Det finns listor på det mesta.
Saker man ska göra, inte göra, vill göra och har gjort.
Det har nu gjorts en lista över de mest sorgliga filmerna.
Min stora akilleshäl.
Jag googlar alla filmer jag ska se och väljer ingenting som inte går under kategorin komedi. Jag orkar inte med sorgligheter när jag ska koppla av och se en film.
När jag läser igenom listan, som är cirka trehundra filmer lång, förundras jag över hur många av dem jag faktiskt har sett och sen kommer de igen. Tårarna.
Listan är uppdelad över vilket årtionde de gjordes och jag inser att jag inte längre hänger med men det är nog så att jag de sista tio åren verkligen kommit till insikt vad jag inte orkar med.
Världen är många gånger en sådan hemsk plats att jag inte orkar med det på tv också.
Jag ser aldrig nyheterna, jag läser dem.
Jag orkar inte se alla hemska filmsekvenser och en bild är snabbare att ta sig förbi än en filmsnutt.
Bron över floden Kwai, jag hör melodin i mitt huvud.
Barnen från Frostmofjället.
Hon dansade en sommar, Love Story, Gökboet, Rännstensungar..
Bröderna Lejonhjärta.
Jag minns när mamma skulle läsa denna för mig och min syster och vi undrade varför hon inte läste.
Vi satt i baksätet av bilen utanför biblioteket, varför minns jag inte, men hon skulle läsa och det blev tyst. Vi undrade varför. Jag har försökt göra samma sak idag men det går inte.
Tårarna sprutar fullkomligt och jag kan inte se någonting inom loppet av ett par minuter.
Att gråta är rätt pinsamt faktiskt.
Gå på bio - något sorgligt händer och tårarna sprutar.
För många år sedan var jag och pojkvännen hos ett annat par och skulle då se Vanilla Sky (var inte med i listan) och jag fick till slut inte luft. Ingen annan förstod det sorgliga och jag trodde att jag skulle sjunka genom jorden när tårarna liksom aldrig tog slut.
A.I ska vi inte ens tala om.
Jag har mardrömmar om den stackars pojken fortfarande.
Filmen Rio. En enligt tyckarna väldigt trevlig barnfilm. Ser de inte att den stackars papegojan trillar av och lämnas helt ensam!?
Tårarna sprutade så pass mycket att jag fick börja om, snabbspola över det sorgliga, och fortsätta se en bit senare. Lejonkungen, Peter Pan.. jag kan fortsätta.
Den enfaldige mördaren gjorde mig mest arg över hur hemskt människor behandlades i vårt land och sen kommer tårarna igen. Skarsgård gör det så oerhört bra.
Stand by me, Inte utan min dotter, Den siste mohikanen, Gilbert Grape.
Schindlers List och Pianot har jag aldrig tagit mig igenom.
Jag kan inte se tvn.
På gymnasiet blev vi tvingade att se en film på engelskan som hette Mary eller Lucys, något kvinnonamn, choice. Jag var inte så glad i att gå på lektionerna oavsett men jag såg aldrig slutet.
Jag trodde jag skulle avlida under lektionen för tårarna brände sönder hela ansiktet.
Den handlade om en kvinna som hamnade i koncentrationslägret med sina två barn och tvingades välja ett av dem. Det andra barnet avrättades.
Jag har mardrömmar om denna film fortfarande och den har färgat oerhört mycket av mitt tänk kring mina egna barn och vad jag utsätter dem för och inte.
Jag tror att en film kan färga mycket.
Det har gjort så för mig.
Braveheart. Jag börjar gråta till inledningstemat.
Dagboken är inte med vilket är förvånande men den gör ont i hela kroppen.
Höstlegender såg jag på något kalas för så var det då vilket säkert de flesta känner igen.
Man hyrde en VHS, även spelaren om man inte hade någon, och hyrde en film.
Lyxigt värre. Någon valde höstlegender och Brad Pitt blir ihjälskjuten.
Ingen sömn den natten.
Pojken i randig pyjamas. Nervsammanbrott.
PS I love you, Benjamin Buttons otroliga liv, Flickan från ovan.
Remember me. Bra film tills det är två minuter kvar och jag inser vad filmen som råkade stå på handlade om. Varför göra en film om något så hemskt!?
Det är ju såklart så att man är olika känsliga och jag är förmodligen helt överkänslig men jag kan inte se Lejonkungen, Upp eller den fruktansvärda filmen med papegojan som trillar ur sin låda och blir helt ensam. Nyhetsprogrammen med riktiga händelser ska jag inte ens nämna.
Läs igenom listan och se vilka du känner igen för oavsett när du är född, så kommer du garanterat få hög igenkänningsfaktor på några stycken.
Tur att de flesta bara är film och att det idag är lätt att se vilka som jag direkt kan stryka från min lista.
Jag gillar glada filmer där jag kan skratta.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7004783
Närmare 300 filmer som får dig att gråta
Saker man ska göra, inte göra, vill göra och har gjort.
Det har nu gjorts en lista över de mest sorgliga filmerna.
Min stora akilleshäl.
Jag googlar alla filmer jag ska se och väljer ingenting som inte går under kategorin komedi. Jag orkar inte med sorgligheter när jag ska koppla av och se en film.
När jag läser igenom listan, som är cirka trehundra filmer lång, förundras jag över hur många av dem jag faktiskt har sett och sen kommer de igen. Tårarna.
 |
| Filmen Rio som enligt tyckarna INTE är sorglig. |
Listan är uppdelad över vilket årtionde de gjordes och jag inser att jag inte längre hänger med men det är nog så att jag de sista tio åren verkligen kommit till insikt vad jag inte orkar med.
Världen är många gånger en sådan hemsk plats att jag inte orkar med det på tv också.
Jag ser aldrig nyheterna, jag läser dem.
Jag orkar inte se alla hemska filmsekvenser och en bild är snabbare att ta sig förbi än en filmsnutt.
Bron över floden Kwai, jag hör melodin i mitt huvud.
Barnen från Frostmofjället.
Hon dansade en sommar, Love Story, Gökboet, Rännstensungar..
Bröderna Lejonhjärta.
Jag minns när mamma skulle läsa denna för mig och min syster och vi undrade varför hon inte läste.
Vi satt i baksätet av bilen utanför biblioteket, varför minns jag inte, men hon skulle läsa och det blev tyst. Vi undrade varför. Jag har försökt göra samma sak idag men det går inte.
Tårarna sprutar fullkomligt och jag kan inte se någonting inom loppet av ett par minuter.
Att gråta är rätt pinsamt faktiskt.
Gå på bio - något sorgligt händer och tårarna sprutar.
För många år sedan var jag och pojkvännen hos ett annat par och skulle då se Vanilla Sky (var inte med i listan) och jag fick till slut inte luft. Ingen annan förstod det sorgliga och jag trodde att jag skulle sjunka genom jorden när tårarna liksom aldrig tog slut.
A.I ska vi inte ens tala om.
Jag har mardrömmar om den stackars pojken fortfarande.
Filmen Rio. En enligt tyckarna väldigt trevlig barnfilm. Ser de inte att den stackars papegojan trillar av och lämnas helt ensam!?
Tårarna sprutade så pass mycket att jag fick börja om, snabbspola över det sorgliga, och fortsätta se en bit senare. Lejonkungen, Peter Pan.. jag kan fortsätta.
Den enfaldige mördaren gjorde mig mest arg över hur hemskt människor behandlades i vårt land och sen kommer tårarna igen. Skarsgård gör det så oerhört bra.
Stand by me, Inte utan min dotter, Den siste mohikanen, Gilbert Grape.
Schindlers List och Pianot har jag aldrig tagit mig igenom.
Jag kan inte se tvn.
På gymnasiet blev vi tvingade att se en film på engelskan som hette Mary eller Lucys, något kvinnonamn, choice. Jag var inte så glad i att gå på lektionerna oavsett men jag såg aldrig slutet.
Jag trodde jag skulle avlida under lektionen för tårarna brände sönder hela ansiktet.
Den handlade om en kvinna som hamnade i koncentrationslägret med sina två barn och tvingades välja ett av dem. Det andra barnet avrättades.
Jag har mardrömmar om denna film fortfarande och den har färgat oerhört mycket av mitt tänk kring mina egna barn och vad jag utsätter dem för och inte.
Jag tror att en film kan färga mycket.
Det har gjort så för mig.
Braveheart. Jag börjar gråta till inledningstemat.
Dagboken är inte med vilket är förvånande men den gör ont i hela kroppen.
Höstlegender såg jag på något kalas för så var det då vilket säkert de flesta känner igen.
Man hyrde en VHS, även spelaren om man inte hade någon, och hyrde en film.
Lyxigt värre. Någon valde höstlegender och Brad Pitt blir ihjälskjuten.
Ingen sömn den natten.
Pojken i randig pyjamas. Nervsammanbrott.
PS I love you, Benjamin Buttons otroliga liv, Flickan från ovan.
Remember me. Bra film tills det är två minuter kvar och jag inser vad filmen som råkade stå på handlade om. Varför göra en film om något så hemskt!?
Det är ju såklart så att man är olika känsliga och jag är förmodligen helt överkänslig men jag kan inte se Lejonkungen, Upp eller den fruktansvärda filmen med papegojan som trillar ur sin låda och blir helt ensam. Nyhetsprogrammen med riktiga händelser ska jag inte ens nämna.
Läs igenom listan och se vilka du känner igen för oavsett när du är född, så kommer du garanterat få hög igenkänningsfaktor på några stycken.
Tur att de flesta bara är film och att det idag är lätt att se vilka som jag direkt kan stryka från min lista.
Jag gillar glada filmer där jag kan skratta.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7004783
Närmare 300 filmer som får dig att gråta
