Sex-åtta timmar efter förlossningen så ska ni åka hem.
Detta gäller om du är omföderska och allt är bra.
Varför bara omföderskor?
Jag ser inte problemet.
Som jag har skrivit tidigare har jag en helt egen syn på det mesta men jag står för den.
Av alla de gånger jag har legat inne efter att ha fött barn har jag blivit tvingad kvar en gång då flickan var så mycket för tidigt född. Jag låg kvar ett helt dygn.
Det gör ont att föda barn men sjuk blir man av att ligga kvar.
Den kick man får när allt är klart gör att jag, som i grunden är extremt lat, kunde sprungit en mara.
Inte nog med att man känner sig smal (vilket man inte är) så känner man sig så mycket lättare.
Alla gånger har jag känt att jag kunde gått hem två-tre timmar senare.
Det är ingen sjukdom och jag behöver inte den sterila miljön.
Steril mat.
Sterila rum där man inte kan göra något annat än att klättra på väggarna.
Jag har dock alltid väntat till barnet är kollat i de rutinkontroller som finns i början för sen har jag satt larmet på barnet och krävt att få åka hem.
Ett par av gångerna har jag fått avsäga dem ansvaret för att de inte har velat att jag ska åka hem men min ståndpunkt står fast. Det är ingen sjukdom att föda barn och då finns det ingen anledning att ligga kvar.
Skulle något vara fel med barnet eller att något känns osäkert så självklart, stanna.
Risken är annars att de kommer tillbaka till akuten inom ett dygn men annars, nej.
Ett tips är att sjukvården ska tipsa om blöj- och sänglarm.
Vi har både och vilket har varit en enorm trygghet då rädslan har varit stor för exempelvis plötslig spädbarnsdöd. Sänglarmet visar vartenda andetag, hur varmt det är i sängen och skulle bebisen sluta andas vibrerar den först sängen för att sedan dra igång ett larm som skulle väcka en död.
Blöjlarmet fungerar på samma sätt och har använts överallt utom i sängen.
Jag vet att det finns de som säger att det skapar otrygghet och att larmet kan starta av sig själv.
Jag vet det. Det är dock inte vanligt och det har hänt oss en gång men min övertygelse är att det var något den gången.
Jag kan till viss del förstå att förstföderskor ska stanna lite längre men det är bara för att kontrollera hur de sköter barnet. Vid minsta misstanke ska de hållas kvar för en utredning samt kontakta det Bvc de tillhör med en gång. Annars ser jag inte meningen med att de ska ligga kvar heller.
Det är inget hotell.
Sist jag låg inne fick jag ett enkelrum vilket underlättade lite. De andra gångerna har jag fått lyssna på människor som hyschar sina barn, jag avskyr hyschande för jag tycker man pratar med dem istället, samt bebisprat vilket bara fördummar de stackars barnen. De har inte "ajaj" i magen, de har ont i magen. Sist satt jag i korridoren och väntade på kontrollen när en annan förälder satte sig jämte med barnet studsandes upp och ner i famnen då barnet bara skrek.
Han frågade om det var mitt första barn men när jag sa att det var det femte blev han stum.
Han kunde inte förstå hur man kunde skaffa så många barn när ett var så jobbigt.
Jag tänker inte barn som jobbiga.
Krig är jobbigt. Cancer med.
En av flickorna skrek konstant de tre första månaderna av allergier vilket var jobbigt för henne men jag skulle inte klaga efter allt vi har gått igenom för att få ha alla barnen hos oss.
Det är inte lätt att få ihop sitt livspussel men jag hade offrat vad som helst för barnen.
Jag lever till skillnad från alla de vänner jag har fått säga adjö till genom åren.
Vem skulle då jag vara att klaga!
På andra ställen i världen föder kvinnor barn utan ett sjukhus, utan tillgång till bedövning om de vill ha det, utan rinnande vatten, utan nål och tråd till att sy ihop skador som uppstår.
Utan hjälp om barnen är sjuka eller om de förlorar mycket blod.
I Sverige klagar vi för att vi inte kan ligga kvar på sjukhuset när man redan har fått veta att allt är bra.
Åter igen, att föda barn är ingen sjukdom och är allt ok vid den första kontrollen; åk hem.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/nya-forlossningsregler-oroar-omfoderskor
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/nyforlosta-ska-skickas-hem-efter-6-8-timmar
Detta gäller om du är omföderska och allt är bra.
Varför bara omföderskor?
Jag ser inte problemet.
 |
| svt.se |
Som jag har skrivit tidigare har jag en helt egen syn på det mesta men jag står för den.
Av alla de gånger jag har legat inne efter att ha fött barn har jag blivit tvingad kvar en gång då flickan var så mycket för tidigt född. Jag låg kvar ett helt dygn.
Det gör ont att föda barn men sjuk blir man av att ligga kvar.
Den kick man får när allt är klart gör att jag, som i grunden är extremt lat, kunde sprungit en mara.
Inte nog med att man känner sig smal (vilket man inte är) så känner man sig så mycket lättare.
Alla gånger har jag känt att jag kunde gått hem två-tre timmar senare.
Det är ingen sjukdom och jag behöver inte den sterila miljön.
Steril mat.
Sterila rum där man inte kan göra något annat än att klättra på väggarna.
Jag har dock alltid väntat till barnet är kollat i de rutinkontroller som finns i början för sen har jag satt larmet på barnet och krävt att få åka hem.
Ett par av gångerna har jag fått avsäga dem ansvaret för att de inte har velat att jag ska åka hem men min ståndpunkt står fast. Det är ingen sjukdom att föda barn och då finns det ingen anledning att ligga kvar.
Skulle något vara fel med barnet eller att något känns osäkert så självklart, stanna.
Risken är annars att de kommer tillbaka till akuten inom ett dygn men annars, nej.
Ett tips är att sjukvården ska tipsa om blöj- och sänglarm.
Vi har både och vilket har varit en enorm trygghet då rädslan har varit stor för exempelvis plötslig spädbarnsdöd. Sänglarmet visar vartenda andetag, hur varmt det är i sängen och skulle bebisen sluta andas vibrerar den först sängen för att sedan dra igång ett larm som skulle väcka en död.
Blöjlarmet fungerar på samma sätt och har använts överallt utom i sängen.
Jag vet att det finns de som säger att det skapar otrygghet och att larmet kan starta av sig själv.
Jag vet det. Det är dock inte vanligt och det har hänt oss en gång men min övertygelse är att det var något den gången.
Jag kan till viss del förstå att förstföderskor ska stanna lite längre men det är bara för att kontrollera hur de sköter barnet. Vid minsta misstanke ska de hållas kvar för en utredning samt kontakta det Bvc de tillhör med en gång. Annars ser jag inte meningen med att de ska ligga kvar heller.
Det är inget hotell.
Sist jag låg inne fick jag ett enkelrum vilket underlättade lite. De andra gångerna har jag fått lyssna på människor som hyschar sina barn, jag avskyr hyschande för jag tycker man pratar med dem istället, samt bebisprat vilket bara fördummar de stackars barnen. De har inte "ajaj" i magen, de har ont i magen. Sist satt jag i korridoren och väntade på kontrollen när en annan förälder satte sig jämte med barnet studsandes upp och ner i famnen då barnet bara skrek.
Han frågade om det var mitt första barn men när jag sa att det var det femte blev han stum.
Han kunde inte förstå hur man kunde skaffa så många barn när ett var så jobbigt.
Jag tänker inte barn som jobbiga.
Krig är jobbigt. Cancer med.
En av flickorna skrek konstant de tre första månaderna av allergier vilket var jobbigt för henne men jag skulle inte klaga efter allt vi har gått igenom för att få ha alla barnen hos oss.
Det är inte lätt att få ihop sitt livspussel men jag hade offrat vad som helst för barnen.
Jag lever till skillnad från alla de vänner jag har fått säga adjö till genom åren.
Vem skulle då jag vara att klaga!
På andra ställen i världen föder kvinnor barn utan ett sjukhus, utan tillgång till bedövning om de vill ha det, utan rinnande vatten, utan nål och tråd till att sy ihop skador som uppstår.
Utan hjälp om barnen är sjuka eller om de förlorar mycket blod.
I Sverige klagar vi för att vi inte kan ligga kvar på sjukhuset när man redan har fått veta att allt är bra.
Åter igen, att föda barn är ingen sjukdom och är allt ok vid den första kontrollen; åk hem.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/nya-forlossningsregler-oroar-omfoderskor
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/nyforlosta-ska-skickas-hem-efter-6-8-timmar
