Svenskar är oerhört duktiga på många sätt.
En av sakerna vi är riktigt bra på är att köpa kläder.
Tyvärr används de inte.
Jag känner igen mig.
Jag har lavar med kläder som jag kanske tänker ha någon gång när tillfället passar sig.
Problemet är att tillfället nästan aldrig blir av.
Det är ju alltid mycket bättre med de "vanliga" kläderna.
Jag har en hel garderob med klänningar.
En med kostymer och kavajer.
De används alla ytterst sällan.
Jag har inte köpt kläder på många år.
Jo, något mindre eller något litet plagg men med barnen så tog handlandet till dem över. De hinner inte heller använda alla sina kläder för de gör precis som jag. Använder helst samma.
Jag hatar tighta kläder.
Det är ständigt linnen och gärna pösiga byxor vilket inte alltid passar sig.
De dyraste jeans jag äger hänger nästan ner till knävecken men de används rätt flitigt trots mina föräldrars, många gånger uppgivna, kommentarer.
"Du har ju fina kläder, använd dem."
Min största skräck är att jag ska bli ihågkommen som ytlig.
Ytlig är för mig tabu.
Det kommer aldrig någonsin komma varken botox, silikon eller fillers i min närvaro.
Det är för mig att vara ytlig och många människors tanke om att ett visst utseende är det perfekta, är för mig helt fel.
Den jag är sitter inte i mina kläder eller i mitt utseende utan i den jag är som person.
Jag trivs i mina shorts och ett linne.
För många år sedan hälsade jag på en vän i en av Sveriges större städer och efter ett tag sa jag till henne att det kändes som om människor tittade på mig.
Hon sa, att det kan ju vara föra att du går omkring i foppaskor här på stationen.
Jag förstod ingenting men hon förklarade att det finns ingen som skulle gå ut i ett par skinande rosa foppaskor i staden hon bodde.
Nähä.
Här på landet kan jag gå och handla i precis vad jag vill och jag gör det.
Jag bryr mig verkligen inte.
Med jämna mellanrum sorteras allting ut och allt skänks då.
Jag orkar inte sälja eller lägga upp saker på någon köp-och-sälj-sida.
Allt skänks till ställen där jag vet att det kommer barn till läns.
De kronor jag eventuellt missar går till bättre behövande och så länge jag inte behöver vända på slantarna så känns det som om det kvittar.
Min garderob kunde garanterat reducerats ner till en tiondel utan att jag hade haft några problem.
För två år sedan körde jag iväg med tvåhundra par skor som jag inte använde och många av dem hade prislappen kvar. Det blir sjukligt på något sätt men efter det harjag skärpt mig.
Det handlas bara exakt det jag behöver och då om jag måste.
Svagheten har istället blivit trädgårdssaker men då artikeln handlade om kläder behöver jag inte kommentera det..
Tänk om han vetat hur rätt han hade:
Slit och släng din gamla Cadillac, slit och släng din gamla båt..
Det är egentligen sjukt.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/en-tredjedel-av-svenskarna-koper-klader-som-de-inte-behover
En av sakerna vi är riktigt bra på är att köpa kläder.
Tyvärr används de inte.
Jag känner igen mig.
Jag har lavar med kläder som jag kanske tänker ha någon gång när tillfället passar sig.
Problemet är att tillfället nästan aldrig blir av.
Det är ju alltid mycket bättre med de "vanliga" kläderna.
 |
| svt.se |
Jag har en hel garderob med klänningar.
En med kostymer och kavajer.
De används alla ytterst sällan.
Jag har inte köpt kläder på många år.
Jo, något mindre eller något litet plagg men med barnen så tog handlandet till dem över. De hinner inte heller använda alla sina kläder för de gör precis som jag. Använder helst samma.
Jag hatar tighta kläder.
Det är ständigt linnen och gärna pösiga byxor vilket inte alltid passar sig.
De dyraste jeans jag äger hänger nästan ner till knävecken men de används rätt flitigt trots mina föräldrars, många gånger uppgivna, kommentarer.
"Du har ju fina kläder, använd dem."
Min största skräck är att jag ska bli ihågkommen som ytlig.
Ytlig är för mig tabu.
Det kommer aldrig någonsin komma varken botox, silikon eller fillers i min närvaro.
Det är för mig att vara ytlig och många människors tanke om att ett visst utseende är det perfekta, är för mig helt fel.
Den jag är sitter inte i mina kläder eller i mitt utseende utan i den jag är som person.
Jag trivs i mina shorts och ett linne.
För många år sedan hälsade jag på en vän i en av Sveriges större städer och efter ett tag sa jag till henne att det kändes som om människor tittade på mig.
Hon sa, att det kan ju vara föra att du går omkring i foppaskor här på stationen.
Jag förstod ingenting men hon förklarade att det finns ingen som skulle gå ut i ett par skinande rosa foppaskor i staden hon bodde.
Nähä.
Här på landet kan jag gå och handla i precis vad jag vill och jag gör det.
Jag bryr mig verkligen inte.
Med jämna mellanrum sorteras allting ut och allt skänks då.
Jag orkar inte sälja eller lägga upp saker på någon köp-och-sälj-sida.
Allt skänks till ställen där jag vet att det kommer barn till läns.
De kronor jag eventuellt missar går till bättre behövande och så länge jag inte behöver vända på slantarna så känns det som om det kvittar.
Min garderob kunde garanterat reducerats ner till en tiondel utan att jag hade haft några problem.
För två år sedan körde jag iväg med tvåhundra par skor som jag inte använde och många av dem hade prislappen kvar. Det blir sjukligt på något sätt men efter det harjag skärpt mig.
Det handlas bara exakt det jag behöver och då om jag måste.
Svagheten har istället blivit trädgårdssaker men då artikeln handlade om kläder behöver jag inte kommentera det..
Tänk om han vetat hur rätt han hade:
Slit och släng din gamla Cadillac, slit och släng din gamla båt..
Det är egentligen sjukt.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/en-tredjedel-av-svenskarna-koper-klader-som-de-inte-behover
