Jag är helt enkelt bäst!
Jag tror själv verkligen på det så därför antar jag att människor har glömt de fadäser jag har gjort. Jag antar att ingen längre minns DÖ eller att jag hårdnackat försvarade den. Jag har spytt galla över det parti som nu räknas som näst störst och trots något års tystnad börjar jag nu återigen vakna genom att berätta hur bra jag själv är på olika saker.
När jag inte har något vettigare för mig lägger jag upp någon matbild eller någon rolig video så jag ska få många likes.
Rösta på MIG så händer absolut ingenting mer än att det blir ytterligare en icke tänkande nickedocka i riksdagen. Detta är min absoluta mardröm.
Jag vill aldrig någonsin att någon ska tänka så om mig.
Jag vill inte vara en odefinierbar docka som gör som jag blir tillsagd.
För mig står inte partiet över den egna viljan och jag anser inte att någon som har suttit i riksdagen och försvarat beslut som tagits över deras huvuden kan sitta kvar. Hade jag varit där hade jag slutat självmant för jag hade skämts över vad jag hade gjort.
Vissa försökte men fick pudla vilket gör artikeln om Billström igår desto bättre.
Han säger att de styrande visste men inte vill se.
Han gjorde sitt bästa och sattes på undantag, men alla tänker inte likadant.
Jag tror att människor som söker sig till politiken gör det för att de vill förändra saker.
Det är så jag känner mig själv. Jag har varit med till riksdagsvalet under flera val och har nu som då samma ambition; Jag vill förändra sociallagen.
Det är möjligt fler ambitioner dyker upp men den dag det är gjort kommer jag sluta.
Att sitta i riksdagen är inget självändamål i sig utan en stolpe på vägen till ett samhälle jag vill se.
Jag har sedan flera år tillbaka en lista med saker jag vill förändra.
Vissa är lätta, andra svårare.
Att bara få med mitt eget parti i många av de saker som för mig är självklara är dock inte det lättaste. Jag är många gånger alldeles för liberal för att passa in någonstans.
Trots det är jag fruktansvärt konservativ i vissa frågor.
Jag är för aktiv dödshjälp och ett avkriminaliserande av droger.
Jag hade dock gärna sett att skolan åter igen blev statlig och att straffen blev betydligt hårdare.
Min drivande tanke har trots allt alltid varit densamma; barn.
Barnets bästa.
Jag älskar barn för det finns inget som kan visa livet så tydligt.
Deras spontana sätt och glädje för saker.
Drivande är tanken på alla barn som inte får ha det såhär.
Alla barn som far illa.
Vars föräldrar skadar dem på olika sätt.
Tyvärr är det så mycket vanligare än någon vill tro och statistiken säger att vart tionde barn blir misshandlat av sina föräldrar vilket är en katastrof i ett samhälle där alla människor räknas som lika mycket värda. Barnens värde är för mig så mycket högre än någon vuxens.
Så rösta på mig, eller bry er inte.
Det spelar i slutändan ingen roll.
Så bör inte jag som förtroendevald säga för visst blir det skillnad men för mig helgas medlen av ändamålet. Bara sociallagen ändras bryr jag mig inte om vilket parti som tar på sig cred för det.
Bara systemet börjar se till barnet och inte föräldrarnas bästa, då är jag nöjd.
Oavsett vilket parti som ligger på för denna förändring.
Som låten säger; Våran jord är inte stort..
Det tar tid men förhoppningsvis lever jag när förändringarna går igenom.
Jag tror själv verkligen på det så därför antar jag att människor har glömt de fadäser jag har gjort. Jag antar att ingen längre minns DÖ eller att jag hårdnackat försvarade den. Jag har spytt galla över det parti som nu räknas som näst störst och trots något års tystnad börjar jag nu återigen vakna genom att berätta hur bra jag själv är på olika saker.
När jag inte har något vettigare för mig lägger jag upp någon matbild eller någon rolig video så jag ska få många likes.
Rösta på MIG så händer absolut ingenting mer än att det blir ytterligare en icke tänkande nickedocka i riksdagen. Detta är min absoluta mardröm.
Jag vill aldrig någonsin att någon ska tänka så om mig.
Jag vill inte vara en odefinierbar docka som gör som jag blir tillsagd.
För mig står inte partiet över den egna viljan och jag anser inte att någon som har suttit i riksdagen och försvarat beslut som tagits över deras huvuden kan sitta kvar. Hade jag varit där hade jag slutat självmant för jag hade skämts över vad jag hade gjort.
Vissa försökte men fick pudla vilket gör artikeln om Billström igår desto bättre.
Han säger att de styrande visste men inte vill se.
Han gjorde sitt bästa och sattes på undantag, men alla tänker inte likadant.
Jag tror att människor som söker sig till politiken gör det för att de vill förändra saker.
Det är så jag känner mig själv. Jag har varit med till riksdagsvalet under flera val och har nu som då samma ambition; Jag vill förändra sociallagen.
Det är möjligt fler ambitioner dyker upp men den dag det är gjort kommer jag sluta.
Att sitta i riksdagen är inget självändamål i sig utan en stolpe på vägen till ett samhälle jag vill se.
Jag har sedan flera år tillbaka en lista med saker jag vill förändra.
Vissa är lätta, andra svårare.
Att bara få med mitt eget parti i många av de saker som för mig är självklara är dock inte det lättaste. Jag är många gånger alldeles för liberal för att passa in någonstans.
Trots det är jag fruktansvärt konservativ i vissa frågor.
Jag är för aktiv dödshjälp och ett avkriminaliserande av droger.
Jag hade dock gärna sett att skolan åter igen blev statlig och att straffen blev betydligt hårdare.
Min drivande tanke har trots allt alltid varit densamma; barn.
Barnets bästa.
Jag älskar barn för det finns inget som kan visa livet så tydligt.
Deras spontana sätt och glädje för saker.
Drivande är tanken på alla barn som inte får ha det såhär.
Alla barn som far illa.
Vars föräldrar skadar dem på olika sätt.
Tyvärr är det så mycket vanligare än någon vill tro och statistiken säger att vart tionde barn blir misshandlat av sina föräldrar vilket är en katastrof i ett samhälle där alla människor räknas som lika mycket värda. Barnens värde är för mig så mycket högre än någon vuxens.
Så rösta på mig, eller bry er inte.
Det spelar i slutändan ingen roll.
Så bör inte jag som förtroendevald säga för visst blir det skillnad men för mig helgas medlen av ändamålet. Bara sociallagen ändras bryr jag mig inte om vilket parti som tar på sig cred för det.
Bara systemet börjar se till barnet och inte föräldrarnas bästa, då är jag nöjd.
Oavsett vilket parti som ligger på för denna förändring.
Som låten säger; Våran jord är inte stort..
Det tar tid men förhoppningsvis lever jag när förändringarna går igenom.
