2015 jagades jag med blåslampa.
Jag var nämligen så smaklös att jag ansåg att medborgarskapsprov och språktest skulle införas för den som valde att bosätta sig i Sverige. Samma parti som höll i blåslampan sa sedan samma sak 2019.
Fyra år senare.
2021 har det gått fram i Ronneby, som nu tänker införa en viss form av språktest.
Sex år.
Där har ni skillnaden på att tänka själv och att låta sig styras.
Mitt bekymmer är just att jag inte kan styras, och uppenbarligen är andras bekymmer att de inte kan tänka innan någon annan säger till dem om vad som är rätt tänk.
Varenda förslag som har lagts i "förtid" blir nekat i partiet där allt bestäms från toppen. Det ser nämligen ut så, att i varenda kommun i Sverige sitter det människor som förespråkar ett parti som inte bryr sig om vad de tycker. De får nämligen ett mail med jämna mellanrum och i det står det vad man ska tycka och tänka inom vissa frågor. Vad man inte ska tycka om.
Hur man ska tycka.
Fruktansvärt osunt i min värld och så var det under de tjugo år jag var medlem i moderaterna.
Vad man än gjorde, så fick man inte tänka själv vilket också syns när man tittar sig omkring.
Ingen vågar sticka ut eller göra någonting för att synas med en tanke som de inte har blivit tillsagda att ha.
Nu har kyrkan börjat kritisera politiska ställningstaganden och för mig är detta absurt.
Kyrkan har nämligen inte med detta att göra och även om det är så att de numer är frånskurna staten, så anser jag inte att det passar att de tycker något. Kyrkan ska inte på något sätt ta ställning.
Kyrkan ska självklart hjälpa alla, men att ha ett språkkrav för att få bli svensk medborgare kan omöjligt vara ett bekymmer. Jag ser det bara som något positivt och det har jag gjort i sex år.
Krav är inte något hemskt, utan en förutsättning för att livet ska fungera.
Man kan inte leva på alla andra så gör rätt för dig om du plockar ut bidrag.
Det minsta kravet är då att kunna språket i landet där du faktiskt bor!
Bild från svt.se
