När olyckan är framme.

Ibland är det bra att bli påmind om hur skört allting är för någonstans så tror jag att det finns en mening med allt. Inte för att det alltid går att förstå varför just när det sker, men till slut så kommer det en förståelse. I princip allting kunde alltid ha varit så mycket värre.

Igår eftermiddag var vi ute i trädgården och som det är när det är fint väder och ledighet så är det mycket människor ute. Jag stod och pratade med grannarna mitt över och resten av familjen var runt i trädgården och inne när Lilleman plötsligt gallskriker. Jag vet att jag tyckte att föräldrar ibland var konstiga när jag var yngre, för de svarade många gånger inte när barnen skrek. Som vuxen har jag dock lärt mig att det finns skrik man reagerar på och andra skrik som man till slut inte hör längre.

Detta skriket gick inte att missa och när jag från trädgården sett böjer mig ner så står det flammor i garaget. Ner och kolla och sen in för att ta ut dem som var inne och hämta brandsläckaren.

När jag kom ner igen var världens bästa granne Erik redan där med sin och maken med vattenslangen. Reaktionen där kom som en blixt!

Sen skulle jag börja räkna in barnen men då hade Josefine redan hunnit ta dem allihop.

Så fantastiskt snabbt reagerat.

Säg en, max två minuter, och sen var det över.

Mest skräckinjagande var röken som blev en matta. 

Det gick inte att se in i garaget och rethostan och kittlandet i lungorna efteråt är inte jättekul.

Det är dock ingenting gentemot hur det kunde ha blivit.

Det kunde ha varit värre.

Tänk om Lilleman hade stått längre in i garaget, vi inte hade varit hemma eller värst av allt legat och sovit. Vi har brandlarm överallt men innan det hade börjat låta.. usch!

Det som hade hänt var att Driftern, som är en typ av trehjulig elscooter, hade självantänt och ovanför den stod det flaskor med butan som används för att bränna ogräs med. Sådana flaskor mår inte så bra av värme.

Det är en sådan sak som jag läser om i tidningen och tänker att det händer någon annan. Någon annan är aldrig jag. 

Räddningstjänsten.
Oerhört imponerad över hur snabba ni är!

Supertrevliga, proffsiga och trots att det är påsk och alla förmodligen fick lämna det de gjorde så var alla väldigt tillmötesgående. Roligt för barnen att det kom föräldrar till klasskompisarna på köpet och oerhört bra för att lugna oron som blir.

Nästan lika snabba var epagänget men det gjorde ingenting, jag förstår att de var nyfikna!
Poliserna som kom var jättetrevliga och allas tillmötesgående sätt hjälpte all oro.

Alla barnen, kusinerna och grannbarnen fick titta på utryckningsfordon och se hur bra saker kan bli!

Gosedjuret som Lilleman fick värmde och trots en natt med mardrömmar så går det över.

Du vet att du lever idag.

Du vet inte hur det är i morgon, så lev!

Saker kan förändras väldigt snabbt.

Tack alla som stöttade upp och fanns där med en gång!