partiet.
Kina är en förebild för socialism och frihet".
Din standardvisa inför en skål och jag sjunger den än.
Jag kan höra din imitation av paprikapulvrets inmarsch i Sverige.
Ditt råa skratt när det var något och din sura min när det inte blev som du ville.
Lika blå som jag fortfarande är, lika röd var du då.
Vinflaskan jag fick när jag fyllde tjugofem står i baren med det fina kortet på Mao.
Med ett leende räckte du över det och ville att jag skulle läsa.
Lilleman minns dig inte längre men varje gång vi går förbi ditt hus berättar jag om dig och sen tittar vi på bilderna på er två. Du hade fått panik över ljudvolymen som för varje år förvärrats i vårt hus. De låter mycket här men de hade tyckt om dig.
Thomas, du som hatade värmen.
Som alltid kom gående i svarta eller beiga shorts och en svart t-shirt med en stor väska.
Som vägrade skaffa en mobil med kamera och istället alltid hade med dig en vanlig kamera.
Du fotograferade allt men avskydde att själv vara med på bild.
Du hade verkligen avskytt den tekniska utvecklingen de sista sju åren.
Du flyttade dit där det fanns snö för det älskade du.
Kylan, vintern och att laga mat.
En av de sista festerna du var här, så stod vi i köket och sjöng med till Fugees "Ready or Not" och än idag är det den jag spelar när jag tänker på dig.
".. I kick a rhyme, drinking moonshine,
I pour a sip on the concrete, for the deceased,
But no don´t weep.."
På din fyrtioårsfest hade du förmodligen bjudit hem oss till dina föräldrar som du brukade, sedan hade vi ätit vegansk smörgåstårta och druckit något gott. Du hade skrålat till Amy Diamonds julskiva och surat när vi bytte låt.
Bästa Thomas Ernst: Jag saknar dig!
Hoppas du har en helt fantastisk dag var du än befinner dig.
Någon som ständigt klagar på min matlagning och säger att den är fel.
Som säger att maten är äcklig men ändå äter.
 |
| Starzinger |
Idag för fyrtio år sedan föddes världens bästa Thomas långt bort i ett land som heter Zimbabwe. Du kom till Sverige när du bara var ett par månader gammal och efter några år flyttade du in i huset jämte mitt barndomshem. Du har alltid funnits med och fast att jag var några år yngre var jag alltid välkommen. Fast att jag uppenbart inte delade samma åsikter så fick jag vara med.
Det var aldrig några bekymmer.
Vi satt i din källare och tittade på Starzinger (Nostalgi: https://www.youtube.com/watch?v=jyQxpoRT7Pc ) och några år senare spelade du in musik och growlade så det hördes ut på gatan.
När jag började skolan blev du min fadder och det tog du på största allvar upp på högstadiet och jag minns när en av grannkillarna hade slagit mig och du fick veta det. Du jagade honom tills du kom ikapp för ingen skulle så mycket som att peta på ditt fadderbarn. Du fanns där.
Precis som jag så älskade du att provocera och att testa gränser och du berättade med ett rungande skratt hur kul du tyckte det var när du inför en Halloweenfest hade klätt ut dig till Ku Klux Klan. De andra hade inte tyckt det var lika kul men du kunde skilja på sak och person.
Det var en kul grej!
 |
| Tillsammans med Dallo som tyvärr, även han, lämnade oss för snart två år sedan. <3 nbsp="" td=""> |
slut nu upp i kör,
socialistiska partiet.
Kina är en förebild för socialism och frihet".
Din standardvisa inför en skål och jag sjunger den än.
Jag kan höra din imitation av paprikapulvrets inmarsch i Sverige.
Ditt råa skratt när det var något och din sura min när det inte blev som du ville.
Lika blå som jag fortfarande är, lika röd var du då.
Vinflaskan jag fick när jag fyllde tjugofem står i baren med det fina kortet på Mao.
Med ett leende räckte du över det och ville att jag skulle läsa.
Lilleman minns dig inte längre men varje gång vi går förbi ditt hus berättar jag om dig och sen tittar vi på bilderna på er två. Du hade fått panik över ljudvolymen som för varje år förvärrats i vårt hus. De låter mycket här men de hade tyckt om dig.
Thomas, du som hatade värmen.
Som alltid kom gående i svarta eller beiga shorts och en svart t-shirt med en stor väska.
Som vägrade skaffa en mobil med kamera och istället alltid hade med dig en vanlig kamera.
Du fotograferade allt men avskydde att själv vara med på bild.
Du hade verkligen avskytt den tekniska utvecklingen de sista sju åren.
Du flyttade dit där det fanns snö för det älskade du.
Kylan, vintern och att laga mat.
En av de sista festerna du var här, så stod vi i köket och sjöng med till Fugees "Ready or Not" och än idag är det den jag spelar när jag tänker på dig.".. I kick a rhyme, drinking moonshine,
I pour a sip on the concrete, for the deceased,
But no don´t weep.."
På din fyrtioårsfest hade du förmodligen bjudit hem oss till dina föräldrar som du brukade, sedan hade vi ätit vegansk smörgåstårta och druckit något gott. Du hade skrålat till Amy Diamonds julskiva och surat när vi bytte låt.
Bästa Thomas Ernst: Jag saknar dig!
Hoppas du har en helt fantastisk dag var du än befinner dig.
