Vissa saker fastnar och försvinner aldrig.
Junis öde är ett av dem och hur hon har det svävar ständigt i huvudet.
Vissa öden blir värre än döden när lagen inte står på den sida den alltid borde stå på; barnets.
Junis pappa misshandlade henne så svårt som bebis att det var med nöd och näppe hon överlevde. Att bryta lårbenet på sin bebis som är ett par månader är sjukt. Att stå jämte och inte göra något är lika fel. Som vuxen måste du alltid stå upp för den som inte kan försvara sig.
Hennes föräldrar dömdes för det de åsamkat henne och som en fyramånaders bebis kom hon till det familjehem som blev hennes föräldrar och syskon.
Tre år senare hämtar den biologiska mamman henne trots att de inte känner varandra.
Trots Junis vilda protester bärs hon bort från allt som för henne är ett hem.
Hon får inte ens sina saker med sig.
Förra året valde en pappa att kasta sin dotter femton meter ner i cementen på en kraftverksdamm. Dottern som inte ens hunnit fylla ett överlevde mot alla odds.
Trots det och ett långt straff har han rätt att träffa sitt barn, som inte har rätt att inte få träffa honom. Dottern borde aldrig någonsin få träffa honom igen.
Det dessa har gemensamt är vårdnaden.
De föräldrar som misskött sitt barn till den milda grad att de blir dömda borde per automatik bli av med vårdnaden och detta utan några diskussioner. Vi är ett land som påstår sig se till barnets bästa men det är hyckleri när detta, bland annat, inte är lag alla redan.
Junis biologiska föräldrar skulle vid samma rättegång som dömde dem fått veta att de inte längre räknas som hennes vårdnadshavare. Socialtjänsten skulle tagit över denna i de fall där båda föräldrarna döms och där den andra vårdnadshavaren är oskyldig skulle en enskild vårdnad blivit verklighet direkt.
Många säger då att man kan bättra sig, att människor förändras.
Jo, självklart är det så men barn är ingen handelsvara.
Om ett barn har blivit utsatt för så mycket våld att de knappt överlever är det deras rättighet att få en ny chans i en ny familj alternativt med den vårdnadshavare som fungerar.
Om detta skrev jag en motion som bifölls i lördags.
Moderaterna i Blekinge arbetar nu för att partiet i stort, och i förlängningen lagen, ska förändras.
Barnets bästa ska alltid komma först och att vara förälder är ingen rättighet.
Någonstans går gränsen för när ett föräldraskap ska upphöra och idag är det omöjligt.
Jag är oerhört lycklig att just denna motion gick igenom för i förlängningen kommer detta gagna alla de barn som har oturen att ha riktigt dåliga föräldrar. En familj kan idag se ut på väldigt olika sätt men ett barn ska aldrig någonsin få fara illa. Aldrig.
Junis öde är ett av dem och hur hon har det svävar ständigt i huvudet.
Vissa öden blir värre än döden när lagen inte står på den sida den alltid borde stå på; barnets.
 |
| svt.se |
Junis pappa misshandlade henne så svårt som bebis att det var med nöd och näppe hon överlevde. Att bryta lårbenet på sin bebis som är ett par månader är sjukt. Att stå jämte och inte göra något är lika fel. Som vuxen måste du alltid stå upp för den som inte kan försvara sig.
Hennes föräldrar dömdes för det de åsamkat henne och som en fyramånaders bebis kom hon till det familjehem som blev hennes föräldrar och syskon.
Tre år senare hämtar den biologiska mamman henne trots att de inte känner varandra.
Trots Junis vilda protester bärs hon bort från allt som för henne är ett hem.
Hon får inte ens sina saker med sig.
Förra året valde en pappa att kasta sin dotter femton meter ner i cementen på en kraftverksdamm. Dottern som inte ens hunnit fylla ett överlevde mot alla odds.
Trots det och ett långt straff har han rätt att träffa sitt barn, som inte har rätt att inte få träffa honom. Dottern borde aldrig någonsin få träffa honom igen.
Det dessa har gemensamt är vårdnaden.
De föräldrar som misskött sitt barn till den milda grad att de blir dömda borde per automatik bli av med vårdnaden och detta utan några diskussioner. Vi är ett land som påstår sig se till barnets bästa men det är hyckleri när detta, bland annat, inte är lag alla redan.
Junis biologiska föräldrar skulle vid samma rättegång som dömde dem fått veta att de inte längre räknas som hennes vårdnadshavare. Socialtjänsten skulle tagit över denna i de fall där båda föräldrarna döms och där den andra vårdnadshavaren är oskyldig skulle en enskild vårdnad blivit verklighet direkt.
Många säger då att man kan bättra sig, att människor förändras.
Jo, självklart är det så men barn är ingen handelsvara.
Om ett barn har blivit utsatt för så mycket våld att de knappt överlever är det deras rättighet att få en ny chans i en ny familj alternativt med den vårdnadshavare som fungerar.
Om detta skrev jag en motion som bifölls i lördags.
Moderaterna i Blekinge arbetar nu för att partiet i stort, och i förlängningen lagen, ska förändras.
Barnets bästa ska alltid komma först och att vara förälder är ingen rättighet.
Någonstans går gränsen för när ett föräldraskap ska upphöra och idag är det omöjligt.
Jag är oerhört lycklig att just denna motion gick igenom för i förlängningen kommer detta gagna alla de barn som har oturen att ha riktigt dåliga föräldrar. En familj kan idag se ut på väldigt olika sätt men ett barn ska aldrig någonsin få fara illa. Aldrig.
