tisdag 9 maj 2017

Och där tog deras liv slut.

Flickorna har släppts fria.
Ordet "fri" kan ha helt olika innebörd men fria i min bemärkelse är de inte.
svt.se

Boko Haram, som de då hette, kidnappade över 200 skolflickor och världen tittade i princip på.
De som lyckades fly eller som nu har släppts har inte mött ett trevligt öde.
Hade det varit mina barn hade jag gjort vad som helst bara de kom hem igen.
Oavsett behandling.
Eventuella skador eller barn.
Det är helt oviktigt bara de lever.
Barnen ska vara det viktigaste för alla.

Dessa flickor möter dock ett helt annat öde.
När de kommer "hem" möts de inte av någon.
De har haft sex utanför äktenskapet, det spelar ingen roll om det var en våldtäkt.
Det gör att de inte längre tillhör familjen.
De vanärar sin familj.
Ingen annan man vill ha dem och de hamnar i ett skuggsamhälle.
Detta var vad en artikel berättade i fjol.
Friskt?
Nej.

De 276 flickor som togs den där gången för tre år sedan har dykt upp efter hand. Det de har varit med om under dessa tre år kan ingen ana. Jag målar upp en fruktansvärd vardag där de blir slagna och våldtagna, där de behandlas som djur eller slavar tills den dag de tröttnar.
Då sätter de ett självmordsbälte runt midjan på dem och skickar hem dem.
Ett fruktansvärt öde.
Deras familjer behandlar dem som skräp.
Något pinsamt.
De är bara barn.

Hade jag kunnat önska mig vad som helst i hela världen hade det varit trygghet åt alla världens barn. Vilket öde dessa stackars barn har gått till möte.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/manga-chibok-flickor-slappta-av-boko-haram